Igår fullkomligt scannade jag alla tjugo marsvinen efter ringorm. Tyvärr har jag anledning att vara orolig, ett utbrott i vår närhet ju. På mina grisar hittade jag ingenting, så skönt! Kanske kan man ändå inte vara säker men det tror jag inte någon i marsvinssvängen kan vara. Letandet tog hela kvällen igår, jag var onödigt noga tyckte mina sprattlande grisar. 

På sexton av dem fanns inte en prick ingenting, inte ens en fullfjädrad hypokondriker hade kunnat inbilla sig något där. Fyra av dem hade saker på sig som i vanliga fall inte skulle ha oroat mig det minsta. En unge har lite skavt på nosen och jag ser att det är just skavt, men... Poppy har torrfläckar på öronen, hon är en torrboll och har alltid varit en torrboll jag vet att det är torrfläckar, men... Urvon har kala fläckar, jag vet att det är sviterna efter Fenrirs vansinnes attack, förutom att det finns ärr i fläckarna ser huden fin ut, men... Daniel har likadana märken som Urvon men några är rätt färska. Min älskling Arthur är nog inte så snäll alla gånger och tar sig en tugga Daniel då och då, det är nog inte så farligt med det, inga allvarliga bett bara små tjuvnyp men några märken har det blivit. Jag ser att det är bitmärken, men... De här fyra marsvinen är jättetrötta på sin matte för hon har lyft upp dem sådär en tretusen gånger var för att kolla. Jag vet att det inte är ringorm ändå kan jag inte sluta oroa mig. Vill inte ha ringorm, vill inte tokstäda och vill inte att det ska bli sådär dyrt som alla påstår att det är.

Jag säger bara lycka till med saneringen och behandlingen. Detta kan drabba oss alla. Det spelar ingen roll hur noga man är innan, det kan hända ändå. Det viktiga är ju att man tar tag i problemet om det väl drabbar en.

Nu, äntligen bilder på Uffe. På balkongen i kvällsljus utan blixt, bra färger men lite rörelseoskärpa, ja ja...

 Lite söt och rund.

 Lite uppställd från sin bästa sida men här ser han mest långnosig ut tycker jag, slyngilli slyngelli. Han växer ju i sin kropp snart... Kolla in örat!

 Här är han mest söt, titta så söta tassar. Hårstrået i ögat har jag plockat bort.

Jag är så rik, jag äger fem kutterspånsbalar! Vad lugn jag blev vad skönt det är...

Veckan på jobbet var en mardröm för oss på frukt och grönt avdelningen. Varför? Jo, det var halva priset på en massa varor och det hade gått ut annonser om det. Jag måste bara säga att man lätt tappar tron på sin art när man ser hur kunderna gör när de ska handla billiga jordgubbar! De trängs och armbågas och kastar lådor omkring sig. Om vi inte är där och städar minst var femte minut kommer man inte ens fram till pallen för alla jordgubbslådor som ligger spridda på en radie av ca 15m. Om varorna hade varit dåliga hade jag kunnat förstå denna nitiska och stökande jakt på den bästa lådan men så var det inte det var fina frukter ändå rafsas det och vrids och vänds och kastas omkring. Jag blir galen, jag hatar att städa efter andra!

Först sprang vi snällt och städade och blev allt argare, för att snart falla in i en hopplös trött deprission över mänskligheten, tillslut bröt vi ihop i ett hysteriskt utmattat tårfyllt skratt på lagret...

Tur att jag mitt i denna vansinniga helg fick ett nytt husdjur! Uffe, tur att du kom just nu och muntrade upp mig! Jag tittade på honom igår med den där kritiska blicken som jag tycker så mycket om att använda. Jag gillar det jag ser! Han är såpass mycket svart att han inte är uställningsbar men det finns både mixade och vita fält och rygglinjen och maglinjen är rak och bra. Förutsättningarna för att han ska få vältecknade ungar finns där. Det jag tycker om på honom är inte teckningen utan allt det andra. Öronen är i det närmaste perfekta, ögonen är jättefina, huvudet lite långt men med bra bredd och inte den där tråkiga råttnosen utan bred rundad fin nos och kroppen är stor och heltenkelt jättefin! Det jag är gladast över är ändå pälsen, kort mjuk och blank den är helt perfekt! Men det allra viktigaste är att han verkar vara en sån trevlig kille!

Jag vägde några av djuren igår och Galatea och Elie har gått upp i vikt. De är parade och inte omparade men just i den här delen av dräktigheterna är jag alltid så osäker om det är något. De är båda två lite kompakta och hårda i magarna, jag är dålig på detta men jag tror verkligen att det blir två kullar i juni...

Vi tog Sveas stygn igår, så nu slipper hon dumstruten hon är en lycklig katt nu!

Med lilla Uffe har bitarna fallit på plats. Om nu både Nougat och Uffe parar som de ska och allt fungerar, (vilket man inte ska ta förgivet) så behöver jag inte tillföra något nytt avelsdjur på drygt ett år, har jag räknat ut. Det är när Galateas och Impens framtida eventuella döttrar behöver paras som nytt blod krävs. Det känns skönt men samtidigt är det ju så kul att få nya djur men det kommer ju att födas några och det är ju ännu bättre!

Uffe har funnit sig väl tillrätta. Jag var lite orolig för honom när han satt i transporten på tåget och inte ville äta sitt gräs som jag plockat. Men han blommade upp och började äta så snart han landat i sin nya bur. Nu på morgonen var han jätte sugen på frukost och lyckades sno åt sig fina bitar fast Nougat vaktade dem så väl.

Jag vill inte bråka med honom nu men när jag kommer hem från jobbet ikväll ska jag titta noga på honom och fota honom, så ni får se. Jag tycker han har fint huvud men är som sagt lite väl mycket svart.

Nu är han här, Uffe. Han är söt men mycket svart. Jag satte honom direkt med Nougat som är väldigt exalterad över att ha fått en liten kompis. Uffe är trött efter sin långa resa men vaknade till och började äta när han kom in i buren hos Nougat. Nu får vi bara hoppas att Nougat låter Uffe vila så blir det nog så bra så. Skönt att han är här äntligen, den lilla sötisen.

Att vara konstnär är konstigt, tro mig det är i andras ögon ännu konstigare än att jag har 19 marsvin i köket i min tvåa. Ofta är det jobbigt att känna sig så konstig som folk tror att jag är. Faktum är att jag är inte speciellt konstig alls, inte när det gäller konten iallafall. Konstnärer är inte konstiga och det är inte konsten heller.

Jag vet faktiskt inte vad det är som får folk att tycka att samtidskonst är så svårt och obegripligt. Det är inte det minsta svårt och det är nästan det som är hela poängen.

Jag ser mötet med konst på samma sätt som mötet med naturen. Om man går en promenad i skogen får man massor av intryck av miljön. Saker är vackra eller fula luktar gott eller illa, man berörs av naturen utan att man kämpar för att beröras. På samma avslappnade sätt kan man se på konst man måste inte kämpa för att förstå. Ofta har konstnären ett budskap men ser man det inte så strunta i att leta och fyll dig själv med det du ser.

Om det finns ett budskap som når dig läs det som du läser en text. I en roman finns massor av stämningar mellan raderna, sånt mellan raderna finns i konst också. Titeln ger en hint, skulpturen, målnigen eller istallationen ger en hint resten är upp till dig, det du tänker är aldrig fel. Konsten finns i betraktarens öga. Att se på konst är som att läsa en text men mycket friare.

Konst finns överallt omkring oss i samhället, ge den en chans kämpa inte emot och prova att gå in på ett galleri eller museum och ta in förutsättningslöst. Konst är häftigt, fantastiskt och jätteroligt!

 Min stora kärlek fyller åtta år idag. Det är lite märkligt, samtidigt som det känns som vi känt varandra alltid länns det som det var nyss det lilla grå busmonstret till kattunge kom till oss. Grattis min älskling, världens kramgoaste katt! Hoppas den kokta fisken och kattgodiset med ost och köttsmak var goda.

 Puss på dig Snigan!"