Har jobbat på stormarknaden idag. Jättemycket att göra och massor av kunder. Dagen gick fort som blixten. Det är bra då slipper det bli tråkigt.

Har äntligen anmält till Kallhäll. Sen som vanligt, hade så svårt att bestämma mig. Nu blir det Nougat i ras, jag har redan ångrat mig lite, vet inte varför jag ville ha med honom... öh. Antagligen för att jag gillar honom, charmisen. 

Episkey min fina tjej som borde ha hunnit lagt på sig efter kullen då. Hon är lite tunn fortfarande men bygger upp sig snabbt det borde bli bra.

Lilla söta Impedimenta i pet. Bara för att hon är så söt och jag vill visa henne för världen!

Ginny i pet, det vore väl konstigt om inte det skulle gå bra för henne snart.

Grant i ras. Ställer honom åt A, han jagar ett cert för att bli champion. Sen ska han åka hem till skåne. Hoppas han gjort vad han ska här först bara...

Neville var en färgstark personlighet i vår familj. Inte den gosigaste och inte på något sätt kramig men han sökte vårt sällskap och han var väldigt charmig. Båda människorna här saknar honom massor. Katterna däremot klappar tassarna och spinner belåtet över hans frånvaro. De gillade honom inte alls. Man kan förstå dem eftersom Neville kanin aldrig missade en chans att jaga katterna vilket de verkligen inte uppskattade. Mot marsvinen var han alltid vänlig. De tyckte om hans mjuka päls som de gärna gosade in sig i. Alla marsvinsungar var nyfikna på honom och det var alltid så roligt att se på när de undersökte det "konstiga" djuret. Han verkade tycka så mycket om dem.

Det här är jobbigt. Jag var inte beredd att mista honom nu, det gick fort. Jag hade verkligen trott att det skulle gå att lappa ihop honom men icke. Han verkade ju inte särskilt sjuk, han hade inte gått ner i vikt ens. Kanske att hans päls inte varit jättefin det sista halvåret och det är möjligt att han var lite stillsammare och i princip bara åt pellets på slutet, så jag borde ju ha misstänkt något men inte då.

Detta är tungt också för att jag mist en del av min identitet, jag är inte kaninmatte mer. Inte kommer jag att bli det heller nu kanske aldrig mer, trots att jag verkligen gillar kaniner. Mycket är det för katternas skull de vill inte ha någon ny kanin har de sagt. Mest är det ju för att vi har så många marsvin nu, de behöver platsen och tiden. Min tid som "spretig" djurägare är över nu. Undulaterna är ju också borta, de fungerade inte heller med katterna. Nu går alla arter ihop och familjen blir nog mer harmonisk. Nu ska jag vara seriös och satsa på marsvinen. Katterna har jag ju också men de är ju en del av min själ, de är självklara. Fiskarna klarar jag mig inte heller utan men jag ska plocka ner ett akvarium och bara ha tre, det känns mer lagom nu när vi låter marsvinen ta så mycket tid och rum. Så trots att Neville är mycket saknad är det mycket som blir mer praktiskt nu.

Om det är någon som undrar hur det går med relationen mellan marsvinshanarna Arthur och Daniel, kan jag ropa hej nu! Hej! Tack bra, det går bara fint! Jätteskönt att det fungerar hoppas att de får leva lyckliga tillsammans länge nu, resten av sina liv.

Nu är det natt och jag är trött och börjar jobba 07.00 i morgon bitti, så jag borde ju sova nu. Kul med en så rolig leksak som en ny dator, svårt att sova då! Oj, vilket uppdämt bloggläsar och trådläsar behov jag hade då!

Jag tänker inte ropa hej men jag tänker viska det! Hej! Arthur och Daniel sitter nu i en liten komplimentback och verkar trivas i varandras sällskap! De är så häftiga dessa marsvin, de förvånar en alltid! Var är den aggressiva Arthur, jag trodde jag käde? Hoppas att det håller i sig, alla tjänar på detta förbund.

Daniel har mist sin vän Griphook som hans matte sålt för honom och Arthur har mist sin kaninkompis Neville. Nu har de varandra.

 Neville kanin finns inte mer. Varet i såret luktade förfärligt och det blev inte bättre trots medicin och tvätt. Vi åkte tillbaka till veterinären 12 dagar senare( i går), han var inte lycklig och mådde inte bra. Jag kände på mig att det var tänderna som orsakade varflödet. Veterinären var inte lika säker och han sövdes, för att förhoppningsvis städa såret och fortsätta behandlingen. Det visade sig då att tänderna satt löst och vi beslöt att han inte skulle vakna igen.

Vi saknar vår söta lilla rackare till kanin...

Datorn har ju också kaputtat. Det kanske är tur att jag inte kunnat blogga nu för det hade bara blivit gnäll skulle jg tro. En trasig dator och en död kanin är ju inte kul. Ett marsvin som håller på att bli blind är ju inte heller kul. Jag upptäckte för ett par dagar sedan att Kinross ena öga är helt paj och det andra är också pågång. Vad det är vet jag inte men jag hoppas innerligt att det inte är ärftligt. Alecto är ju äntligen dräktig och det sparkar mysigt i magen, Kinross är pappan. Nu när jag är rädd för ögonkatastrof, föds det säkert ungar rutiga som schakbräden med runda söta små trynen och perfekta öron...

Ett annat problem är att det inte verkar "ta sig" i Grant, Galatea och Elie buren, vet inte om någon av dem är dräktig faktiskt.

Konstigt nog går det hyfsat att jobba i ateljen, har en kul grej pågång och en bra idé till vårt busskonstprojekt Tankegods, mer om det senare.

Imperio har anslutit sig till Griphook och även Hinkepunk har flyttat. Jag är jättenöjd med deras nya hem och vet att de får det bra. Lycka till smågrisarna!

Ett annat kul projekt pågår just nu i en stor låda på golvet. Arthur och Daniel sitter nybadade och försker lära känna varandra där, det kanske kommer att fungera! Arthur som alltid varit så agressiv är mest förbryllad nu tror jag, det finns hopp. Det skulle vara himla bra om det funkade, ingen av dem ska ju användas i aveln mer och de har nyligen blivit ensamma. Jag hoppas de kan finna varandra.

En kul sak till, jag skriver på min nya laptop!

Vår kära dator( som nu är sonens egen)har fått virus. Liten bloggpaus blir det nu då men det ordnar sig nog snart.

Neville kanin mår fortfarande inte så jättebra men han har börjat äta nu iallafall. Han är inte lika arg längre utan ganska gosig istället.

Nu har jag lånat dator klart... 

Igår på jobbet såg jag något som verkligen var... jag vet inte vad jag ska säga faktiskt. Människor är så märkliga och komiska ibland, så jag vet inte vad. 

Hade inte med mig någon matlåda så jag fick lov att köpa mat i kundtjänst. På tillbakavägen var det stopp, någon smart chef på min stormarknad hade placerat ut en stackars demotjej med bord och prylar mitt i ingången. Kunderna kom inte förbi med sina vagnar. Helkorkat. En kund, en äldre man som jag identifierade som en stamkund som aldrig utmärkt sig på något sätt tidigare. Han var lite stressad. Han och hans enorma kundvagn var helt blockerade mellan andra vagnar, kunder, demobordet och Tiger Woods ( i papp). Då hände något med den stressade kunden, han lackade ur eller som sonen skulle ha uttryckt saken, fick dampapa. Han slog Tiger Woods med knytnäven rakt i ansiktet! Tiger flög, oj vad han flög!

Det blev aldeles tyst, bara argkundens snabba steg och skramlande vagn hördes när han gick för att handla. Alla såg chokade och lite rädda ut. Själv höll jag på att kvävas av återhållet skratt. Tiger låg på rygg fortfarande leende.

En liten kaninrapport blir det nu. Neville har ont i sitt svullna variga sår, så ont att han kissar på sig när jag tvättar och kämmer på det, stackars liten. Det är lite mindre var nu och han har ätit en del pellets, så kanske... Annars ser han inte munter ut direkt. 

När jag tvättade Nevilles sår igårkväll rann det var i mängder. Äckligt segt kaninvar, usch! Hoppas medicinen tar på det här, jag hade inte förväntat mig så mycket var nu när behandlingen är påbörjad. Han äter lite dåligt också tycker jag men han är inte ett marsvin har inte deras glupande aptit så jag tycker alltid att han äter dåligt... Han verkar rätt pigg iallafall och nyponsoppan är fortrarande god, den utan medicin är godast.

Jag känner mig som värsta knarkaren , när jag skär piller med rakblad, krossar det i skedar och suger upp det i sprutor. Jag tror kanske inte knarkarna blandar knarket i proviva nyponsoppa men jag vet inte så noga.

Sen gick jag ner till Neville beväpnad med två sprutor nyponsoppa varav den ena spetsad med baytril och lite knäckebröd. Delar av min egen frukost hade jag med mig också för att kunna sitta där och umgås med min stackars kanin. Men han är inte trevlig att umgås med, han är så sur ni kan inte ana! Vad som däremot var bra, var att mina farhågor om att mata honom med medicin var helt obefogade. Nyponsoppan var ju jättegod! Han klunkade i sig varenda droppe, skönt!

Nu hoppas jag att han ägnar sin tid åt att äta all god mat han har fått och inte lägger krut på att rymma ur sin improviserade bur, vilket verkar vara intressantare tyvärr. Nu ska jag åka och jobba. Lillhusse ska hälsa på sjuklingen under dagen så han inte känner sig övergiven.