Jag fortsätter att tjata om att Lily ska stanna. Teckningen är fin förutom att hon inte har någon vidare maglinje. Typen är helt okej, faktiskt bra för att vara magpie. Hon är en liten flicka med mycket energi, växer bra liksom sina syskon. Men man kan ju inte få allt... det bästa jag kan säga om hennes öron är att de inte har några framkantsveck. De är korta och står rakt upp... undrar hur de kommer att bli? I värsta fall blir det åttiotalsöron som fortsätter att stå upp. Syskonens öron är inte heller jättestora men större. Mamma Hepziba har ju rätt bra öron. Pappa Nougats öron är korta  men viker iallafall ner sig rätt bra, så vi får se hur dessa åtta öron utvecklas.

De andra tre i kullen har större öron men längre smalare ansikten. Faktiskt är Lavender rätt okej tecknad också! Hon har jättefin maglinje. Utställningsbar skulle jag tro. Faktum är att de andra tre är alla lite halv bokade. Luna och Lavenders eventuella nya ägare väntar in Alectos kull först innan de bestämmer sig. De kommer inte att behöva vänta länge nu.

Alecto ser ut att kunna föda när som helst. Ungarna rör på sig och vrider på sig överallt i magen men inga busiaga toksparkningar, de har inte plats för sånt. Hon äter bra och är pigg men vilar mycket. Tuttarna står rakt ut. Mer öppen än så här kan hon väl ändå inte bli. Det känns nästan läskigt att känna på hennes rumpa! Det tecken som jag lagt märke till att man kan se precis bara dagarna innan födseln är att magen plötsligt ser ut att krympa, den ramlar liksom nedåt bakåt. Så har hon blivit idag... så snart så...! Slarvigt nog vet jag ju bara ungefär vilken dag hon parades. Nu tycker jag att det ser ut på henne som om ungarna kommer tidigare än jag först trott. I morgon kanske?

Så snart jag tömt min goda tekopp är det dax att ta sig i kragen och jobba lite... slöhögen måste jobba nu.

Jag har stalkrat lite med lyckat resultat. Fy på mig, hemskt omoraliskt...

Helgen är färdig jobbad, alltid lika skönt!

Alecto är stor som ett hus och helt öppen. Enligt mina beräkningar ska ungarna komma i slutet av veckan. Alltid lika spännande!

I morgon måste jag jobba på som bara den i ateljen annars ligger jag hjälplöst efter med skulpturen! Storformen är uppe och det mesta tänket och kluret är avklarat. Nu är det bara en massa hårt arbete kvar...

På jobbet igår grottade vi ner oss i relationsgrubbel. Jag hävdar ju envist att man har rätt att leva ensam och vara nöjd med det och inte behöva ha krav på sig att hela tiden spana efter en partner. Jag lever ju ensam och är avslappnad och nöjd med det. Min jobbarkompis S påstår att människor söker partner av ren instinkt, så är vi människor programmerade. Det är det enda argument som skulle kunna bita på mig eftersom jag trivs med att betrakta människan programmerad av instinkter precis som andra djur. S påstår vidare att jag nog bara är besviken på de relationer jag haft och att jag aldrig fått den man jag verkligen ville ha. Ack så sant... men kan man vara en bitter, besviken kärring utan känna sig bitter och besviken? Jag börjar undra om det är något fel på mig som vill leva ensam.

Jaha vad ska jag göra åt detta då? Börja nätdejta? Eller cykla till fina området och ringa på stora familje villan och be att få en dejt med mannen jag aldrig fick. Om han inte vill det eller hans fru protesterar kan jag ju alltid koka kanien (om de har kanin och om kaninälskaren jag klarar av det). Det tredje och sista lösningen skulle väl vara att fortsätta som vanligt med mitt behagliga väl invanda liv...

Troligtvis som det låter kommer jag att dras in i den svartaste av av alla förhållandebaksidor om ca åtta år. Min son påstår nämligen att han tänker ta med sig katten Svea när han flyttar hemifrån. Okej ungeman utmaningen är antagen! Bered dig på en lång och uppslitande vårdnadstvist!

Jadå det går riktigt bra i ateljen. Jag gör en häst med ryttare som stegrar sig och den kändes så tråkig men nu har jag helt ändrat på hästens huvud. Plötsligt fick den ett utryck och allt blev kul igen, så nu är det bara att jobba på...

Hepzibas kull mår bra och är utan tvekan de sötaste varelserna i hela universum! Lily stannar hos oss och hon är så fin. Som jag tidigare nämt avgör detta Elies öde hon ska pensioneras. Hon har gett mig det jag ville ha av henne. Två fina döttrar nja... Galatea är zobel och har rätt korta öron och Hepziba har inga bra vita fält i sin teckning men båda är bra avelshonor och är härliga personligheter. Tre barnbarn har jag redan sparat efter Elie. Jordan är mest en kärleksattack, hon har en knasig ogodkänd färg men är så söt och läcker att jag omöjligt kan motstå henne och hon har intressanta gener i bagaget. Hennes bror James sparar  jag för han kan säkert ge harlequinungar och jag vill ju ha både magpie och harlequin. Jag är så nyfiken på hans kommande ungar! Det tredje Elie barnbarnet är ju Lily och hon är bäst tecknad av alla magpies i min lägenhet, så nöjd så.

Elie har fått fyra kullar i sitt liv, fyra ungar i varje. Hon är frisk och fräsh men kanske lite dallrig i ytterkonturerna och inte så smal och smärt direkt nu när hon ätit upp sig efter kullen i juni. Hon är ett härligt marsvin som förtjänar ett långt skönt pensionärsliv. H min uppfödarkollega ville hela tiden pensionera henne det var jag som var sugen på en kull till när jag blev lite missnöjd med hennes senaste. Men nu har jag bestämt mig och är nöjd med mitt beslut.

Omröstningen om Elies öde är nu avslutad 20 personer har röstat (jag är inte en av dem) 70% tyckte att hon skulle pensioneras, 30% ville se en till kull. Tack för att ni röstade, det var mycket intressant!

Ny omröstning startar nu.

Hoppas att jag har rätt nu... att det blir som jag tror. Att jag kan jobba på bra idag. Känner mig taggd och lade mig och sov rätt tidigt igår. Så jag är utsövd, stressad och det är inte promenad väder idag så längtar inte ut. Förutsättningarna finns för en bra dag i ateljen. Ja... riktigt sugen är jag. Hoppas det det funkar nu då. Den här stresskänslan är det bästa. Jag jobbar bäst under press annars tar min lata sida lätt överhand och jag bara sitter och filisoferar och har det skönt istället för att jobba.

Idag när det är lite griningt väder med regn i luften är mina katter jättegulliga och vill bara kela. Är det någon annan som har katt som märkt det? De blir liksom sådär ligga i knät och kura sugna. Kanske vill de ha kroppskontakt och värme när det är kallt? Sigrid har legat i mitt knä hela frukosten. Hon är pussig och söt men knådar mina lår med sina vassa klor så nu kan hon få gå ner snart tycker jag, det gör ju ont...

Det brukar gå så lätt för mig när jag ska skulptera, det brukar liksom gå lite av sig självt. Inte nu, det är så svårt! Det går framåt och det blir inga knasiga fel och katastrofer men det går så sakta och jag kör fast hela tiden. Orkar liksom bara koncentrera mig korta pass. Jag ska inte skylla på de söta små nyfödda marsvinsungarna men visst är det lockande att stå där och glo i buren istället för att arbeta koncentrerat med en svår uppgift. Diciplin är vad jag saknar!

Ungarna mår prima, jag är inte rädd mer...

Det är så att nästan alla mina ungdjur får hakbölder vad gör jag för fel? Jag vet ju inte om alla andra också har det men inte pratar om det eller om bara några är drabbade. Det verkar ju konstigt om mer eller mindre alla marsvin går igenom detta. Är det smittsamt som en barnsjukdom kanske och de små elaka bakterierna eller virusarna ligger i min besättnig och lurar och väntar på att få anfalla mina söta ungdjur?! Smitt teorin känns lite trolig då de bara drabbas en gång var. Jag har hört att det har något med immunförsvarets utveckling att göra och även en teori om att det kan vara Kvarkabakterier. Nu påverkas ju inte djuren alls av detta utan mår aldeles utmärkt trots knölar och jag tycker att det är rätt härligt att tömma dem (lite pervers är jag ju) så det är ju inte hela världen. Men jag vill inte sälja djur just när de har en knöl, det känns ju oseriöst vill att de ska vara 100% friska vid försäljning och ni kan inte ana hur surt det känns när man måste stryka dem från utställningar bara för dessa dumma klumpars skull!

Jag blir nämligen så arg! Min allra sötaste och roligaste och charmigaste färgade och tecknade Jordan som i övrigt är i så fin petform i kroppen och den jag sett framemot mest att visa i Örsundsbro har naturligtvis lagt sig till med en praktfull kluns under hakan, gaah! Jag är så otroligt stolt över henne hon är något alldeles extra och jag ville verkligen visa upp henne. Jag har dessutom väntat med att regga hennes kull för att jag först ville att en färgexpert skulle se hanne live och bekräfta att hon är nonself brunzobel magpie. Brunzobel är inte så vanligt så jag har inte sett någon annan och jag vill ju göra rätt när jag reggar.

Bara nu i sommar har Luckybucket och Zezima haft knölar. Jordans kullbror James har en pyttelten en och nyblivna mamman Hepziba har två, hon klarade sig när hon var liten så då kommer den nu istället. Jag förväntar mig varje dag att hitta klumpar på salu killarna Klonken, Kingsly och Krake men inte än iallafall. Nej nu är jag trött på hakbölder!

I ateljen går det sådär... det är verkligen en svår skulptur jag försöker göra.