Ibland går det fort. Ibland vet man inte vad som blev fel. Zezima är borta. Tårarna rinner. En av våra all time favorrits finns inte mer.        

Nu måste jag få gnälla lite igen. Har fått en gruvlig vagel i högerögat. Det har jag inte haft på åratal. Det har gjort lite ont några dagar och igår kväll kunde jag knappt somna för det kändes som grus i ögat. Nu känns det lite bättre när den mognat på sig men ögat är i princip igenmurat och rött. Jättekul... not. Jag har dessutom lite ont i halsen. Det passar bra tycker jag när det snart är dax för SM.

Idag är det två veckor sen jag satte ihop de två kärleksparen. Vad jag sett har det inte hänt mycket. Doris och Uffe var lite högljudda en morgon en vecka efter ihopsättningen men jag såg ingen parning och inget kladd men möjligen fick det sina saker gjorda då. Space och Ynk har varit himla hemliga där har jag inte sett någonting men de borde ju ha hunnit para sig. Nu börjar jag dagdrömma lite om dessa kullar så hoppaas det blir något och att det går bra. Helst vill jag ha en perfekt lite snygging att behålla eller två.

Årets hässja blev riktigt snygg lång glest packad, reslig och svagt bananböjd. Ja först var den jättefin sen ville de tre mittersta störarna ramla så nu hänger den snett i mitten igen, dumt. Det är lite mycket berg under gräset på vår tomt så det är svårt att få ner störarna tillräckligt djupt. Nu är det bara att hoppas att det inte regnar för mycket på marsvinens sommarhö så det har något att äta när de kommer ut till stugan nästa vecka.

Vi var i stugan vid midsommar och träffade massor av släkt och fixade lite med tomten. Det är alltid helt överväxt där ute när man kommer vid midsommar men med hjälp av lie och sekatör så ser vildmarken ut som en trädgård igen. Om en vecka ungefärr åker vi ut dit med alla marsvin och katter och stannar i nästan tre veckor. Ska bli underbart!

Den här veckan ska väl mest ägnas åt förberedelser till SM. Nej då inte tar det all tid i anspråk men det är veckans huvudtema. Jag hoppas hinna städa lite skåp och ta några härliga promenader också. Ska försöka hinna göra lite marsvinskonst till SM också... nästan klar.

Nu är min käre son hemma igen. Han har lanat i flera dagar. Oj vad efterlängtad han varit, inte av mig (jo lite kanske) jag gillar att vara ensam jag. Det är Svea som längtat efter sin husse. Som hon jamat och klagat. Hon har haft så tråkigt! Ingen att leka med. Jag har försökt leka med henne men det duger inte alls det ska vara husse, bara han kan leka. Matte kan man sova med och gosa med men hon värdelös på att leka.

Nu satte jag ihop sommarens dejter. Doris Uffe och Ynk Space. Det känns som två väldigt spännande kullar. Jag är lite pinsamt skrockfull av mig ibland. Nu har jag haft äcklig otur med mina djur en tid så då blir jag ännu mer skrockfull. Så för att känna mig lugn satte jag ihop paren den 11e eftersom 11 är mitt lyckotal... problemet är bara att jag kan ge mig på att de parar sig den 13e så då får fullt upp att oroa mig för det...

Sonen har köpt nya skor äntligen. Jag har personligen och njutningsfullt slängt de gamla vraken. Underbart!

Vi har just tittat på Att angöra en brygga. Lite skoj sådär.

Nä nu ska jag ner i tvättstugan.

H handlade katterna när de skulle vaccineras och fångade smidigt upp kiss från både Safari och Lily. Tur att han följde med. Jag tror nog mitt intensiva tranbärsjuicematande gett vissa resultat. Safari visade nämligen inga tecken på bakterier eller blod i urinen vilket hon hade för en vecka sedan. Lily däremot hade både och och får nu antibiotika. Undrar varför Safari fortfarande piper då hon kissar?

Nu nog om sjukdomar. Finns det något tråkigare än att läsa om sjukdomar? Det är lite lustigt men vissa djurägare verkar tycka att det är så spännande att försöka bota sjuka djur. Vissa marsvinsrelaterade bloggar går helt enkelt inte att läsa för det står bara om sjukdomar och veterinär besök i dem. Då ledsnar jag och läser inget mer i de bloggarna. Personligen gillar jag när mina marsvin är friska jag. ;-) Jag skulle aldrig vilja ha typ ett omplaceringshem av den orsaken. Antar att väldigt många av de djur som lämnas in har medicinska problem. Man måste nog både ha ett hjärta av sten och vara medicinsktintresserad för att klara av att driva en sån verksamhet. Antar att det är därför nästan inga omplaceringar varar någon längre tid. Nej sjuka marsvin tär psykiskt på sina ägare.

Nu kommer snart Aragorn hem! Tjoho! Han har varit på dejt och troligen blir han snart pappa då! Skype som varit på dejtäventyr han också kom hem förra veckan. känns skönt att ha alla sina pälsklingar här hemma igen! Trist bara att Aragorn nu hamnar i lilla pluttburen. Måste försöka få ihop fler hanepar här men erfarenheten säger mig att det är svårt att få dem att funka ute vid stugan eftersom jag har mindre burar att erbjuda där. Det får bli ett höstprojekt.

Nä det gick inte. Trots att jag så gärna ville intala mig att det kanske skulle gå så gjorde det inte det. Trots att jag försökte gripa efter varje halmstrå och fick hopp av varje lilla framgång så fick jag lov att vara realistisk till slut. Episkey är borta nu. Älskade saknade Episkey.

Det kom väl inte som någon överraskning direkt hon har inte varit okej på väldigt länge. Magen har krånglat till och från i månader hon har sett väldigt väldigt gammal ut senaste halvåret. Ja ung var hon ju inte heller förståss. Veterinären höll med om att det bästa beslutet var att låta henne somna in. Jag är glad att jag kunde ta det beslutet och att det blev gjort innan det gick för långt. Det är skönt att inte behöva ha dåligt samvete för att jag väntat för länge den här gången.

Av alla som dött här det senaste halvåret var Episkey och Ogg de enda som jag egentligen var beredd att mista de var skruttiga och jag förstod att det skulle ske. Jag hade helt ärligt inte räknat med att Episkey skulle vara så pass okej så länge som hon var. Hon var ju knepig i magen och hade tappat vikt men trots att hon uppenbarligen inte var okej så hade hon aptit på livet och maten och var glad och aktiv. Hon mådde absolut bättre än dåligt och även hennes sista månader var ett bra liv... sista veckan var mer tveksamt.

Med Episkey går en hel era i graven. Hon var min sista self cream. Min karriär som selfuppfödare var oerhört kort och nu har jag inte ens någon selfavlad self kvar. Vemodigt men mitt marsvinsliv går vidare mot andra mål. Jag är glad att jag trots allt började med selfarna jag kommer aldrig att ångra det och jag kommer alltid att älska de vackra söta ljusa selfarna. Episkey var i mitt tycke en av de vackraste self cream jag sett. Hon var kort och söt i sitt ansikte utan att på något sätt vara för kort, precis lagom var hon och ljuvligt vacker. Saknar hennes gula kropp bland alla de svarta, saknar hennes runda söta ansikte. Saknar hennes lugna långsamma sätt. Saknar hennes envishet och divigafasoner. Saknar hennes ständiga prat. Saknar hennes protestpip när jag inte bar henne tillräckligt bekvämt. Jag kommer att sakna att klippa hennes klor trots att det var rätt besvärligt och jag fick ont i öronen eftersom hon skrek som en stucken gris så fort jag tog upp henne när hon förstod att det var kloklippning pågång, det fattade hon naturligtvis fort. Jag saknar henne så det gör ont. Hon var ett underbart marsvin med en stor personlighet.  

Jag visste ju att detta skulle ske jag visste att ännu ett dödsfall i familjen var att vänta. Det senaste halvåret har inte liknat något annat, det har varit riktigt riktigt jobbigt. Nu summerar jag dels för att ett halvt år har gått och dels för att nu måste det verkligen vara slut på eländet. Slutdött tack! Ibland är jag lite pinsamt skrockfull och är lite rädd att allt hänt för att jag beklagat mig över att jag haft för många marsvin. Jag har haft för många marsvin men det gjorde inget det gick ju bra ändå, det här var inget jag önskade mig. Det har varit ett fullkomligt osannolikt stort bortfall sju vackra underbara vuxna honor har lämnat oss flera av dem aldeles för tidigt. det är klart jag vridit mina händer, gråtit och slitit mitt hår när jag undrat vad som gått fel. Har jag gjort fel? Är det möjligt att drabbas av allt detta av bara slump? Jag har inget bra svar på detta. Kanske är jag världens sämsta matte och gör något stort fel när jag försöker ta hand om mina marsvin eller kanske är det bar äcklig otur. Kanske någon ond häxa utalat en förbannelse över mig och min uppfödning? För hur jag än vrider och vänder på dödsfallen ser jag inget mönster det finns inget som förenar dem och inget av dem verkar ha hänt pga. dålig skötsel. Samtidigt har jag väldigt lite att gå på det är svårt att förstå de verkliga orsakerna då jag absolut inte vet vad några av dem dog av.

Kan någon se ett mönster i detta:

1. Zabini. Hade haft en helt okomplicerad dräktighet med bra aptit och hon var pigg och allt såg fint ut. Enda oron var att hon var jättetjock och jag misstänkte en väldigt stor kull. Ett par dagar innan BF kändes inte längre fosterrörelser. Av någon okänd anledning som inte ens märktes på den pigga mamman hade ungarna dött i magen. Att föda ut döda ungar är mycket jobbigare än att föda ut levande. Hon klarade inte att få ut ungarna och efter en tårfylld utmattande kamp somnade hon in. Inga tecken på toxicos eller annat. Hon blev bara två år.

2. Ogg. Hon hade urinstenar konstaterat av veterinär. Hon kissade blod och rasade i vikt. Hon hade varit dålig och under behandling en tid men jag insåg att det inte skulle gå. Hon dog i sin bur kvällen innan hon hade tid för avlivning. Hon blev tre år.

3. Troja. Hade en riktigt jobbig dräktighet med en massa sammandragningar och eländen. Jag stödmatade henne i två veckor innan hon födde hela sju (döda, döende) ungar! Den stora kullen tog all kraft från henne och hon kom aldrig igång att äta efteråt. Det slutade med en kraftig diare. Hon blev bara ett år.

4. Poppy. Gammeltanten var pigg till sista två veckorna då hon plötsligt började rasa i vikt och fick dålig aptit. När hon magrat kunde jag tydligt känna att det fanns något stort i hemnnes mage som inte hörde hemma där. Hon somnade i sin bur efter att jag tagit ett korkat beslut att hon skulle få göra det. Hade varit bättre att hon sluppit de sista dygnen. Hon blev 6,5 år.

5. Caps Lock. Hon var dräktig men hade mer än tre veckor kvar till BF. Verkade hur frisk och pigg som helst tills hon plötsligt låg platt och inte kunde röra sig. Har ingen aning om vad som hände henne. Det gick snabbt bara timmar efter jag hittat henne förlamad var hon död. Hjänblödnig? hjärtattack? En skada? Innre blödning? Ingen aning men skrämmande oväntat och dramatiskt. Hon blev 1,5 år.

6. Babinski. Verkade vara en frisk och glad dam inga konsigheter men plötsligt en dag ville hon inte äta. Jag tvångsmatade henne. Inga yttre tecken på någonting. Försökte få veterinärtid men lyckades inte. Plötsligt svullnade hennes mage och hon fick svårt att andas och blev väldigt stressad. Läget blev akut hon mådde skit. Jag fick lov att hjälpa henne. Hon blev bara 3,5+ år.

7. Episkey. Damens mage fungerade inte som den skulle och med UVI på det och troligen andra problem också fick hon somna in hos veterinär. Hon blev 5+ år.

Nu har jag 29 marsvin 27 om man räknar bort de båda bokade ungarna som ska flytta. Ja det är en bra sak att inte längre ha långt över 30 djur som jag haft de senaste åren, detta är mer lagom. Men jag saknar de sju så det värker i mig.