Alltid när jag sätter mig och ska skriva blogg är det med massor av lust, det är kul. Inte denna gång... Världens sötaste marsvin Impedimenta är död.

När man drabbas av chock lägger man märke till andra saker än man vanligtvis gör. Jag tänker på tid nu att hemska olyckor sker lika snabbt och obetydligt som alla andra händelser. Den enda skillnaden är konsekvenserna.

Det är det där jävla fönstret igen. Det for upp när jag öppnade balkongdörren, det for upp och puttade till en stor tung blomkruka. Där nere på golvet satt Episkey, Poppy och Impedimenta de väntade på att få komma in i sin nymockade bur. Det dunsade, jag går tillbaka för att se efter vad som ramlade så tungt i köket. Jag ser en massa hibiscusblad sen ser jag Impedimenta. Hon ligger i framstupa sidoläge, det rycker i hennes bakben och en mörkröd blodfläck sprids på golvet. Jag bara skrek, jag hör mig själv skrika och kan inte sluta sen böjade jag springa varv på varv skrikandes i lägenheten med sonen lika skrikandes efter. I två minuter... en halvtimme... ingen aning?

Poppy och Episkey satt oskadda men chockade uppklättrade i ett hörn. Inte bara de utan alla marsvinen verkade stressade och uppskrämda vet inte om de förstod vad som hänt eller om det var matte och husse som skrämde dem. De är inte så vana vid att deras människor rusar runt planlöst och låter som brandlarm.

Igår kom inte en tår jag var så chockad att jag kände mig avstängd, som i en burk. I morse cyklade jag iväg till jobbet. När jag var nästan framme bröt jag fullkomligt ihop. Jag ringde till H och sa att han skulle vara hemma från skolan och att jag skulle komma hem så fort jag beställt morgondagens varor. Hur tänkte jag? Hur kunde jag tro att vi skulle kunna vara på jobbet/ i skolan efter en sådan händelse? Två timmar tog det att beställa och lyfta iordning pallarna med trucken. Hela tiden darrade jag och skakade tänder som ett ilsket marsvin och tårarna kom i attacker.

Lilla älskade söta Impen jag saknar dig. Du skulle ju bli guldpet och stammor till våra Chocolate harlequin och hela tiden skulle du vara det du redan var -en älskad familjemedlem.

Först nu ett dygn senare kom jag på att det var bra att krukan kom på huvudet och att hon dog direkt, alternativet vill jag inte tänka på...

Det var bara en blomkruka som föll men den slog hela vår tillvaro i spillror...

 

Sophie

13 maj 2009 20:44

Men fy så hemskt Gisela. Vet inte vad jag ska skriva, är alldeles chockad och kan inte ens föreställa mig hur du måste känna. :-( Söta, rara Impedimenta! Stackars lilla tjejen, vilken fruktansvärd otur... Massa kramar till dig och Hugo!

http://luneas.bloggagratis.se

 

Hanna

13 maj 2009 20:49

Usch, jag sitter här alldeles tårögd nu.
*Tröstkramar till er*

http://www.raggsocka.bloggagratis.se

 

Natalia

13 maj 2009 20:59

NEEEEEJ! Ush är helt skakis efter att ha läst detta, jag beklagar verkligen och tänker på er! Impedimenta, visst var det honan som hade syrran på besök (ni samåkte med matte)? STORA KRAMAR till er!!!

http://hellopiggy.bloggagratis,se

 

Denise

13 maj 2009 22:00

Nej, nej, nej! Fy, det värsta och mest otäcka! Fina Impedimenta, sov i ro! Är så ledsen för er skull! :( Stora kramar!

http://novastardust.bloggagratis.se

 

Catti

13 maj 2009 22:26

Ryser..vilken hemsk upplevelse.

http://nybackens.bloggagratis.se

 

Ingrid

14 maj 2009 01:08

Men oj vilken hemsk olycka, och vilken hiskelig otur hon hade lilla Impen. Skickar över ett gäng virkonindränkta tröstkramar!

http://ivrigs.blogspot.com

 

Karin F

14 maj 2009 16:43

Hej vännen, vilken hemsk upplevelse, vi känner med dig/er....

http://myosotis.bloggagratis.se

 

Jenny

15 maj 2009 09:50

Mycket otäckt. Var begraver ni henne, i en vacker vårbacke?

http://grusimaskineriet.blogspot.com; : www

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om någon undrade hur det gick med kattungarna Tommy och Annika så gick det bra. Annika heter numera Selma och bor på landet med en husse och en matte som älskar henne och dyrkar henne som en katt förtjänar. Tommy... ja hoppsan det blev lite kärlek. H...

I torsdags morse födde Eulalia sina ungar. På morgonen hittade jag två stora präktiga chocolate magpieflickor en pyttig chocolate magpieflicka och en liten svag och ämlig de white pojke. Glad över de båda större flickorna och orolig över de båda mind...

I morse hade Tuvstarr fått sin kull. Tre stora bjässar till söner. En av dem ser ut att vara lilac magpie. Liten risk att han är magpie fox som mamma vi får se. De är underbara! Pigga stora rörliga och söta som socker.             ...

Det var ett halvår sen jag skrev här. Har ingen aning om varför det blivit så faktiskt. har inte saknat att skriva här tills nyligen. Mycket har hänt och jag antar att jag inte riktigt haft tiden.    Liten kort resumé. det kommer mera. * Tre ka...

Ibland händer saker man inte riktigt räknat med. Kortfattat en livräddningsaktion som utvecklades till kärlek. Tommy och Annika kom till mig för några veckor sedan. Annika har hittat ett nytt fantastiskt hem. Jag tycker två katter är lagom många men ...