Vi ska till Fyrishov idag sonen och jag. Hans simtränare tyckte på fullt allvar att H skulle dit varannan dag och träna under lovet, det tycker jag är dyrt och övrspänt en gång eller kanske två får räcka. Vi ska simma, göra volter från en och en halv meters svikten, åka kana, bubbla bubbelpool, äta lunch och om jag har otur ska han försöka lära mig att crawla igen men det är ett omöjligt uppdrag. Det ska bli kul och jag tänkte att jag skulle få lite motion på köpet.

Har fått bekäftelsen till kista utställningen 19 self och 32 nonself, oj vad många! Vad kul det ska bli och vad nervös jag är att visa self cream och nonself magpie som är ur-engelska varianter för engelska domare. Jag är rädd att de kommer att mosa mina älsklingar, kanske med all rätt. Men det är så spännande och lärorikt att det vore dumt att avstå ändå.

Nougat är ett fantastiskt marsvin. Han är unik på alla vis jag har aldrig träffat hans like. Spotrigare, oräddare och mer påhittig än någon annan är han. Men även om han är mer tillgiven och kontaktsökande än de flesta är han inte särskillt gosig, han har inte tid med sånt. När han var liten och kom till mig var han ful, han såg ut som en råtta med sina spretiga öron och långa nos åndå golvade han mig med sin charm omedelbart. Jag är hopplöst förälskad i honom han är verkligen världens roligaste marsvin. Nu bor han med småpojkarna Harry och Hagrid han tar sin uppgift på fullt allvar. Han leker och popcornhoppar med dem outtröttligt, jag tror ingen annan vuxen gris skulle orka med det tempot. Han är också ansvarsfull och snäll för när lilla Harry kom bort när de var lösa i köket och skrek förtvivlat rusade Nougat genast och hämtade honom och tröstade. 

Ja, nu var vårt hö slut igen. Sonen och jag cyklade till granngården och drog cyklarna hem lastade med två balar hö och en säck kornkross. Det är sådan skillnad mellan sommar och vinter. Jag plockar jättemycket gräs till marsvinen på sommaren, då går det åt mindre hö men mer spån för de kissar ju mer då.

Är bekymmrad över Arthurs tass nu är den svullen igen. Hans framtassar är inte bra, även om klorna inte är långa och vridna så ligger de snett och pekar utåt som på en mullvad. Då belastas leden på insidan av tassarna och de svullnar och det blir valkar där, valkarna spricker, det kommer in smuts och det blir inflamation och var i tassarna särskillt i den bruna. Jag brukar vara så duktig och smörja och fixa med hans tassar, nu har jag slarvat i en vecka och den ser ut så här redan, inte bra. Jag tror han har ont stackarn. Det är bara att inse att dessa tassar behöver daglig tillsyn. Om det är någon som undrar så är Arthur en pethane som inte används i avel, de här tassarna vill han inte dela med sig av.

Nu tycker jag julen är över, nästan i alla fall. Omröstningen om julen är över nu, slutröstat. Okej jag frågade.... Julen är....?

Fantastisk 10,5%

härlig 31,6%

lugn 5,3%

stressig 26.3%

jobbig 5,3%

förfärlig 21,1%

19 personer har röstat. Ja, jag vet inte vad jag ska säga... tänkte att jag skulle utvärdera resultatet men det blev på något sätt inget resultat. Folk tycker olika det finns ingen trend här. Kul var det så nu blir det en ny omröstning. 

Sitter här vid datorn, bäst att passa på när sonen sover han trivs lite väl bra här. Han har fått ett verkligt beroende beteende när det gäller Rune Scape. Jag börjar bli orolig nu. Även om han inte sitter här exakt hela tiden så blir han sur om jag sitter vid datorn. Det är inget roligt att skriva när han surar vill få mig att sluta och lämna över den till honom hela tiden. Nu ligger han och sover i min säng. Han är nattvandrare och hamnar ofta där omedvetet, jag gillar det inte så det är bara att kliva upp. Jag gillar bara att dela säng med katter, de snor inte täcket, sparkas inte och är lagom stora.

Ska till min syrra i skogen och äta middag idag. Har inte varit där särskillt ofta hon bor krångligt långt borta och H vill inte åka dit. Nu ska jag få träffa hennes jättemarsvin -får alltså. De är så lika i beteendet får och marsvin, det är rent otroligt faktiskt!

Fast jag känner mig lite konstig. Förkyld är jag men mår också lite illa och har ont i magen. Har ju precis som alla andra ätit en massa dumheter de senaste dagarna det kan vara bara det. Hoppas det går över vill ju inte att det ska vara vinterkräksjukan eller något... Vill ju träffa fåren.

Mina små marsvinspojkar har fått flytta till farbror Nougat idag. De har de sista dagarna visat lite väl mycket intresse för de vackra kvinnorna i buren och idag blev deras mamma riktigt irriterad på sina söner. Nougat blev överdrivet lycklig, lite pedofilisk till att börja med men nu är han snälla farbror Nougat som jag visste att han skulle vara. Jag känner mig löjligt nöjd över att inget av mina älskade marsvin bor ensammen just nu. Om en vecka ska småpojkarna flytta till sina nya unga ivriga mattar. Då blir Nougat ensam igen men han ska få bo i buren nere på golvet och ha luckan öppen så han kan vandra fritt jag tror det kommer att passa honom. Får stänga in Urvon och Fenrir ordentligt bara, så han inte hpppar in till dem och slåss.

I går jobbade jag på stormarknaden. Är nu ledig till nyåsafton. Jag vet inte hur många år i rad jag jobbat nyårsafton, alltid tror jag nog. Ska bara vara hemma så det gör inget i år, men... I går när jag jobbade blev jag omsorgsfullt utskälld för att vi bara hade krav märkta rödbetor. Dagen innan julafton blev jag lika noggrannt utskälld för att vi inte hade krav märkta passionsfrukter och att isbergssalladshuvudena var för små och för att rotsellerin var för stora och röd kålen var för stor och rödbetorna (igen) var för små igår fick jag skäll för att de var för stora. Oj oj oj... vad mycket skit om ingenting man måste ta där... jag blir så trött. Men nu vet jag iallafall att storleken har betydelse. 

Ovanligt trevlig jul i år måste jag säga. Jag har sovit, ätit, tittat på TV, spelat play station och promenerat i rimfrostigt och soligt landskap. Vi har så mycket godis, frukt och nötter kvar att äta, härligt!

Härliga är också alla små sparkar i Episkeys mage! Hon går upp bra i vikt och magen börjar bli lite tjock nu men det är ingen större trängsel tror jag. Två eller tre ungar är det nog max som ska komma 14:e januari. Så spännande med en self cream hona och nonself chocolate magpie hane. Det kan ju bli hur knasigt som helst, kanske blir det ingen chocolate harlequin som jag önskar mig. Kanske blir det inget överhuvudtaget men jag är ännu ivrig och hoppfull. 

Idag satte jag ihop Kinross och Alecto. Hon är helt bra efter sin operation inga trådar finns kvar allt är läkt och hon har lagom hull. Vill helst att hon ska paras innan hon blir ett år. Men hon är ju parad tre gånger med Nougat utan att bli dräktig så jag har inte jättestora förhoppningar på att hon blir det över huvud taget. Både Elie och Episkey blev ju dräktiga med Nougat på första försöket så Nougat verkar veta hur man gör, det gör Kinross också han är ju pappa till Elies härliga kull som snuttar henne just nu. Hon är snäll Elie de snuttar som sagt fortfarande, fast de är fyra veckor i morgon.

Julafton är det idag och det känns... jag är proppmätt, mår nästan illa. Så ska det ju vara. Min son försöker lära sin mormor att köra bil på playstaton, hon har svårt att förstå att det är på låtsas och blir himla förskräkt varje gång hon krockar och tantskriker högt. Snart är det Karl-Bertil sen julklappar. Allt på rutin och efter schema, varje år samma fast med olika människor och på olika platser. Det är ju en trygghet och det är trevligt och lungt.

Kalle Anka ger mig varje år en märklig känsla. Man gör det varje år, det är lika varje år. Jag minns alla jular jag någonsin levat, en märklig känsla som sagt. Jag kan minnas alla stämningar från förr, trevliga år och jobbiga år. Hela mitt liv vimsar förbi, skrämmande och härligt på samma gång. Jag får också för mig att alla i hela sverige tittar på Kalle det känns som jag får kontakt med alla jag känner som jag nästan kan nå dem. Det är viktigt att titta även om det jag ser inte är särskillt spännande.

I morse när jag vaknade hade min fisk dött. Jag har ju fyra akvarium och har ingen aning om hur många fiskar jag har men detta var the Fisk. Jag skaffade mitt stora akvarium för sju år sedan en månad senare köpte jag ett par Mosaik Gurami. Honan är utbytt men hanen var nu minst åtta år gammal. Det är ju vad de kan bli, han var uråldrig. Sista året har han sett rätt skabbig ut, sista månaden krympte han till en sorglig trasa men han åt och såg inte ut att ha ont någonstans. Om man någon gång kan säga att någon dött av ålder så kan man det nu, det är ju sorgligt men faktiskt okej. Nu är jag lika partisk som alltid när jag berättar om mina djur men jag tyckte att han i sin krafts dagar var den vackraste fisk jag någonsin sett. Stor var han med skimmrande kropp, långa eleganta fenor och fantastiskt starkt orange röd buk. Vila i frid stora Gurami hanen.

I dag när jag kom till jobbet såg alla jättekonstiga ut, där är du ju, hon är här nu började de ropa. Konstigt tyckte jag. Jag var ju inte ens sen... trodde jag, men det var jag en timme för sen! Hur jag lyckades med detta har jag ingen aning om, total förvirring! Det är oerhört pinsamt, särskillt som jag försov mig i lördags.

Annars flöt det på bra när jag väl börjat jobba. Helt galet mycket folk och fullt ös men det kändes bra. Lite mör nu när det ska dammsugas, fixa inköpslista och julpynta hela kvällen.

I går byggde vi ett jätteläckert pepparkaks ruckel!