Jag kan väl knappast kvala in som Crazy cat lady med bara två katter som dessutom är prydligt kastrerade men crazy cavy lady har jag känt mig som ett litet tag till igår kväll. I går flyttade Lord Voldemort en vuxen omplacering tillsammans med lille Celeborn. De kommer till ett utmärkt hem med en väldigt taggad familj. Det känns väldigt lyckat. Det var bara två marsvin som flyttade men det blev en stor förändring i lägenheten. Äntligen kunde jag packa ner en extrabur. Jag har haft två gallerburar som stått på varandra i ett torn mitt i vardagsrummet det har inte kännts bra alls. Det har varit trångt naturligtvis men mest har det varit en ständig påminnelse om att jag har lite för många marsvin just nu eftersom min maxgräns på antal burar var överstigen. Det var bara en bur som försvann men den andra har flyttat upp på ett burskåp och är nu placerad i en burzon så den känns helt borttrollad. Det blev väldigt skönt här inne både i mitt sinne och mitt bo.

Det här med för många marsvin är ju absolut ett problem man lätt drabbas av som uppfödare. Det finns väl flera sätt att spara på sig djur. Vissa köper djur hej vilt och sparar massor av egna ungar, jag köper inte många kan man väl kunna påstå men jag är rätt duktig på att spara egna ungar. Jag antar att det inte är inflödet som är för stort utan utflödet som är för litet. Jag vill bara inte sälja några djur förutom ungar jag aldrig haft för avsikt att spara.

I två år i rad kom det till åtta djur i uppfödningen några av de som kom 2010 är inte kvar här längre men nästan alla finns här plus de som kommit tidigare. Många. I år har jag tänkt hålla igen på inflödet. Jag behöver inte köpa några nya djur för att bredda avelsbasen för det går att göra massor av spännande avelskombinationer med de djur jag har utan att vara i närheten av inavel. Det känns bra. Så det är totalt köpstopp i år. Jag har också beslutat mig för att bara spara de allra bästa ungarna oavsett vilka som är föräldrarna alltså inga ungar ska sparas av sentementala själ för att jag vill ha något sparat efter en viss hona utan ungarnas egen kvalitet och betydelse för avelsarbetet är det son enda som avgör om de får stanna. Några kommer att sparas för att mitt avelsarbete ska utvecklas men förhoppningsvis inte lika många. Kvalitet före kvantitet. Det har ju inte bara med aveln att göra utan med den personliga tiden som kan ägnas varje djur jag känner ibland att jag inte riktigt hinner med mina älsklingar. Det här med att de är just älsklingar måste få en större betydlse jag kan inte sälja mina pensionerade avelsdjur jag mår verkligen inte bra av det. Några enstaka ibland kanske men inte många jag pallar inte det helt enkelt...

Förra året vid den här tiden hade jag redan köpt ett marsvin och sparat fyra ungar. Iår har jag sparat två ungar. Det är lovande tycker jag.

Söte underbare lille Aslan har redan flyttat till sin nya kompis Elvar som bott själv en tid och väntat på honom. Jättebra hem och det känns så bra. Lycka till matte J med killarna :-)! I eftermiddag flyttar ytterligare två små rackare, i morgon en, på söndag två, nästa söndag två till sen är det två som i vanlig ordning strular lite... var tog deras nya matte vägen? Vart tog hon vägen? Så peppad och och så sugen och nu så tyst... Jamen jag blir så trött. Det finns andra hem om hon inte behagar höra av sig och jag sitter inte i sjön killarna kan stanna här till livet ordnat sig för dom så det är inte det men lite vanligt hederligt folkvet hade inte skadat. Om man inte ska ha dem kan man faktiskt höra av sig och tala om det... eller? Nåja de andra hemmen verkar perfekta så jag är mest nöjd  i alla fall.

Vi saknar Jordan. Fina fina Jordan som jag sålde innan jul. Hon blev sjuk och hennes stackars nya matte kämpade tappert länge men det gick inte. Så sorgligt för alla.

Allt är inte sorgligt tack och lov för liv kommer det försvinner inte bara. I Zabinis mage sparkar det och hon börjar anta formen av en stekpanna. Stor är hon och om drygt en vecka kommer de nu har jag börjat vänta ivrigt! Safari ska få sin kull samtidigt men hon inte alls lika tjock men lika sprattligt är det där. Båda tjejerna är pigga och hungriga så jag hoppas på lycka. Ynk är faktiskt trots mina tvivel också dräktig! När de kommer vet jag inte för det finns inget parningsdatum men jag har precis kännt rörelser så det blir tidigast om tre veckor någonting skulle jag tro. Spännande, roligt nervöst ja och allt vad det innebär när det snart ska komma ungar. Älskade små ungar ni är så välkomna!

Om någon har läst bloggen om ett intressant ämne på ett stort försäkringsbolagshemsida och finner den anstötlig kan ni väl höra av er till företaget. Jag menar om ni hittar hets mot en förening, hets mot avel, felaktiga faktan eller om ni tycker att en person som anser sig vara marsvinsexpert borde känna igen en satin och satinsjukanssymptom och inte förvånat ojja sig över att ett marsvin inte blir äldre än tre år... vilket tyvärr är rätt gammalt för en satin. Jag menar det är bra om fler hör av sig jag tror företaget blir tacksamma. De vill nog behålla sina kunder vilket de kanske inte får om de har knas på sin hemsida.

Svea och husse har en lek ihop. Svea sitter på min loftsäng och husse ska böka med handen under bäddmadrassen eller dra fingrarna på sängkanten och Svea ska fånga husse. Ibland när Svea är på bushumör och husse kommer in i rummet far hon upp i sängen och jamar åt honom att det är dax att leka.

I går mådde jag inte alls bra ont i huvet, kallsvettig och lite febrigt startförkyld kände jag mig och framför allt olustigt spänd i hela kroppen. Kanske håller jag på att bli lite förkyld men framför allt är det nog stress och för lite sömn som ligger bakom detta. Jag har oroat mig bucklig över deklarationen... ja jag vet jag är säkert den enda i hela världen som gråter nervöst när hon skriver under sitt namn på en förenklad deklarartion bara för att det är så "svårt". I år hade även H fått en deklaration och jag hade inte vågat öppna brevet livrädd som jag är... I morgon ska den vara inne och oron över vad som funnits i det brevet har förpestat min tillvaro i veckor men i går kväll öppnade jag det. Jag var så rädd att jag skakade så jag knappt fick upp plasten. Det jag var rädd för att finna var en saftig restskatt som jag inte hade pengar att betala men väldigt mycket räddare var jag för att finna en komplicerad lång blankett som skulle fyllas i här och var med en massa siffror som jag skulle bli tvungen att rota fram. Allvarligt hade jag hittat en sån blankett så hade jag dött... jag vet inte vad jag annars skulle ha gjort. Livrädd var jag. Lättad är jag för ungen får tillbaka över femtusen på skatten det täcker ju min restskatt på tre med råge ju men framför allt hade han också fått en förenklad deklaration. En sten föll från mitt bröst nej ett flyttblock nej ett berg nej ett helt bergsmassiv nej hela världen tunga eländen föll från mitt bröst. Jag mår bra igen kanske höll jag inte på att bli sjuk kanske var det bara oro och trötthet pga. av oron.

Fobier är ett skit som många får leva med. Ormfobi, bacillskräck, socialfobi och en massa andra är rätt vanliga men jag vet ingen annan än jag som har ekonomisk fobi men det är samma skit som de andra. Lika oförklarligt irrationellt och förlamande. Jag känner bara ren skräck när jag ska hålla på med betalningar och ekonomiska papper. Fy.

Hjälp vad snabbt det går! Vänta jag hinner inte med! Tiden rusar fram jag hinner ingenting ska det va så?

Ungarna flyttar strax den första redan i morgon. Hur gick det till? Snart är det marsvinsutställning och jag måste börja trimma annars blir det inte bra. Snart kommer det nya bebisar jag känner mig inte beredd riktigt. När ska jag hinna vara i ateljen och göra konst och gå långa promenader i dalen? Svaret på det är tydligen aldrig. Det enda jag hinner är att jobba, handla, städa, greja med djuren och somna i soffan. Trivs jag med det? Ja men jag skulle vilja hinna lite annat också. Nu vill jag ha semester!

Tänkte åka till Eskilstuna på kvällsutställning så jag anmälde ett gäng. Det är knasigt nog samma domare som till förra utställningen det blev ju dumt... nåja då får väl jag variera mig istället då. Botti ska göra utställningsdebut i pet och Terabyte ska göra come back efter mammaledigheten i ras. Troja får väl visa sig för samma domare i ras igen då för hon hade inte fyllt senior vilket jag fick för mig att hon skulle ha gjort men då var jag ju redan så sugen att visa henne att jag inte orkade tänka om. Nåja hon ska ändå ställas i pet samma dag. Så tar jag med Alastor i pet fört tänkte jag bara pet men så fick jag en knäpp och anmälde honom till ras också. Han är ställd i ras när han var yngre och fick inte så himla bra poäng men han har byggt på sig och snyggat till sig massor sen dess och som den älsklingsfavorit han är så tycker jag han förtjänar att visas upp igen. Caps Lock, Space och Skype får stanna hemma med resten.

Nja det gick väl sådär inga finalplatser inga cert ;-( men ett silverkort så nu heter min chokladkille GP Chokladfabrikens Skype! Han fick dessutom HP för manligaste marsvinet! Domare S var mäkta imponerad av hans fina paket som enligt henne var både stort och välfyllt. Jodå det fungerar Skype har fått många fina barn :-). Lite surt var det att jag både lyckats lämna lite smuts på talgkörteln, i ena örat och klppt blod på en klo utan de klantmissarna hade han troligen stått i finalen. Det var en trevlig utställningsdag med mycket folk och flera av mina avsålda uppfödingar fanns på plats. Åh vad kul det var att träffa Dell, Enter och Zonko!

Dagen handlade ändå mest om att skriva tenta och döma upp till petclassdomare (jag har problem med det ordet ska man särskriva som på engelska eller ihopskriva som på svenska?). Det var jättekul att provdöma! Och lite kul att skriva tentan också även om jag var osäker på om jag lyckats skriva tillräckligt och rätt saker överallt. Väldigt nervös var jag när jag inte visste hur petigt det var med rättningen och vad som krävdes av mig. Det blev inte mindre nervöst av att jag ännu inte fått något svar från tentarättaren. Man ville ju inte skriva och fråga tänk om hon inte kunde läsa mina kråkfötter...det kan jag knappt själv ibland. Ja hua. Nu har jag från annat håll fått bekräftat att jag klarat det! Så nu är jag Petclassdomare! Jippi! Och jag antar att det är mejlstrul som ligger bakom att jag inte fått svar eftersom det strulat just med våra mejl tidigare. Jag har redan fått ett domaruppdrag! Jag ska döma alla honor och BIS i Järna jag tror det är i september. Åh vad det ska bli kul!

Vad lätt det är att hitta anledningar att slippa städa ;-). Jag tänkte göra en riktigt noggrann vårstädning här inne men inte kan jag väl dammsga på Sigrids födelsdag heller det förstår väl vem som helt hon gillar ju inte dammsugaren! Fast sen kom jag på att jag nog måste börja trots allt fast dammsugningen och golvmoppandet får bli i morgon för Sigrids skull ;-).

Fotat alla marsvinsungarna har jag gjort idag. Ganska tydligt att ungarna i A-kullen utmärkte sig som absolut finast. De är verkligen fina alla fyra!

Grattis min älskade katt! 11 år idag betyder det att min älskling börjar bli gammal... nej....

Världens kramgoaste. flirtigaste, gosigaste, spinnigaste, tjockaste och underbaraste katt Sigrid.