Nu satte jag ihop sommarens dejter. Doris Uffe och Ynk Space. Det känns som två väldigt spännande kullar. Jag är lite pinsamt skrockfull av mig ibland. Nu har jag haft äcklig otur med mina djur en tid så då blir jag ännu mer skrockfull. Så för att känna mig lugn satte jag ihop paren den 11e eftersom 11 är mitt lyckotal... problemet är bara att jag kan ge mig på att de parar sig den 13e så då får fullt upp att oroa mig för det...

Sonen har köpt nya skor äntligen. Jag har personligen och njutningsfullt slängt de gamla vraken. Underbart!

Vi har just tittat på Att angöra en brygga. Lite skoj sådär.

Nä nu ska jag ner i tvättstugan.

H handlade katterna när de skulle vaccineras och fångade smidigt upp kiss från både Safari och Lily. Tur att han följde med. Jag tror nog mitt intensiva tranbärsjuicematande gett vissa resultat. Safari visade nämligen inga tecken på bakterier eller blod i urinen vilket hon hade för en vecka sedan. Lily däremot hade både och och får nu antibiotika. Undrar varför Safari fortfarande piper då hon kissar?

Nu nog om sjukdomar. Finns det något tråkigare än att läsa om sjukdomar? Det är lite lustigt men vissa djurägare verkar tycka att det är så spännande att försöka bota sjuka djur. Vissa marsvinsrelaterade bloggar går helt enkelt inte att läsa för det står bara om sjukdomar och veterinär besök i dem. Då ledsnar jag och läser inget mer i de bloggarna. Personligen gillar jag när mina marsvin är friska jag. ;-) Jag skulle aldrig vilja ha typ ett omplaceringshem av den orsaken. Antar att väldigt många av de djur som lämnas in har medicinska problem. Man måste nog både ha ett hjärta av sten och vara medicinsktintresserad för att klara av att driva en sån verksamhet. Antar att det är därför nästan inga omplaceringar varar någon längre tid. Nej sjuka marsvin tär psykiskt på sina ägare.

Nu kommer snart Aragorn hem! Tjoho! Han har varit på dejt och troligen blir han snart pappa då! Skype som varit på dejtäventyr han också kom hem förra veckan. känns skönt att ha alla sina pälsklingar här hemma igen! Trist bara att Aragorn nu hamnar i lilla pluttburen. Måste försöka få ihop fler hanepar här men erfarenheten säger mig att det är svårt att få dem att funka ute vid stugan eftersom jag har mindre burar att erbjuda där. Det får bli ett höstprojekt.

Nä det gick inte. Trots att jag så gärna ville intala mig att det kanske skulle gå så gjorde det inte det. Trots att jag försökte gripa efter varje halmstrå och fick hopp av varje lilla framgång så fick jag lov att vara realistisk till slut. Episkey är borta nu. Älskade saknade Episkey.

Det kom väl inte som någon överraskning direkt hon har inte varit okej på väldigt länge. Magen har krånglat till och från i månader hon har sett väldigt väldigt gammal ut senaste halvåret. Ja ung var hon ju inte heller förståss. Veterinären höll med om att det bästa beslutet var att låta henne somna in. Jag är glad att jag kunde ta det beslutet och att det blev gjort innan det gick för långt. Det är skönt att inte behöva ha dåligt samvete för att jag väntat för länge den här gången.

Av alla som dött här det senaste halvåret var Episkey och Ogg de enda som jag egentligen var beredd att mista de var skruttiga och jag förstod att det skulle ske. Jag hade helt ärligt inte räknat med att Episkey skulle vara så pass okej så länge som hon var. Hon var ju knepig i magen och hade tappat vikt men trots att hon uppenbarligen inte var okej så hade hon aptit på livet och maten och var glad och aktiv. Hon mådde absolut bättre än dåligt och även hennes sista månader var ett bra liv... sista veckan var mer tveksamt.

Med Episkey går en hel era i graven. Hon var min sista self cream. Min karriär som selfuppfödare var oerhört kort och nu har jag inte ens någon selfavlad self kvar. Vemodigt men mitt marsvinsliv går vidare mot andra mål. Jag är glad att jag trots allt började med selfarna jag kommer aldrig att ångra det och jag kommer alltid att älska de vackra söta ljusa selfarna. Episkey var i mitt tycke en av de vackraste self cream jag sett. Hon var kort och söt i sitt ansikte utan att på något sätt vara för kort, precis lagom var hon och ljuvligt vacker. Saknar hennes gula kropp bland alla de svarta, saknar hennes runda söta ansikte. Saknar hennes lugna långsamma sätt. Saknar hennes envishet och divigafasoner. Saknar hennes ständiga prat. Saknar hennes protestpip när jag inte bar henne tillräckligt bekvämt. Jag kommer att sakna att klippa hennes klor trots att det var rätt besvärligt och jag fick ont i öronen eftersom hon skrek som en stucken gris så fort jag tog upp henne när hon förstod att det var kloklippning pågång, det fattade hon naturligtvis fort. Jag saknar henne så det gör ont. Hon var ett underbart marsvin med en stor personlighet.  

Jag visste ju att detta skulle ske jag visste att ännu ett dödsfall i familjen var att vänta. Det senaste halvåret har inte liknat något annat, det har varit riktigt riktigt jobbigt. Nu summerar jag dels för att ett halvt år har gått och dels för att nu måste det verkligen vara slut på eländet. Slutdött tack! Ibland är jag lite pinsamt skrockfull och är lite rädd att allt hänt för att jag beklagat mig över att jag haft för många marsvin. Jag har haft för många marsvin men det gjorde inget det gick ju bra ändå, det här var inget jag önskade mig. Det har varit ett fullkomligt osannolikt stort bortfall sju vackra underbara vuxna honor har lämnat oss flera av dem aldeles för tidigt. det är klart jag vridit mina händer, gråtit och slitit mitt hår när jag undrat vad som gått fel. Har jag gjort fel? Är det möjligt att drabbas av allt detta av bara slump? Jag har inget bra svar på detta. Kanske är jag världens sämsta matte och gör något stort fel när jag försöker ta hand om mina marsvin eller kanske är det bar äcklig otur. Kanske någon ond häxa utalat en förbannelse över mig och min uppfödning? För hur jag än vrider och vänder på dödsfallen ser jag inget mönster det finns inget som förenar dem och inget av dem verkar ha hänt pga. dålig skötsel. Samtidigt har jag väldigt lite att gå på det är svårt att förstå de verkliga orsakerna då jag absolut inte vet vad några av dem dog av.

Kan någon se ett mönster i detta:

1. Zabini. Hade haft en helt okomplicerad dräktighet med bra aptit och hon var pigg och allt såg fint ut. Enda oron var att hon var jättetjock och jag misstänkte en väldigt stor kull. Ett par dagar innan BF kändes inte längre fosterrörelser. Av någon okänd anledning som inte ens märktes på den pigga mamman hade ungarna dött i magen. Att föda ut döda ungar är mycket jobbigare än att föda ut levande. Hon klarade inte att få ut ungarna och efter en tårfylld utmattande kamp somnade hon in. Inga tecken på toxicos eller annat. Hon blev bara två år.

2. Ogg. Hon hade urinstenar konstaterat av veterinär. Hon kissade blod och rasade i vikt. Hon hade varit dålig och under behandling en tid men jag insåg att det inte skulle gå. Hon dog i sin bur kvällen innan hon hade tid för avlivning. Hon blev tre år.

3. Troja. Hade en riktigt jobbig dräktighet med en massa sammandragningar och eländen. Jag stödmatade henne i två veckor innan hon födde hela sju (döda, döende) ungar! Den stora kullen tog all kraft från henne och hon kom aldrig igång att äta efteråt. Det slutade med en kraftig diare. Hon blev bara ett år.

4. Poppy. Gammeltanten var pigg till sista två veckorna då hon plötsligt började rasa i vikt och fick dålig aptit. När hon magrat kunde jag tydligt känna att det fanns något stort i hemnnes mage som inte hörde hemma där. Hon somnade i sin bur efter att jag tagit ett korkat beslut att hon skulle få göra det. Hade varit bättre att hon sluppit de sista dygnen. Hon blev 6,5 år.

5. Caps Lock. Hon var dräktig men hade mer än tre veckor kvar till BF. Verkade hur frisk och pigg som helst tills hon plötsligt låg platt och inte kunde röra sig. Har ingen aning om vad som hände henne. Det gick snabbt bara timmar efter jag hittat henne förlamad var hon död. Hjänblödnig? hjärtattack? En skada? Innre blödning? Ingen aning men skrämmande oväntat och dramatiskt. Hon blev 1,5 år.

6. Babinski. Verkade vara en frisk och glad dam inga konsigheter men plötsligt en dag ville hon inte äta. Jag tvångsmatade henne. Inga yttre tecken på någonting. Försökte få veterinärtid men lyckades inte. Plötsligt svullnade hennes mage och hon fick svårt att andas och blev väldigt stressad. Läget blev akut hon mådde skit. Jag fick lov att hjälpa henne. Hon blev bara 3,5+ år.

7. Episkey. Damens mage fungerade inte som den skulle och med UVI på det och troligen andra problem också fick hon somna in hos veterinär. Hon blev 5+ år.

Nu har jag 29 marsvin 27 om man räknar bort de båda bokade ungarna som ska flytta. Ja det är en bra sak att inte längre ha långt över 30 djur som jag haft de senaste åren, detta är mer lagom. Men jag saknar de sju så det värker i mig.

I morgon efter jobbet har jag veterinärtid. I fredags... ja i lördagsförmiddag också var jag säker på att det var ett sånt här förfärligt besök med dödlig utgång men jag är inte så säker på det längre. Episkey har inte varit så frisk på sista tiden. Hennes mage funkar inte som den ska och hon bajsar kladdigt, det har hon gjort mer eller mindre i flera månader. Hon har tappat i vikt men i övrigt verkar hon riktigt pigg med god aptit och vaken uppsyn hon verkar heller inte ha ont, inget sittande med huvudet in i hörnet med uppburrad päls där inte. De sista veckorna har hon även varit lite nedkissad med skarpt stinkande UVIkiss då och då. Hon har fått tranbärsjos och har svarat bra på det men i slutet av veckan här såg det illa ut magen var helt nedkissad och kletnedbajsad. Hon luktade förfärligt... ja hela lägenheten luktade. Så jag har badat magen, tranbärsjosat och gett henne vätskeersättning som enligt Episkey är himelskt gott hon kan klunka i sig hur mycket som helst. Nu har det vänt. Hon är nästan inte kissig alls och bajskorvarna är korvar, lösa och med fel form visserligen men dock korvar. Vet inte vad veterinären kan göra för henne men jag vill inte längre avliva. Hon har gnistan och äter helt själv. Hoppas att få bra råd till åldringens skötsel för hon är inte ung längre min cream. 5+ ingen av mina andra creamar har blivit i närheten av 5.

Den andra som ska till veterinären är Safari som har UVI med lite misstankar om stenar. Hon piper när hon kissar det kan vara lite blod i urinen också men inga större mängder. Nu har jag gett henne tranbärsjos ordentligt så hon luktar inget rumpan och är inte nedkissad längre men hon piper fortfarande så jag vill att hom ska få antibiotika. Hon ska bli frisk jag går inte med på något annat.

Funderar på att ta min gula cykelkärra och ladda den full med djur. Safari, Episkey och katterna som ska vaccineras. Det är lika bra att ta alla när man ändå håller på. :-)

Grattis på sexårsdagen älskade underbara Sveakatten!      

De sista två bilderna visar jag för att ni ska förstå lite av hennes tokroliga personlighet... övriga kommentarer onödiga. ;-)

Nu har jag anmält till SM och jubelemsutställningen. 740 kr blev det då allt är dubbelt. Det är det absolut värt det ska bli skitkul! Det brukar gå så sjukt dåligt för mina djur på stora mästerskap jag råkar alltid ut för oväntade små katastrofer som utslagna tänder, glömt att klippa klorna på ena baktassen, static eller domare som inte fattar poängen med magpie. Det kan knappast gå sämre än tidigare men jag har inga jätteförhoppningar trots det ser jag verkligen fram emot spektaklet.

SCh GP Chokladfabrikens Terabyte, nonself black magpie i ras championklass.

Chokladfabrikens Leia, nonself chcolate magpie i ras junior.

GP Botti, nonself orangeagouti/golden, pet.

Chokladfabrikens Indis, nonslef black fox, pet.

Flockdjurs Isidor, nonself black magpie, pet.

Sch Chokladfabrikens Pansy Parkinson, nonself black magpie, pet.

Chokladfabrikens Kida, nonself black magpie, pet.

Lilla Nalle Maja som jag såg fram emot att få spara denna lilla pärla. Så söt och så hyfsat tecknad utställningsbar och allt. Antar att det hade lite betydelse att hon var tidigt född och sådär extra korthårig de första dagarna för då såg färgen riktigt bra ut. Toppfärgen är bra men underfärgen... jösses. Det finns inte mycket annat jag kan säga om den än att det inte går att ha ett marsvin med så dålig underfärg i mitt avelsprojekt. Fy så ledsen jag blir. Hon hade varit rolig att få ställa ut och hennes stam är trevlig. Det tråkigaste är ju att jag nu måste avstå att få behålla en liten söt marsvinshona jag redan fäst mig vid. Jag måste sälja henne för det finns inte plats för djur som inte har någon "funktion" i uppfödningen. Det låter krasst men jag måste hålla igen på antal djur och då blir resultatet att Nalle Maja måste säljas.

Nu har underbara Mårran flyttat. Lycka till Mårran och lycka till Mårrans människor. Det blir bra det här!

Tiden går så fort lille Nicke kurrar som bara den och ska flytta till lekfarbror Calle på måndag. Så skulle jag stolt visa upp syrran Nalle Maja för C som var här och ser plötsligt att hennes underfärg är katastrof. Hur kan den vara så dålig när den var så svart när hon var nyfödd? Känner mig lite lurad nu... Vet inte hur jag ska göra... mer än att det är färdigavlat på Alastor för det är nog hans dumma gener.

Besviken.

När jag sätter ihop ett marsvinskärlekspar har jag alltid som mål att få fram rastypiska ungar som går att ställa ut och i bästa fall bli champion. Jag sätter aldrig ihop ett par om jag inte tror att det i kullen eller på sikt kan komma rasmässigt bra djur ut av det. Jag avlar inga rena petdjur även om många ser så ut, det blir liksom lätt så när man föder upp en knepig tecknad nonselfvariant. Man skulle väl kanske kunna säga att mitt huvudavelsmål är att få fram champions i nonself harlquin och magpie. Ja visst är det ett mål men det är så himla mycket mer som ska stämma.

Ett marsvin är inte i första hand ett utställningsföremål utan en individ med känslor och behov. Alla marsvin är lika viktiga och alla har rätt till lyckliga friska långa liv. Oavsett om de är kullens utställningsstjärna som jag behåller till utställning och avel eller om det är den i kullen som blev en rasmässig katastrof och säljs till kel. Keldjuret blir troligtvis värdens bästa i sin familj och har en viktig roll där. Tanken är att alla jag säljer ska få fantastiska liv och ansvarstagande kärleksfulla ägare. De jag behåller är de som är rasmässigt bäst eller åtmistone de som passar bäst i mitt avelsprogram. De marsvinen kommer troligen att ställas ut och avlas på för det var ju för de ändamålen jag beslutade att de skulle stanna men det är inte de enda uppgifterna de har i sina liv. I första hand ska de vara det marsvin de är, den person de är. Min uppgift är att anmäla och förbereda dem till utställning och fixa så de får till dugliga avkommor... men hur ofta i marsvinens liv är det just det som jag sysslar med? Inte ofta eller hur! Det mesta pysslet runt djuren är ju ren skötsel och umgänge med dem. Min största uppgift som uppfödare är ju samma uppgift som för alla marsvinsägare nämligen att se till att mina marsvin mår bra och är lyckliga. För att orka det (det är mycket jobb) måste jag ju få något tillbaka. Att få utställningsutmärkelser och söta marsvinsbebisar räcker knappast som lön för min min möda. Det är trevligt men den största vinsten är ändå umgänget med djuren. Att mata dem och se deras lycka över gott gräs att få deras uppmärksamhet och få vara en del i deras liv och få leva med dessa underbara varelser är min lön för mödan. De marsvin som stannar här är mina mina djur, min familj och mitt ansvar. De ska ha det bra, vara lyckliga och friska det är mitt huvudmål!

Ett perfekt marsvin är så mycket mer än bara en utställningsvinnare och en champion. Jag vill föda upp perfekta marsvin det är mitt mål! Med det menar jag inte att bara de som går bra på utställningar är perfekta utan olika marsvin är perfekta för olika människor. Ett friskt och lyckligt marsvin är väl allid perfekt. ;-)

Mitt avelsmål är att få fram: Rasmässigt vältecknade och i övrigt standardenliga nonself harlequin och magpie, champions. De ska också vara fina i kroppen, möjliga Guldpetar. De ska vara aktiva, tokroliga, orädda, äventyrliga och smarta. De ska vara gosiga, sociala och orädda tillsamman med människor. De ska vara duktiga flockmedlemmar och fungera väl med andra marsvin. De ska vara friska och långlivade. De ska vara mentalt stabila. De ska vara vackra att se på och de ska vara gosiga att krama.

Skönhet, trevligt temperament och god hälsa är lika viktigt. Inget utesluter det andra. Allt måste finnas där för att ett marsvin i mina ögon ska vara perfekt. :-)