Alla verkar mata sina marsvin med kirskål utom jag, tills igår. Dels därför att det just i kirskåls sesongen är tid för allt annat gott som jag brukar bjuda mina förtjusta grisar på. Jag har liksom inte behövt kirskålen. Men nu har uppsalahem i vanlig ordning skalat min omgivning på allt gott gräs och bara lämnat kirskålen utanför min port.

Den andra anledningen är lite pinsam tycker jag... Jag har en skräck för de här flockblomstriga växterna. Sprängört och björnloka är också extremt giftiga. Det känns faktiskt obehagligt att mata sina ovärderliga marsvin med släktingar till dessa växter. Ja, jag vet fånigt, eftersom jag vet alla kirskålens egenskaper och dessutom är såpass kunnig på växter att jag till hundra procent kan idetifiera dem. Jag är ju den typen av människa som blir nervös när jag ser en växt, fågel, hundras eller marsvinsfärg som jag inte vet vad det är jag bara måste artbestämma allt i min omgivning för att få ro.

Så, igår matade jag mina marsvin med kirskål för första gången någonsin! Först smakade jag själv, för om vi ska dö jag och marsvinen är det bäst att vi gör det tillsammans. Det smakade lite starkt men inte skarpt och ganska gott och jag dog inte. Då var det marsvinens tur. De blev jätteglada gottigott tyckte de! De lever fortfarande, även ungarna i Elies och Galateas magar sprattlar på så de ska nog få mer idag. JAG SKA NU FÖRSÖKA KOMMA ÖVER DENNA FOBI!

 

Karin F

20 maj 2009 13:39

Känner lite samma som du, repar inte några större mängder av vare sig kirskål eller hundloka, litegrann med detta om flockblomstriga i bakhuvudet (fast jag nästan är botanist). Dessutom verkar inte mina marsvin förtjusta i kirskål. KAN iofs bero på att jag vanligen ger dem jättefint timotejgräs och rödklöver (+ en massa vildblommor/-gräs) som antagligen är sååå mycket godare.

http://myosotis.bloggagratis.se

 

Denise

20 maj 2009 14:50

Jag håller med dig Gisela! Jag fick visat för mig hur kirskål ser ut i Sorunda. Men jag är så osäker när jag är ute och tittar. "Det där ser ut som kirskål", men jag är aldrig säker. Så jag har inte vågat plocka... än...

http://novastardust.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om någon undrade hur det gick med kattungarna Tommy och Annika så gick det bra. Annika heter numera Selma och bor på landet med en husse och en matte som älskar henne och dyrkar henne som en katt förtjänar. Tommy... ja hoppsan det blev lite kärlek. H...

I torsdags morse födde Eulalia sina ungar. På morgonen hittade jag två stora präktiga chocolate magpieflickor en pyttig chocolate magpieflicka och en liten svag och ämlig de white pojke. Glad över de båda större flickorna och orolig över de båda mind...

I morse hade Tuvstarr fått sin kull. Tre stora bjässar till söner. En av dem ser ut att vara lilac magpie. Liten risk att han är magpie fox som mamma vi får se. De är underbara! Pigga stora rörliga och söta som socker.             ...

Det var ett halvår sen jag skrev här. Har ingen aning om varför det blivit så faktiskt. har inte saknat att skriva här tills nyligen. Mycket har hänt och jag antar att jag inte riktigt haft tiden.    Liten kort resumé. det kommer mera. * Tre ka...

Ibland händer saker man inte riktigt räknat med. Kortfattat en livräddningsaktion som utvecklades till kärlek. Tommy och Annika kom till mig för några veckor sedan. Annika har hittat ett nytt fantastiskt hem. Jag tycker två katter är lagom många men ...