Sent igår kväll eller i natt var det väl när jag satt och gosade med Hepziba kände jag tydliga små fosterrörelser! Det är ju ett tag kvar och hon har inte fått upp någon volym än men rörelserna var rätt spridda så det är nog flera små barn där inne, jag kan inte gissa antalet än. Spännande! Det är så skönt med bevis!

Alecto däremot blir jag inte klok på. Varannan gång jag känner på henne är jag helt säker på att hon är dräktig, i natt var jag mycket tveksam till om det var fallet. Hon var svår sist också jag var inte säker innan jag kände sparkar. Dessutom har hon inte blivit dräktig sådär "snäpp på första försöket" som alla mina andra honor blivit om de haft en duglig make. Hon satt ju länge med Nougat utan att det blev något. Han har ju fixat barn med Elie, Episkey och nu Hepziba på första försöken så han kan sin uppgift. När hon väl blev dräktig med Kinross var det inte på första försöket. Dräktigheten gick ju bra och hon var en utmärkt mamma till sina tre flickor så det är väl starten som hon har problem med, om hon nu inte är dräktig iallafall... gaah blir så förvirrad. Jag skyller gärna på Alecto det skulle vara mycket jobbigare om det är Uffe som inte funkar... Ja jag hoppas fortfarande på att hon är dräktig annars sätter jag tillbaka henne till Uffe, blir det inget då så har jag ju ändå Luckybucket och Zezima efter henne.

Ja det är Alecto som tagit befälet i honflocken. Elie lever upp till sitt smeknamn Snällie. Galatea blir hunsad med en del men det ser lovande ut. Jag behöver inte oroa mig för att mina dräktiga honor ska bli mobbade och stressade iallafall, de har skinn på sina nosar.

Har jobbat idag. Oj vad jag har längtat hem!

Snart ska jag göra ett vattenbyte i Guppyakvariet och hälla i sista omgången medicin. Det är riktigt illa med mina kära guppysar men några kommer förhoppningsvis att överleva som et ser ut nu...

Nu har ju Jane flyttat så nu har jag satt ihop fem magpiehonor i samma bur. De är rätt snälla individer allehop, tur det. Förutom ungen Jordan så har alla de andra bott ihop tidigare. Marsvin som inte träffats på ett tag brukar inte hälsa varandra med glädje, nej de hoppar över alla onödiga hälsningsfraser och går direkt på det vesäntliga nämligen att fixa sin rangordnig. Det grälas, jagas och skräms men inte värre. Jag blir inte klok på Elies roll hon verkar rätt passiv kanske har hon en naturlg pondus så hon inte behöver kämpa till sig en fin position eller så drar hon sig undan för att uindvika bråk. Galatea är en riktig mespropp och blir ivägjagad hela tiden av Alecto och sin lillasyster Hepziba som är mycket kaxigare. Kanske Alecto och Hepziba är extra maktlystna nu när de är dräktiga. Lilla Jordan kommer nog undan med att vara liten. Alecto är nog rättså dominat men jag vet inte om det är hon eller Elie som är buren häskarinna. Det är så spännande att studera deras relationer! Det är skönt att det verkar funka så bra, det är redan lungt och tyst.

Nu tidigt på morgonen kom Y och hämtade Jane som ska till sitt nya hem hos en av Ys jobbarkompisar. Det går säkert bra men de skulle prova först om hon funkade med Smulan, marsvinsdamen som redan finns i hemmet. Jane är inte den kaxiga sorten så hon borde gå bra att sätta ihop med en vuxen hona... Så det var väl det, hej då söta söta Jane och lycka till i ditt nya hem!

Nej det blir inget Furuvik för oss idag. H har för ont i sin fot och är för dålig på att gå med kryckorna för att orka en lång dag på en djurpark. Jättetråkigt men jag inser att det blir för jobbigt för honom och att jag kommer att bli galen på allt gnäll. Vi får hitta på något mer stillsamt idag, kanske hyra film?

Igår kväll kom grannen med alla katterna över med en av kattungarna som hon tyckte var så lugn, gullig, tillitsfull och kanske döv. Någonstans undrade hon nog om han var okej. Detta är den lilla kattungen i kullen som jag kallade dvärg när han var nyfödd om någon minns det. Jag kan säga med en gång att okej är han inte! Han var utanför sin lägenhet för första gången hans matte lämnade över honom till mig som han aldrig sett och han sprattlade inte, kändes rentav slapp. Även om han tittade sig nyfiket omkring och inte kändes mager var det liksom ingen fart i det lilla söta djuret. Jag skulle gissa på hjärtfel. Döv är han, det kunde vi lätt konstatera. Många kattungar som fötts hos henne är helvita och några har varit döva, den här är en av dem. Inavel... katter är en art som tål sånt dåligt. Inga av hennes katter borde få ungar överhuvudtaget när de bär på ärftliga hjärtfel men som det ser ut nu parar de sig vilt med varandra istället. Det är ju helt vansinnigt! Hon kommer ju inte att göra något för att stoppa detta ens nu när hon ser att de blir sjuka! Jag blir galen...

Nu var det tandläkaren igen då... Det var inte den trasslnade tanden som ska rotfyllas utan det lilla hålet under den gamla lagningen som fixades idag. Så jag blev inte helt ruinerad bara fattig. Nu var det min vanliga tandläkare, hon är så trevlig så det är nästan roligt att gå dit. Hon berättar alltid vad hon håller på med och dessutom kommer det alltid en massa historier om hemmes tid som tandläkare i Afrika och andra berättelser som faller henne in. Så är hon även konstintresserad och har katt så ni hör ju att hon är en kul typ.

Problemet med min elaka tand kvarstår dock även om den inte gör ont just nu. Att rotfylla den skulle kosta två tusen och ta över en timme. Båda de sakerna tar emot. Jag vet inte om jag kan ligga och gapa så länge. Min käke vill ju bara låsa sig och hoppa hela tiden, så ett vanligt kort tandläkarbesök är redan det jobbigt. Att dra ut den kostar femhundra. Att betala tvåtusen för en tand känns mycket. När Alecto opererades i höstas betalade jag tretusen utan att blinka, jo jag blinkade lite det är mycket pengar men det var det värt och jag ångrar inte detta en sekund! Men för en tand och på mig själv...

Nu lutar det åt utdragning men jag ska klura vidare...

M och H har varit vakna hela natten klockan är tio nu och de har fortfarande inte lagt sig. De behövde två datorer och ett playstaton 2 med en massa roliga bilspel, chips, cola, vattenmelon, småkakor och Red Bull då gick det! Undrar hur det gick för tanterna sura Viola och Försynta Marianne som har sina sovrun i anslutning till Hs rum? De är lite konstiga nu, ja inte tanterna utan pojkarna...

Hoppas H är hyfsat pigg i morgon för då ska vi till Furuvik och titta på fina djur!

Nej fy och usch vad eländigt det är i guppyakvariet! Nu har jag vidtagit alla tänkbara åtgärder med vattenbyten och medicin men jag tvivlar ändå på att det blir många kvar efter denna hemska epidimi. Jag har aldrig varit med om liknande fiskdöd! Jag är rätt säker på att det inte är en förgiftning utan just någon sjukdom eftersom de nya fiskarna ser friska ut. Om det var problem med vattnet skulle det ju vara tvärtom. Mina små söta guppys har simmat runt i sin skyddade verkstad i åratal utan att utsättas för smittor, de var helt enkelt inte rustade för detta. Där fick jag för att jag klagat på att de var så många!

Min käre son sitter bara inne vid sin dator om man inte tvingar ut honom på äventyr. Så jag tvingade ut honom. Helst skulle jag ju cyckla ut och ha picknick med honom i naturen men han är nog lite less på det, det har blivit mycket sånt för honom, det är lätt hänt med den mamman. Så istället cyklade vi ner på stan och åt på Max och gick på bio. Vi hade ingen aning om när eller vilken film vi skulle se... skönt oplanerat, det gillar jag. 

Jag var inte imponerad av urvalet av filmer men H ville se Transformers. Problemet var bara att den började precis då och vi fick bråttom uppför trappan. Då snubblade han min unge och stukade till foten. Han gnällde med tårde ögon men bet ihop. Filmen var väl inget vidare för en fullvuxen människa av honkön men min tolvårige son gillade den, även om han då och då kved av smärta. När den var slut och vi skulle gå var problemet just det, han kunde inte gå! Foten var svullen och gjorde förfärligt ont. Nej inte sjukhuset sa han men så blev det. En snäll biobesökare körde oss till närakuten. Tack snälla snälla vem du nu var!

Nu är problemet det att vi inte är några vana sjukhusbesökare. Jag kan inte koderna för hur man ska beté sig när man söker vård. Man ska ringa och veta vem man ska ringa, man ska gå till rätt ställe för åkomman... Fel var det iallafall för de som jobbade där var sura som ättika och la ner mycket tid på att berätta hur vi egentligen skulle ha gjort. Jag ska ärligen säga att jag inte lyssnade. Jag får för mig att det ska vara krångligt att gå till sjukhuset för att folk inte ska springa i onödan. Problemet är bara det att det drabbar sånna som oss som bara går när det är nödvändigt och då rätt sällan. De som springer till sjukhuset stup i kvarten för att få bekräftelse lär sig koderna och vet exakt hur man ska ta sig in i systemet, de drabbas inte de får bara lite kul intressant klur på vägen. Doktorn var iallafall trevlig och konstaterade att det var en rejäl stukning.

Hela vägen hem drog jag honom och hans kryckor på cykeln. Pust och stön!