Först tänkte jag gnälla lite. Det är synd om mig jag är så sjuk. Det är nog inte något afrikanskt utan en vanlig nordisk influensa med hög feber och hela alltet. Jag är glad att det slog till nu när jag är hemma igen det var inte alla i vårt gäng som fick vara så lyckliga H fick feber sista dagen och var riktigt eländig på flygresan hem. Igår febrade jag och sov hela dagen och oroade mig över att allt spån och hö till marsvinen är slut och jag inte orkar cykla och köpa nytt. Nu verkar jag få hjälp tack snälla F! Det finns inget värre än att inte kunna mata sina djur ordentligt.

Alla djuren vi mötte i Tanzania var häftigare och vackrare än jag hade föreställt mig och på något sätt är väl alla favoriter men jo jag har en som är mer favorit än de andra. Jag älskar elefanter! För en massa år sedan var jag på en liknande resa till Sri Lanka och mötte där både tama och vilda elefanter sen dess har de legat mig varmt om hjärtat. Jag är faktiskt helt galen i dessa underbara djur.

Jag är Mama Tembo en titel jag erövrade då jag upptäckte de första elefanterna. Det var inga dåliga elefanter jag hittade heller eftersom de var på promenad och korsade vägen vi stod på. Helt magiskt var det när de ljudlöst och lugnt passerade våra jeepar på klappavstånd.  

Vi såg gott om elefanter, många om dagen.

Några mötte vi på nära håll andra på avstånd. Alla utom en brydde sig inte speciellt mycket om oss. Men en stor snygg tjur blev lite bekymmrad av vår närvaro. Vi åkte på en smal väg med stup upp och stup ner där det var trångt att mötas. Det blev lite jobbigt för honom då en massa bilar plötsligt dundrade in i hans frukost. Det hade varit enkelt för honom att putta ner våra jeepar för branten och han såg ut att överväga det då han hotfullt fällde ut öronen mot oss. Det gick bra för både elefant och jeepåkare. Jag förstod allvaret då vår chaufför blev aldeles tyst efteråt... inte likt honom. Elefanten var STOR och väldigt vacker.