Om någon undrade hur det gick med kattungarna Tommy och Annika så gick det bra. Annika heter numera Selma och bor på landet med en husse och en matte som älskar henne och dyrkar henne som en katt förtjänar. Tommy... ja hoppsan det blev lite kärlek. Han är kvar här gullungen. En fantastisk katt. Nu har vi tre katter kanske inte det vi tänkt oss men vi är nöjda och faktiskt är det helt underbart! Sigrid, Svea och lille randige Tommy som nu börjar bli en stor kille.          

Sängen full som synes. 

I torsdags morse födde Eulalia sina ungar. På morgonen hittade jag två stora präktiga chocolate magpieflickor en pyttig chocolate magpieflicka och en liten svag och ämlig de white pojke. Glad över de båda större flickorna och orolig över de båda mindre svagare fortsatte jag dagen med diverse aktiviteter. Jag fotade och vägde ungarna studerade hur Eulalia mådde och tog hand om ungarna. Var lite iväg på saker kom tillbaka och dagen gick. Fram på kvällen tog jag upp de svaga och och deras mamma för att de skulle snutta men ingen av dem var stark nog för att klara det. Det blev stödmatning. Kvällen blev sen och jag tittade än en gång in i buren för att studera ungarna och till min stora förvirring att det är plötsligt fem ungar i buren! Jag har verkligen ingen aning om var den lille black magpie hanen hade gömt sig hela dagen... om han ens var född samtidigt som de andra plötsligt var han bara där liksom!

De två små ungarna stödmatades i nästan två dygn men de klarade sig inte. Hela kullen är lite små och nästan hårlösa på sina små magar så de är lite tidigt födda. De tre större chokladhonorna och den svarte bonushanen lever och mår bra nu kan jag äntligen slappna av. De kommer att klara sig. Dax att komma på namn.

Bonuskillen. Oerhört lik pappa Aragorn.    

Ena honan inte så mycket vit men välordnade rutor med det lilla som finns.    

Andra honan mer stökig i teckningen än sin syster. Annars är de väldigt lika i färg, storlek typ och allt.