Jag tror man kan halka in och bli marsvinsuppfödare på många olika sätt och komma inhalkandes från olika håll. Vissa har fött upp andra djur och gillar avel och vill prova en art till andra är bara allmänt marsvinstokiga och plötsligt är de bara där eller så gillar man utställningar och börjar avla för att få något kul att ställa ut. Vad vet jag, alla har sin historia.

Jag vill berätta min historia. Jag tror inte den är unik nämligen. Anledningen att jag så noga vill berätta den just nu i dessa turbulenta tider är för att jag verkligen byggt min uppfödning på en stark och väl uppbyggd värdegrund. Jag tror inte det heller är unikt nämligen jag är övertygad om att de flesta uppfödare är mycket väl medvetna om det avsvar de har när det gäller att sätta nya liv till denna jord.

Jag nämner bara snabbt att jag alltid varit väldigt intresserad av genetik, av alla djur och marsvin är ett av mina absoluta favoritdjur och att jag redan som liten ville bli bonde eller få någon annan anledning att få föda upp djur. Uppfödandet är i mitt fall en nästan medfödd önskan och intresse. För tolv år sedan bestämde jag mig för att börja föda upp marsvin. Jag köpte mig dumt och ogenomtänkt några djur på en djuraffär. Jo jag visste att SMF fanns med rasdjur och utställningar och allt men det var jag inte så intresserad av. Det jag ville då var att föda upp söta släthår i liten skala för att vara ett komplement till djuraffärerna som jag redan då kände mig tveksam till. Dessutom tyckte jag att alla djur i affärerna alltid var så lockiga, virvliga, långhåriga och allmänt tussiga jag tyckte det sällan fanns släthår att få tag på och jag tyckte att jag kunde fylla det behovet. Det blev några kullar men så toxade en av mina honor och... ja det var inte trevligt förstås så projektet kom av sig.

För fyra år sedan köpte jag mitt första rasdjur en self cream hona med avsikt att börja föda upp rasdjur. Skillnaden mot tidigare var inte så stor bara att jag nu hade tillgång till internet och visste mer om marsvinsgenetik och SMF. Ja sen upptäckte jag nonself magpie och nu är vi SMF 446 Chokladfabriken det gick v'äl rätt snabbt där men det ligger massor av osynligt grubbel bakom.

Att jag nu valde att köpa rasdjur och att ställa ut dem var faktiskt i första hand att jag ville bli reggad uppfödare för att få en seriös grund att luta min uppfödning mot. Utställnandet var inte syftet utan ett verktyg och hjälp för mitt uppfödande. Vad som däremot alltid varit ett syfte är att få fram fina, trevliga, friska släthår och se till att de kommer till goda hem, får bra liv och utbilda de nya ägarna, sprida kunskap om marsvin som det perfekta husdjur jag tycker att de är och inte minst försöka bidra så mycket som möjligt med att försöka få bort djurförsäljningen från djuraffärer.

På köpet fick jag något extra. Jag hade inte räknat med att det skulle vara så kul att ställa ut djuren! Jag åkte ju på första utställningen lite motvilligt jag visste att jag behövde göra det för att veta hur väl mina djur stämde med standarden jag trodde inte jag skulle gilla det men det var skitkul! Trevliga människor, fina marsvin och jag har ju trots allt tävlingsinstinkt... Att jag med mitt genetik intresse skulle uppskatta att föda upp marsvinen mot en standard visste jag ju redan. Det här är en extra krydda jag inte vill vara utan!

Men fortfarande är djuren det viktigaste för mig. Marsvinet som art som husdjur måste få en högre status och det arbetet är det jag tycker är det allra viktigaste i mitt uppfödande! Jag älskar dessa små härliga djur och jag vill att fler ska få chansen att inse det! Jag vill att alla marsvin ska leva bra liv med marsvinskompisar och pålästa människor och jag vill få bort all försäljning av smådjur på zoobutiker! Jag skulle ALDRIG någonsin sälja mina marsvinsungar till djuraffärer jag tycker att det i grunden är så himla fel att sälja djur i affärer. Extra dåligt och förfärligt är det att djurbutiker säljer djur som fötts upp av grossistuppfödare i stora mängder och att de sedan säljs slarvigt av outbildad personal gör mig darrig av ilska! Jag vet att många tycker att det är bättre att SMF uppfödare säljer sina ungar till butikerna för att konkurrera ut djurgrossisterna och visst jag håller med om att det är bättre men för mig räcker det inte.

Jag ser det som min uppgift att ge mina uppfödingar den bästa tänkbara start genom att välja och framför allt utbilda de blivande köparna. Det är ett arbete som jag tycker följer med uppfödandet. Och jag vill finnas som ett alternativ till djuraffärer för att på sikt kunna konkurrera ut dem jag vill vara ett led i omprogrameringen av blivande smådjursägare jag vill att det så snart som möjligt ska kännas lika bakvänt att köpa smådjur på butik som hund eller katt.

Ja och bara så ni vet är jag också jättenoga med att verkligen SE mina djur som individer. De är familjemedlemmar och de är alla mycket älskade.

Det är turbulens i marsvinssverige minst sagt. Det är just nu lite fult att ställa ut marsvin och att föda upp rasmarsvin hela grejen anses lite omoralisk och som uppfödare förutsätts man vara både känslokall och djurmisshandlare. När man är inne i svängen kan jag säga att dessa åsikter känns så oerhört märkliga eftersom jag vet vad jag själv har för förhållande till mina djur och min hobby och genom mig själv anser jag mig känna även de andra uppfödarna. De anklagelser som vilar över oss är med väldigt få undantag bara så konstiga. Jag vet inte hur man ska kunna möta det när man inte ens fattar hur de uppkommit eftersom de är så oerhört felgrundade!

Ofta dyker den här typen av åsiktsrörelser upp därför att det finns en sanning en grund för dem och någon börjar uppmärksamma det och så är det rörelse igång. I de fallen är det bara bra att saker uppmärksammas för en förändring behövs. I det här fallet uppfattar jag det som att det börjat på ett helt annat sätt. I det här fallet är det en enda person som startat detta korståg mot SMF uppfödarna. En person som inte riktigt klarar av demokratiska beslut, en person som vill synas och höras mest, en person som tror att bara hon kan ha rätt och som när hon inte genast fick gehör för sina åsikter bestämde sig för att mosa en förening/en hel rörelse. Tyvärr är det en person som har talets gåva och en sjukligt manisk energi och fanatisk övertygelse om att bara en väg är den rätta. Tyvärr är det en person som har stort inflytanade. Hon gör gott för enskilda marsvin men hon gör inget gott för marsvins sverige som borde stå enade för vårt älsklingsdjurs höjda värde. Det hon gör nu är att skapa split och misstänksamhet i leden!

Jag kan verkligen inte förstå varför det ska finnas en motpol. Alla gillar inte iden om djurutställningar jag har inga problem att förstå argumenten mot det för visst ligger det något i det men det är väl inte en dödssynd att föda upp djur mot en rasstandard? Djuren har väl ingen aning om de ser ut som man "ska" eller inte? De lider väl inte av att bli champion eller guldpet eller av att inte bli det heller för den delen? Alla marsvin ska väl vara och är väl lika älskade oavsett titlar! Att utställningsdjuren bara har ett värde pga. sina titlar är det konstigaste argument jag kan tänka mig. Alla marsvin har samma värde oavsett om de är champion eller inte det handlar inte om det det hadlar om att vissa människor (mig själv inräknad) tycker att det är jätteroligt att föda upp rastypskka djur och ställa ut dem. Och ja vi gör det för vårt nöjes skull men för den delen finns det ingnting som säger att det skadar våra djur. Hos mig är alla ungar som föds lika välkomna de som passar till min avel och till utställning stannar de andra flyttar och deras uppgift är lika viktig de ska leva goda glada liv och göra någon/några i sin närhet lyckliga av sitt sällskap. Alla marsvin som föds i min uppfödning förtjänar det bästa av liv här eller någon annanstans och det är min uppgift att ge dem det.

Varför måste det vara ett krig bland de få människor som lever för detta lilla snälla husdjur?

Äh det här blir långt så nu blir det en serie bloggar i detta ämne, jag orkar inte skriva mer nu och ingen orkar läsa mer heller på en gång... snart kommer del 2.

Bara om ett par dagar är det dax att flytta upp Luckybucket och Sir från ateljen där de suttit i en evighet i karantän. Sir verkar vara frisk inga tecken på sellnic, pälsätare eller ringorm och de få static som jag hittade på honom borde nog vara döden dödade nu efter behandlingen. På tisdag smäller det då kommer de upp! Jag har tyckt så synd om dem där nere Luckybucket har verkigen inte trivts vi kallar henne Angrybucket för tillfället och Sir har jag inte riktigt tagit till mig eftersom jag inte vill dra upp static till de andra marsvinen. Jag längtar efter att få sitta med Sir i famnen framför TVn. Och jag hoppas dessutom att Lucky är dräktig med sin invandrare.

Ungarna är så söta att jag knappt tror mina ögon! Vilket gäng! Alla sex från båda kullarna är helt underbara och har så roligt ihop. De leker alla tillsammans men delar inte mammor utan snuttar på och blir omhändertagna av sina egna morsor. Både Babinski och Merope är mycket hängivna och snälla med sina ungar. Dessutom har jag kommit fram till att Meropes tre ungar nog trots allt är choklad! Det känns väldigt bra vill jag lova!

Barnens framtid då? Ja den är i vissa fall lite oklar... Safari stannar här och Firefox är bokad och kommer att flytta tillsammans med Victor till en djurvan barnfamilj. Runt de andra fyra råder lätt förvirring... Steam som jag så tydligt såg ett pälsrikningsfel på är till salu fast pälsriktningsfelet syns knappt längre... undrar om det var ett sånt eller brara en tllfällig tilltufsning? Osäker faktiskt... Opera har jag en vag liten beställning på och jag har mejlat men inte fått svar... ska ringa troligen har hon sitt på det torra men annars ska hon säljas till ett annat trevligt kelhem. Hon är verkligen onödigt söt! Så har vi Spotify och Skype de ljuvligt söta och eftertraktat vältypade syskonen... Jag vill att en av dem stannar här men "förhanlingar" pågår med två andra intresserade uppfödare.

Regelus som är far till alla barnen har utvecklat fattyeye... jamen hallå jag blir galen! Vad innebär det för hans barns blivande avelskarriär? För Regelus själv är den redan slut, blä. Jag vill verkligen inte sälja denna speciella gris han är verkligen något aldeles extra. Jag vet att jag inte har plats för hanar som inte används i aveln men Regelus... 

Zonko den söte chocolate harlequinhanen med vita baktassar som sitter bokad och klar här och väntar på att få flytta gick för ett par veckor sedan ned i vikt och var smal som ett snöre. Han mådde inte helt bra så jag stödmatade med Crtical Care och precis när jag verkligen började oroa mig och tänkte gå till veterinären vände det. Nu har han snabbt som attan tagit igen det han förlorade och ser hur frisk och rosig ut som helst. Vet inte vad som var fel men faran är förbi och Zonko äter bra och leker med kompisarna Regelus och Alastor precis som han ska.

Urinvägsinfektioner och stenar verkar vara något som förföljer mina djur. Det är ett hemskt orosmoln på min grishimmel. Jag försöker analysera problemet. Det ska lösas! Utan tvekan är det foderrelaterat för djuren som drabbats är inte besläktade utan det verkar falla ut hur som helst. Nu tror jag att jag till mina djurs stora sorg har isolerat källan till sjukdomen. Bladpersiljan. Ofta ibland så ofta som tre gånger i veckan har mina djur fått massor av bladpersilja till eftermiddagsmat trots att jag vet att det inte är bra att ge för mycket då det kan bygga steanar. Nu har jag dessutom fått reda på att broccoli som de också fått flera gånger i veckan också kan ge samma effekt. Skit också två verkliga älsklingsrätter som i övrigt är så nyttiga måste nu uteslutas eller åtminstone minskas på rejält. Nu tar jag bort detta nästan helt och hoppas på bättring på urinfronten. Jag vill verligen inte ha sjuka djur och förkortade marsvinsliv på mitt samvete. Nu inleds operation våga vägra persilja.

Jag har ju mist endel djur pga. detta och just nu har jag fyra honor som har symptom. Olika symptom och olika allvarligt och jag är speciellt i ett fall väldigt osäker på om det är detta som är problemet. Jordan var riktigt sjuk i slutet av förra året hon kissade blod och hade en rejäl urinvägsinfektion hon fick en antibiotikakur först med Baytril sen ville vetrinären att hon skulle ha en kur Bactrim också för att hon fortsatte att kissa blod. Infektionen är borta helt Jordan är piggare än på länge men hon kissar fortfarnde blod men utan att pipa och lukta. Hon är så konstig borde det inte göra ont när man kissar blod? Episkey har luktat urinvägsinfektion och varit kissblöt i rumpan men nu efter tranbärsbehandling är hon helt okej för tillfället (ta i trä). Zezima är konstigast av dem alla hon piper när hon kissar det har hon gjort till och från sen hon var liten. Hon har aldrig luktat eller varit kissig i rumpan och jag har aldrig sett blod i hennes kiss. Pigg vild och frisk har hon alltid verkat. Faktiskt tror jag att det är något helt annat... för hon kan bara inte vara sjuk när hon i övrigt är så sprudlande pigg och lagom i hullet. Dolly är den som strular mest just nu hon har utan tvekan urinvägsinfektion och mår inte på topp. Jag tror det blir en tur till veterinären i veckan med Dolly och Jordan...