Min farmor har somnat in. Hon blev nästan 92 år. Det finns massor att berätta om henne, hennes liv och om hur mycket jag tyckte/tycker om henne och om hur saknad hon är. Det känns inte som jag kan ge henne rättvisa i en liten text hur jag än försöker så jag nöjer mig med att berätta att hon var en färgstark person och den envisaste människa jag någonsin mött. Hon hade ett gott hjärta och massor av humor. Ingen kunde deklamera och minnas dikter om hon.

Hon är för alltid älskad och saknad.

Det är något som inte stämmer med Doris kull. Nej då lugn hon mår bra och ungarna också men de är inte födda ännu. Jag måste ha gjort något fel när jag skrev i parningsdatumet. Väntar fortfarande förtärande otåligt.

De som är födda kommer nu på bild. Lite reservation för stavningar på namnen som jag inte orkat kolla upp ordentligt.

Här är fina stora Q kullen! Indis verkade ha lite dåligt med mjölk i början så ungarna har haft svårt att komma igång men nu verkar det funka och de vänder upp i vikt. En unge har jag fått lov att börja stödmata men de andra ser ut att sköta sig väl.

Lilla Q honär ju både magpie och fox. Hon var minst när de föddes men är den som tappat minst i vikt och hon diar duktigt och är pigg.    

Här är lilac honan Quagga som ganska troligt kommer att stanna här.  

Här är hanen tillika lilac som heter Quagmire. Han har varit lite klen men verkar nu ha kommit igång med livet. Förhoppningsvis stannar även han i lilacprojektet.  

Ett par bilder på lilacsyskonen. Honan är störst och mörkast.  

Så har vi helsvarta Queen.  

Sist och nu minst lilla Orla Quarke som tappat mycket sen hon födedes och behöver stödmatning. Vi får hålla tummarna för denna lilla fågelunge till marsvin.

Så P kullen

Ankungen som blev en svan. Parvati Patil har visat sig vara vacker och med perfekt underfärg... det är nästan så jag tror hon kommer att få stanna.  

Peregrin Took fy huvaligen så söt han är!  

Padna Patil en gullunge men hon har inte så fina öron som syskonen. ;-)  

Så till O kullen.

Olympe Maxime som jag ju skulle spara men färgen är förfärlig underfärgen är vit. Öronen är också trista. Det är så trist när man måste ovärdera beslut. Hon kommer nog inte att stanna här trots allt och jag saknar henne redan hade ju sett fram emt att få ställa henne och ha henne här i vår familj.  

Oz.

Ollivander.  

Orch.

Indis och Alimemazins har blivit föräldrar till fem underbara små sötnosar och två av dem är lilac! Yes!

Lilac hona. 90g oklart om det finns vitt på henne.

Lilac hane, 66g lika oklart om det finns vitt på honom.

Black magpie hona, 64g nästan helsvart.

Magpie fox hona, 59g. Riktigt rutig och fullkomligt underbar.

Self black hona, 85g. Svart och stor.  

Igår kväll när jag var på jobbet födde Homsan tre megastora ungar!

Ingen lilac blev det mende är supersöta ändå. En black fox hona med en del magpie inslag på 100 g. En black magpie hona med vitt på bakbenen på 89 g. Hanen är en överraskning jag anade att Alimemazin bar på choklad men hade inte trott att Homsan gjorde det. Killen är chcolate fox och hur läcker som helst! Han vägde 94 g så det är minsann stora ungar!

Namn kommer. Kanske bestämt mig redan.
 

Ollivander, Oz, Olympe och Orch växer så det knakar och skuttar runt som man ska. Tyvärr hänger inte Ofelia med. De andra har passerat sin födelsevikt gott och väl men lilla Ofelia har stannat en bit under. Jag tror hon äter även diar lite för hon lever ju och verkar inte direkt sjuk men något knas är det. Nu har jag beslutat mig för att sätta in stödmatning. Vi får se hur det går för sötnosen.

Eulaia och Cruella har delad vårdnad om ungarna och det fungerar helt perfekt i skön harmoni. Rellan verkar nu helt återställd efter sin jobbiga förlossning. Hon var lite vinglig i bakkroppen och kutryggig dygnet efter men nu ser hon bara bra ut. Skönt!

Homsan kniper retfullt...

Eulalias och Calles ungar har fått namn och blivit fotade.

Olympe, Ofelia, Orch, Oz och Ollivander.    

Olympe Maxime men keeper eller åtminstine har jag henne som stand by. Behöver ju en vanlig magpieavelshona och Olympe är vanlig. Hon har allt bra liksom, går nog att ställa i ras om man inte har för stora förhoppningar.  

Sötast i kullen är Ofelia men hennes teckning är för rörig och hon saknar mittlinje och är dessutom blaskig i färgen.  

Störst och svartast i kullen är Orch. har alltid velat döpa ett marsvin till Orch. :-)  

Trollkarlen från Oz var den som satt fast och föddes med nacken först. Han lever och mår bra trots det.  

Ollivander föddes först och är pappa Calle upp i dagen. :-)

Cruella då... ja hon har fått ut sina ungar som tyvärr var döda. En föddes innan jag vaknat och de andra två drog jag ut, hon orkade inte själv. Ungarna är ute och moderkakorna också. Hon ser hyfsat okej ut trots vad hon varit med om. Jag tror det kommer att gå bra men alla får hjälpa till att hålla tummarna! jag stödmatar så länge det behövs men hon äter lite själv. Hon har nog ont efter nattens arbete så hon behöver matningshjälp.

Eulalia och cruella bor i samma bur och ungarna diar båda. Hoppas att det får fortsätta såhär det är ju bäst för både mammor och ungar. :-)

Antar att det är korkat att ha två dräktiga honor i samma bur det är inte första gången det liksom strular med det för mig. Cruella hade riktigt hårda värkar men det har nu helt lagt sig. Skrämmande. Hoppas hon får vila nu så hon orkar föda ut ungarna när det är dax på riktigt. Ungarna är nog klara att komma ut men de verkade inte ligga redo trots värkarna. Det som satte igång henne vat troligen att Eulalia började föda trots att det var så förvirrat att jag hittade Cruella stånkandes innan jag såg att Eulalia höll på med samma sak. Nu håller jag tummarna för att Cruella ska ordna upp sin situation.

Eulalia däremot födde lätt och snabbt fem fina pigga ungar. Eller nej nummer fyra kom med nacken först så det var svårt att få ut den ungen  men det gick till slut och ungen lever! De är fortfarande med knapp nöd torra så jag ska titta ordentligt i morgon hur de ser ut men söta och fina och pigga är de alla fem. Vikterna är helt okej för en fem-kull 66-87g jämt fördelade. Två honor och tre hanar alla nonself black magpie. Två av hanarna är i pricip helsvarta och de andra tre rätt så pajsiga. Hoppas den första bedömningen av dem stämmer för då är båda honorna ganska vältecknade och i så fall stannar en.

Namn kluras det på för fullt så kanske kan de presenteras tillsammans med bilder i morgon!

Låt mig få presentera Dolores! Snart antar jag att hon kommer att få heta Ekskogens Dolores, tack snälla E att jag fick den äran att få hit denna söta lilla marsvinsflicka. Hon är lilacbärare och kommer att ingå i lilac projektet. Hon har varit här i nästan en vecka nu och är utan tvekan en kul typ. Gillar henne.