Söta lilla Orla Qarke fick somna in i dag. :-( Hon hade troligen lyckats få in mjölk i lungorna då jag stödmatat. Hon hade riktigt svårt att andas. Fy så tråkigt det blev. :-(

Resten av ungarna mår bara bra åtminstone. De växer och poppar som man ska. De älskar att rusa runt och skutta på golvet. Busungar.  

Doris fick till slut sin kull. Tre stora hanar tyvärr var de båda fina harlequinpojkarna döda men Röjar Ralf lever. Han är black magpie och vägde 99g vid födseln. Från början var han lite slö och Doris också dessutom var hon stressad och hade svårt att knyta an till sin son. Troligen var förlossningen en jobbig upplevelse, allt talar för det med två döda och två medtagna deltagare. Nu ser allt bra ut med både Doris och sonen. Han är sjukt söt Röjar Ralf och i vissa vinklar är han riktigt fin som magpie men med så dålig rygglinje kommer man inte långt. ;-) 

Jag antar att jag skulle ljuga om jag påstod att jag är helt nöjd med kullarna för jag känner mig lätt besviken och lite nedstämd av det resultat jag har av dessa fem kullar. Självklart tänker jag inte klaga på de ungar som lever och mår bra det finns ingen anledning till det de är helt fantastiska! Jag är självklart också glad och tacksam att mammorna mår bra, är glada och sköter sin  mammaupgift på bästa sätt. De är ju mina fina älsklingsflickor ju!  Det som är så tråkigt är att det varit ett rätt stort "svinn". Fem dödfödda ungar som alla var stora och välutvecklade det är bara så himla tråkigt att de inte fick leva det känns så orättvist onödigt och sorgligt att de inte fick chansen. Så var det lilla Ofelia som inte riktigt fungerade och som inte det vore nog verkar det just nu inte heller som lilla Orla kommer att fixa livet. Orla går inte upp i vikt trots stödmatning och nu idag bukandas hon så jag misstänker att hon fått in mat i lungorna.... :-( Är det så kommer hon inte att klara sig. Det känns också orättvist för till skillnad från Ofelia som tydligt hade något i kroppen som var fel var nog Orla frisk från början hon fick inte till diandet bara.

Förutom de sorliga frånfällena så måste jag också erkänna att jag saknar det där perfekta utställningsmarsvinet. Det som skulle vara så vältecknad och i övrigt så perfekt att de där små askarna som innehåller certmärken började vibrera av sig själva så snart detta fantastiska marsvin trädde in i en utställningslokal. Det marsvinet saknades i leveransen om man säger så. ;-)

Ett annat problem som tynger mig är att så många nu blir besvikna. Jag har nog lovat bort fler marsvinsungar än det blev. Fy så pinsamt...

Ja hem finns ju till alla ungarna minst sagt. Som det ser ut nu stannar Quagga och Parvati... ja ni läste rätt svarta Parvati och inte magpierutiga Olympe kommer att stanna här. Det handlar till stor del om öron och underfärg och på de punkterna är Parvati en dröm och Olympe... ja en mardröm då. Jag behöver jobba ed färg och öron med teckningen också men eftersom den är mer slumpartad känns det ändå som Parvati som har färgen, typen och öronen på sin sida är mycket bättre för uppfödningen än Olympe som visserligen är riktigt okej tecknad.

Tre par är klara till kelhem ett honpar och två hanepar. Lilla Q och Quagmire kommer troligen att hamna hos två olika uppfödare jag känner väl :-). Ja och två stannar hos mig. Då blir det lite jobbigt för då finns två marsvin över naturligtvis en hona och en hane när jag skulle behöva tre samkönade kompispar till plus två skojigttecknade honor till avel till två andra ställen. Ojsan hoppsan. Som sagt besvärande när ungarna inte riktigt räcker till...

Min farmor har somnat in. Hon blev nästan 92 år. Det finns massor att berätta om henne, hennes liv och om hur mycket jag tyckte/tycker om henne och om hur saknad hon är. Det känns inte som jag kan ge henne rättvisa i en liten text hur jag än försöker så jag nöjer mig med att berätta att hon var en färgstark person och den envisaste människa jag någonsin mött. Hon hade ett gott hjärta och massor av humor. Ingen kunde deklamera och minnas dikter om hon.

Hon är för alltid älskad och saknad.

Det är något som inte stämmer med Doris kull. Nej då lugn hon mår bra och ungarna också men de är inte födda ännu. Jag måste ha gjort något fel när jag skrev i parningsdatumet. Väntar fortfarande förtärande otåligt.

De som är födda kommer nu på bild. Lite reservation för stavningar på namnen som jag inte orkat kolla upp ordentligt.

Här är fina stora Q kullen! Indis verkade ha lite dåligt med mjölk i början så ungarna har haft svårt att komma igång men nu verkar det funka och de vänder upp i vikt. En unge har jag fått lov att börja stödmata men de andra ser ut att sköta sig väl.

Lilla Q honär ju både magpie och fox. Hon var minst när de föddes men är den som tappat minst i vikt och hon diar duktigt och är pigg.    

Här är lilac honan Quagga som ganska troligt kommer att stanna här.  

Här är hanen tillika lilac som heter Quagmire. Han har varit lite klen men verkar nu ha kommit igång med livet. Förhoppningsvis stannar även han i lilacprojektet.  

Ett par bilder på lilacsyskonen. Honan är störst och mörkast.  

Så har vi helsvarta Queen.  

Sist och nu minst lilla Orla Quarke som tappat mycket sen hon födedes och behöver stödmatning. Vi får hålla tummarna för denna lilla fågelunge till marsvin.

Så P kullen

Ankungen som blev en svan. Parvati Patil har visat sig vara vacker och med perfekt underfärg... det är nästan så jag tror hon kommer att få stanna.  

Peregrin Took fy huvaligen så söt han är!  

Padna Patil en gullunge men hon har inte så fina öron som syskonen. ;-)  

Så till O kullen.

Olympe Maxime som jag ju skulle spara men färgen är förfärlig underfärgen är vit. Öronen är också trista. Det är så trist när man måste ovärdera beslut. Hon kommer nog inte att stanna här trots allt och jag saknar henne redan hade ju sett fram emt att få ställa henne och ha henne här i vår familj.  

Oz.

Ollivander.  

Orch.

Indis och Alimemazins har blivit föräldrar till fem underbara små sötnosar och två av dem är lilac! Yes!

Lilac hona. 90g oklart om det finns vitt på henne.

Lilac hane, 66g lika oklart om det finns vitt på honom.

Black magpie hona, 64g nästan helsvart.

Magpie fox hona, 59g. Riktigt rutig och fullkomligt underbar.

Self black hona, 85g. Svart och stor.  

Igår kväll när jag var på jobbet födde Homsan tre megastora ungar!

Ingen lilac blev det mende är supersöta ändå. En black fox hona med en del magpie inslag på 100 g. En black magpie hona med vitt på bakbenen på 89 g. Hanen är en överraskning jag anade att Alimemazin bar på choklad men hade inte trott att Homsan gjorde det. Killen är chcolate fox och hur läcker som helst! Han vägde 94 g så det är minsann stora ungar!

Namn kommer. Kanske bestämt mig redan.
 

Ollivander, Oz, Olympe och Orch växer så det knakar och skuttar runt som man ska. Tyvärr hänger inte Ofelia med. De andra har passerat sin födelsevikt gott och väl men lilla Ofelia har stannat en bit under. Jag tror hon äter även diar lite för hon lever ju och verkar inte direkt sjuk men något knas är det. Nu har jag beslutat mig för att sätta in stödmatning. Vi får se hur det går för sötnosen.

Eulaia och Cruella har delad vårdnad om ungarna och det fungerar helt perfekt i skön harmoni. Rellan verkar nu helt återställd efter sin jobbiga förlossning. Hon var lite vinglig i bakkroppen och kutryggig dygnet efter men nu ser hon bara bra ut. Skönt!

Homsan kniper retfullt...