Läste just en tråd på FB som en av mina engelska FB-vänner startat den handlade om djurräddningsaktionsfolks inställning till avel. Dessa ansåg att all uppfödning av marsvin genast skulle upphöra tills alla hemlösa marsvin hade någonstans att bo. De drog alla uppfödare över en kam massuppfödare till djuraffärer och småskaliga rasuppfödare ansågs vara precis lika. Djuren på deras härberge ansågs komma från rasuppfödare mest hela tiden men visade sig vara i princip alltid vara blandisar från djuraffärer. De var så hysteriska och fördömande i sin inställning att folk som ville adoptera marsvin från dessa omplaceringshem backade. Känns det igen. ;-) Ja de här åsikterna finns ju här också tyvärr. Jag kan bara för mitt liv inte fatta hur de resonerar jag sliter mitt hår och lägger pannan i djupa veck men fattar inte detta. Kanske är det det som för mig är mest upprörande med detta att jag inte förstår hur de kommer till dessa bakvända slutsatser helt utan verklighetsgrund. Precis samma funderingar hade de engelska uppfödarna som disskuterade i tråden de förstod inte heller resonemanget.

Allvarligt vill de att marsvin ska utrotas? Om inga får föda upp nya måste det ju bli så att alla marsvin ska försvinna. Eller tänker de ännu dummare än så att grossistuppfödarna som tjänar pengar på att producera marsvin ändå inte kommer att sluta så då kan väl åtminstone rasuppfödarna göra det. Hur blir det då da? Ska det bara finnas marsvin på djuraffärer som massuppfötts i tråkiga miljöer typ i Tjeckien att få tag på och inga omsorgsfullt och kärleksfullt noggrannt avlade och uppfödda marsvin från uppfödare att få tag på? Inser de inte att det finns en milsvidd skillnad här? Inser de inte att uppfödarna erbjuder ett alternativ för marsvinsköparna så de slipper köpa ungar från butik som uppfötts under tråkiga förhållanden? Inser de inte att uppfödarna kan konkurrera med dessa massproducenter? Inser de inte att det alltid kommer att finnas fgolk som vill ha marsvin i sina liv och att de kommer att skaffa marsvin, att det finns en "marknad" för dessa trevliga små djur? Fattar de inte att SMF uppfödarna spelar en viktig roll här att styra marknaden från djuraffärerna och att ge folk möjlighet att köpa marsvin som fötts upp på ett vettigt sätt direkt från uppfödaren?

Jag anser att det behövs fler småuppfödare som kan konkurrera ut butikerna. Jag anser att all försäljning av smådjur i butik ska upphöra för att göra det omöjligt för folk att ha stora uppfödningsanläggningar. Har de ingenstans att slussa ut sina djur så lönar sig inte storuppfödningen och de kan inte fortsätta. Om uppfödare inte kan sälja till butik kan de inte ha fler djur än de själva kan sälja på egen hand då minskar automatiskt storlekarna på uppfödningarna och jag tror åtminstone att det bäddar för bättre djurhållning. Jag tror det behövs massor av små enheter och inga stora alls. Då kommer uppfödarna närmare sina djur och blir därmed mer angelägna om deras framtid. Det ger marsvinen och de nya ägarna en bättre start. Det kommer att ge färre felköp, bättre information till de nya ägarna. Tamare marsvin som är svårare att ledsna på. Allt detta borde leda till färre omplaceringar. Det är redan ett obestridligt faktum att impulsköp av skygga marsvin på djuraffär oftare går fel än geneomtänkta inköp från uppfödare med tama marsvin.

De duktiga kunniga uppfödarna i SMF mm gör en jätteinsats för marsvinen. För kunnskapen om marsvin. För marsvinens värde. För marsvinsungarnas bästa start i livet och för skötseln av föräldradjuren. Att likställa dessa uppfödares arbete med massproducerande grossistuppfödare som gör det för pengar är bara oförskämt elakt och extremt okunnigt. Jag tycker att dessa kritiker redan borde veta hur korkat det är att dra småskliga rasuppfödare och massproduserande grossistuppfödare över samma kam. Faktum är att jag tror att de redan vet att det är korkat det gör mig allvarligt talat tokig att jag inte förstår varför de fortfarande bråkar med oss då! Vad är det som får dem att hata oss så när vi gör en så oerhörd insats för marsvinen? Är det bara så enkelt att de vill vara de enda som ska vara de som gör något för marsvinens bästa? Hur larvigt är inte det i så fall?

Nu har jag klippt alla klor, tvättat fettrumpor, vägt och allmänt gått igenom alla mina marsvin. Det såg väl ganska bra ut. De flesta hade gått ned lite efter stugvistelsen så är det varje år, lite sämre hö och kanske inte det bästa betet i år då det är så torrt. Lily hade dock gått ned mycket mer än hon borde. Jag har ju sett att hon fallit ur lite men fick en chock när jag insåg att hon tappat 200g på två månader, det är verkligen för mycket. Hon hade UVI och har fått antibiotika så det har gått över hoppas att det bara var det. Hon ser ju smal ut men verkar i övrigt pigg och aptiten verkar okej. Lilla pluttan vill inte att hon ska vara allvarligt sjuk. :-(

Jag tycker mig ha kännt foster i Ynks mage... men nu känns ingenting och magen som började puta ser platt ut igen. Dämmitt! Vad har hänt? När kände jag fel? Har det funnits något där eller inbillade jag mig? Kan det fortfarande gömma sig smått där inne? Mystiken tätnar.

Homsan är parad åtminstone.

Tänkte ge mig ut på en långpromenad. Men nu kom moln och jag fick ont i magen. Magen blir nog strax bra igen den blev bara förskräckt över en stor mängd kall god sallad... men molnen vad vill dom?

En kompis till mig tyckte det var konstigt att mina största intressen är konst och djuravel för hon tyckte att det inte fanns något samband där. Jag håller inte med. Jag har tänkt på det en del på sista tiden och kommit fram till att likheterna är slående faktiskt är det precis samma sak.

Om man bara sätter ihop två söta trevliga marsvin med varandra och och hoppas på gullig avkomma tycker jag väl inte att det är så kreativt men däremot om man avlar mot ett mål är det ju hur kreativt som helst. Jag styr ju min avel mot ett utseende och det ska ju också så vara välgjort (god hälsa och bra temperament) precis samma krav jag har på konst jag gör. Att pyssla med rasavel är utan tvekan en konstnärlig aktivitet.

Alastor  

Eulalia  

  Sigrid

Homsan

Indis

Sir

Doris

Svea

Cruella

Kida

Bill & Svea

Aragorn

Merope igen

Ynk

Safari

Terabyte

Vi kom hem i måndagskväll och jag har jobbat två dagar. stackars mina fötter.

Jag skulle ju sätta ihop ett kärlekspar, en kärlekstrio och ett hanepar då jag kom hem. Ibland blir det inte som man planerat. Isidor och Bill rök ihop direkt. Jag orkade inte se dem skada varandra så jag gav dem aldrig chansen att göra upp. Det blev inget hanepar. Tror nästan att jag är lite för blödig för att se två så för mig kära djur slåss. Det är lite dumt för nu sitter en massa hanar själva...

Kärlekstrion Indis, Homsan och Ali har jag satt ihop som planerat. Brudarna mobbar sin kille Ali men det ser lite bättre ut nu ett par dagar senare så jag antar att parning kommer att stunda. Det är inte klokt så gärna jag vill ha lite lilac nu! Kärleksparet Eulalia och Calle sattes också ihop som planerat och mitt i stöket tog jag ett blixtbeslut och blev lite wild and crazy och satte ihop Cruella och Aragorn också så där bara liksom. Hade ju tänkt vänta lite med det paret men eftersom Cruella är fin i kroppen och de ändå ska träffas fick det bli redan nu.

Det har varit en del hallaballo i burarna här o var, nästan alla marsvin är omflyttade och många har nya burkompisar så pips lite... eller har pipits lite nu börjar allt falla på plats.

Mårran och Geisha är på besök i sin gigantiska bur som står mitt i mitt vardagsrum. De ska vara här en dryg vecka då deras människor är i Turkiet. Söta små marsvinsflickor är det.

Det bara blåser och blåser här ute. Inget sova på berget blir det i år heller inte så kul i stormen. Men det är härligt här ändå.

Igår parade sig Doris och Uffe igen. Det innebär troligen att de inte riktigt passar varandra. Det är tredje brunsten de är igång på och jag skulle bli förvånad om de lyckas nu. Jag ska flytta Doris till honflock sen funerar jag på att försöka handpara henne med Calle istället. Ynk däremot verkar dräktig inga ombrunster och magen känns sådär kompakt och faktiskt börjar hon puta lite.

Vi åker snart hem. Trist att semestern nästan är slut men det ska bli skönt att komma hem också. H vill hem till sina kompisar på en aktivitet så han åker ett dygn i förväg och tar med sig Svea om vi lyckas lura henne. Då slipper hon stressa upp sig när hon ser mig städa. Vi tror att det här blir den skönaste lösningen för henne och H slipper vara ensam i stan.

Vi skulle ut på sjöäventyr men fy så det blåste. Det var inte kul att skutta på vågorna och bli stänkt på med kallt vatten så vi vände och åkte in i lä vid de vackra bergen på andra sidan vår vanliga vik. Där ställde vi upp vår grill marinerade lite grönsaker, ost och korvar till de andra två jag äter inte korvar, så grillade vi och glufsade i oss. Efter maten vadade vi runt mellan alla kobbar och hällar och glötade i alla små dammar. Det är en magisk plats detta så många små djur främst milijoner spiggyngel och annat kul som finns i dammarna. Det är spännande att vada runt där bland snorhala hällar och lera som man sjunker ned i. Vi tävlade "den som ramlar först vinner" ingen vann påstod H men jag tycker nog att han ramlade jag... Ett härligt äventyr trots att vi inte åkte långt. Jag tror jag har bestämt mig nu det är min favoritplats på jorden!

Nu åkte H till sin mormor igen och jag är själv här med djuren. Härligt. Nu måste jag hämta vatten vi har inte rinnande vatten i stugan så man får ta dunkarna och skottkärran och lufsa iväg till min moster och hennes kran.

En av katterna har tagit en kopparödla... som om det inte räckte med alla näbbmöss och sötmöss...

H bara sover och sover jag vill gå och bada jag. Tvätta håret vill jag det har jag inte gjort på en vecka drygt... fniss. Ja resten av mig har jag ju skurat men håret måste jag ta i sjön och eftersom det varit nordanvind har det varma ytvattnet i vår vik blåst till havs och badtemperaturen faller mig inte i smaken. Nu har vinden vänt och håret ska få bada... bara han vaknar då. Äh får väl sätta mig och läsa ett tag då så länge eller fota marsvinen kanske. 

Slöa slappa lata mysa