Åh vad jag tycker att det är jobbigt att jag så ofta måste medicinera och sårbehandla mina marsvin. Kan de inte bara hålla sig friska och hela? Fast har man 30 marsvin så kanske det inte är så konstigt ändå förståss och nu har det ju varit lungt ett tag men nu har de brakat loss igen...

Först och främst är det ju Victor och Sir som är fullkomligt översållade av småsår båda två. Nej det gick inte alls att låta dessa ungtuppar dela bur! Det var väl inte helt oväntat men värt ett försök då jag inte vill ha ensamna hanar i burarna. Victor har ett djupt jack på kinden och Sir har en varfylld läpp de andra tusen småsåren är inget som måste åtgärdas men jag ska ju hålla koll på dem så inga bölder bildas. Bökigt och meckigt att pyssla om bitsår och AJ säger killarna! Jag tycker de hade kunnat tänka sig för jag och låtit bli att bita varandra jag.

Så har vi lille Skype som för tillfället får lov att kallas Tapiren. Den vanligtvis så söte lille marsvinspojken har skadat nosen han ser faktiskt inte riktigt klok ut. Jag tror han fått ett sticksår, nosen är jättesvullen och nu även fnasig i skinnet. Om jag inte sett att det hela börjat med en svullnad skulle jag nu ha haft en ringormsångest utan dess like men som det är nu tror jag bara huden fnasar för att den varit spänd och svullen. Inget var har kommit ut men jag vill inte sticka hål i onödan och nu börjar nosen sakta krympa igen. Det känns väl inte så farligt egentligen men det behövs ju pysslas, tvättas och tittas till morgon och kväll.

Så har vi ju Victors öga... inte bra  och så har vi Dolly och Daniel inte bra där heller. Daniel ser skuttig ut men äter väldigt hungrigt och ser nöjd ut ändå det är nästan som han skulle vara väldigt gammal trots att han är bara fyra år. Han är ju sned efter sin hjärnblödning men det verkar även som det är mer saker som inte riktigt kommit på bana än. Dolly kissar blod och kvider... dax för tranbär igen. Vi kan inte göra så mycket mer eftersom hennes dåliga njurar inte klarar antibiotika. Om hon inte såg så glad ut mellan kissningarna skulle jag ha avlivat henne för länge sen...

Jordan ser i alla fall bättre ut. Hon haltar nästan inte alls längre men knölen på benet är kvar. Numera är jag ganska övertygad om att det var en liten fraktur hon hade trots allt.

Bebisarna Linux och Zelda har nu vuxit över sina födelsevikter och är bara så underbart ljuvliga som bara marsvinsbebisar kan vara. Mamma Lily är så duktig med dem och de är så aktiva och nyfikna så det är en fröjd att se!