När jag berättar för någon hur många marsvin jag har för det är den ständiga frågan alla ställer av någon anledning (varför är antalet så viktigt?) kommer alltid följdfrågan: -Säljer du marsvin också? Då måste jag ju alltid svara att jo visst säljer jag de flesta ungar som föds här men det är inte säljandet som är syftet med uppfödningen. Där tappar de flesta tråden och förstår inte mer av det jag försöker förklara. Antal är ju intressant och pengar fattar de också men när jag säger att jag föder upp för att få till djur som passar en rasstandard och att det är utställningsdjur och att jag knappast tjänar pengar på min verksamhet utan att det är en hobby är det många som inte förstår meningen med det. Varför är det så mycket lättare att acceptera att någon gör något för pengar än att någon gör något för "äran" och tillfredställelsen i att skapa något vackert och värdefullt?

Pengar handlar det ju inte om. Jag har verkligen ingen aning om min marsvinshobby går med vinst eller förlust men det är faktiskt helt ointressant. Visst får jag in lite ören när jag säljer ungar men troligen äts de alla upp av foderkostnader, utställningsavgifter, veterinären och annat som måste till för att marsvineriet ska fungera. Jag lägger ner en hel del pengar och får lite tillbaka precis som jag lägger ner en hel del arbete och tid och får massor av glädje tillbaka för det också.

Hur motiverar jag rasavlandet då? Det finns de som anser det vara omoraliskt att avla djur mot ett utseende när det är insidan som är viktigast. Därför tycker de att utställningar är omoraliskt. Ja låt dem tycka det då men jag håller inte med. Självklart är insidan viktigare än utsidan. Ett trevligt marsvin är på alla sätt värdefullare än ett otrevligt ett men varför måste man välja? Naturligtvis är temperamentet superviktigt och det tar jag naturligtvis hänsyn till när jag avlar. Eller skulle ta hänsyn till om jag behövde vilket jag inte gör eftersom alla de marsvin jag har i min ägo är jättetrevliga, lugna, trygga, nyfikna och utan later. Hälsan är naturligtvis viktigare än utseendet men det behöver jag inte ens kommentera det är självklart bara.

Om man har hälsan och temperamentet med sig så är det ju utseendet man kan sträva efter. Att avla efter en rastandard är ju bara något man har hittat på och så ska djuren formas efter det. Ja så är det ju men varför skulle det vara så fel? Det är en lek en tävling en hobby precis som alla hobbys vi vet redan att det inte är på blodigt allvar men för oss är det så roligt intressant och viktigt att det blir lite blodigt allvar ändå. Kan vi inte få göra/tycka det då? Tar man hand om sina djur på bästa sätt och sköter sin uppfödning på alla andra plan (god djurhållning och väl valda nya hem till ungarna) så finns det väl inget som skadar att drivkraften är avelsmålen? Vissa tror att man satsar så mycket på att få fram rätt djur att det är det enda som gäller. Jag tror det är tvärt om för om man vill få fram bra djur måste man sköta allt exemplariskt annars blir inte ungarna så fina som önskat. Utan god omvårdnad av hela marsvinsstallet får man inga utställningsvinnare så enklt är det faktiskt.

Ofta får man frågan varför man ska ställa ut det är ju inte för marsvinets skull de får ju inte ut något av det. Nej det är klart att det inte är för marsvinets skull det fattar jag väl! Det är ju för oss uppfödare och ägare som utställningarna finns såklart! Men vad är det för fel med det? Vi behöver faktiskt vägledning och hjälp i vårt avelsarbete och behöver få ett kvitto på att vi arbetar i rätt riktning med aveln och djurhållningen. Vi tycker att det är kul spännande och vi gillar att möta andra marsvinsuppfödare/utställare och umgås vi gillar att få titlar och kredit för vårt arbete. Visst kan vi väl få gilla det? Vi behöver lite beröm också för det är väldigt mycket jobb med allt runt våra små pälsbollar de ska ha mat, rena burar, uppfostarn, manikyr och pälsvård, ständig påpassning, nya hem ska fixas till de flesta ungar som föds inget av detta gör sig själv det ligger massor av hårt arbte bakom. Utställningarna är vår morot vår belöning... en av belöningarna den andra är att vi får umgås med våra underbara marsvin. Marsvinen själva tar ingen skada av att åka på utställning heller. Det är trygga tama djur man tar med sig i transporter fullproppade med favoritmat och de flesta brukar nyfiket och uppstattande studera utställningsarenan. Jag tror de tycker det är lite intressant och de behöver saker att klura på man ska inte underskatta marsvin de är smarta djur och en utställningsdag ger nog massor av mental stimulans.

 

Ingrid

3 augusti 2012 17:52

Amen!!!

http://hem.passagen.se/ivrigs

 

Freja

3 augusti 2012 19:58

Jag tycker det låter jätteintressant. Kanske bara är rätt ovanligt? Då brukar inte folk fatta. ;) Men det är väl inte konstigare än att spela golf utan att tävla.

http://www.bloggtoppen.org

 

Sofie

6 augusti 2012 20:40

Trots att jag inte ställer ut mina marsvin håller jag med dig i vad du skriver. Jag får också ofta frågan om jag tjänar pengar på min uppfödning av personer som har svårt att förstå meningen med den annars. Jag brukar tänka att det är sorgligt att inte alla unnar sig en hobby utan vinning eller slutgiltigt mål.

http://Www.rosamarsvin.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om någon undrade hur det gick med kattungarna Tommy och Annika så gick det bra. Annika heter numera Selma och bor på landet med en husse och en matte som älskar henne och dyrkar henne som en katt förtjänar. Tommy... ja hoppsan det blev lite kärlek. H...

I torsdags morse födde Eulalia sina ungar. På morgonen hittade jag två stora präktiga chocolate magpieflickor en pyttig chocolate magpieflicka och en liten svag och ämlig de white pojke. Glad över de båda större flickorna och orolig över de båda mind...

I morse hade Tuvstarr fått sin kull. Tre stora bjässar till söner. En av dem ser ut att vara lilac magpie. Liten risk att han är magpie fox som mamma vi får se. De är underbara! Pigga stora rörliga och söta som socker.             ...

Det var ett halvår sen jag skrev här. Har ingen aning om varför det blivit så faktiskt. har inte saknat att skriva här tills nyligen. Mycket har hänt och jag antar att jag inte riktigt haft tiden.    Liten kort resumé. det kommer mera. * Tre ka...

Ibland händer saker man inte riktigt räknat med. Kortfattat en livräddningsaktion som utvecklades till kärlek. Tommy och Annika kom till mig för några veckor sedan. Annika har hittat ett nytt fantastiskt hem. Jag tycker två katter är lagom många men ...