Nej jag är inte klar med min Afrikaserie det kommer mera men min dator är lite sjuk. Jag skulle öppna bekräftelsen till Hållnäsutställningen då låste sig datorn helt. Nu går den att köra på nåń Ubuntuskiva. Det är så omständigt att öppna datorn att jag inte kan själv utan min käre datortekniker H får öppna åt mig... förfärligt. Nåja det ska tydligen gå att installera Ubuntu och få dit mina bilder och dokument när det är klart kommer mer Afrika.

I går var jag på marsvinsutställning i Hållnäs. Det var som vanligt jättekul men det var ganska lite folk tråkigt nog. Jag är jättenöjd med gårdagens resltat. Caps Lock och Skype fick båda 87p i ras men Space fick 88p och ett cert, jättekul! I pet fick båda killara silverkort och 91p och var sin finalplats. Skype blev BIS PET 5. Capsan fick 90p och blev utan både silverkort och finalplats fast hon är så söt

Många, långa och väldigt vackra!

Sötaste bebisen i hela världen! Så ny att navelstängen hänger kvar där under magen. Jag har aldrig sett någon se så förvirrad ut. Gullig!

Åh vad jag hoppades på att få se både gepard och leopard på resan. Jag hade verkligen blivit väldigt besviken om jag missat båda men var samtidigt medveten om att risken var stor. Nästan lite prestige blev det och jag var verkligen ärligt orolig över att behöva åka hem med båda prickkatterna osedda. Speciellt leoparden som jag missade på Sri Lanka hade det varit snopet att åka hem utan. Faktiskt att få se en vild leopard i sin rätta miljö är verkligen en av de största drömmarna jag någonsin ägt. Jag lovar att tårarna sprutade av rörelse då vi såg dem. Ett stort ögonblick!

Att jeeparna stod parkerade i dubbla rader och leoparderna knappt syntes förtog väl lite av det stora ögonblicket men ändå. Ett livsmål uppfyllt som att få barn eller komma in på konstskolan... just nu kan jag inte komma på något annat som kan mäta sig med med leopardskådning förutom marsvinsfödslar ;-). Den ena låg högt upp i ett träd mina bilder med mitt klena objektiv var inte mycket att ha men jag tittade på henne i en tubkikare och ryste av välbehag. Den andra lunkade lungt i det höga gräset vid vägkanten och klättrade sen graciöst upp i ett annat träd. Bilden är nästan värdelös men... ja.

Sen var det ju det här med geparden. Vi missade den nästan. Såg den inte i Serengeti gräset var för högt. Troligen såg de oss. I Ngoro Ngoro finns det inte många oftast inga de trivs inte där för många lejon och hyenor som snor deras mat. Därför var det helt otroligt då vi fick ett anrop. Chaufförerna samarbetar och tipsar varandra. Vi speedade dit och där låg han! Rätt nära vägen väl synlig. Hela dagen låg han där troligen spältandes en god måltid. Vi var där och spanade två gånger. Så fin!

Ja jag är ledsen att jag inte köpte det där dyra teleobjektiovet till min kamera... 

Men nu känner jag mig äntligen mycket bättre! Helt feberfri och mycket piggare. Igår började jag flytta lite marsvin och mockade några burar (5) det tog exakt hela dagen. Jag mockade lite, var helt slut och fick vila i soffan en stund sen nya tag oj oj oj. De tre honorna som suttit med hane verkar vara dräktiga och ska nu polaceras ut i sina honflockar och tre nya honor ska sättas med hane. Nästan alla burar är berörda så det är ett massivt arbete även utan sjukan.

I dag kommer också Elvar och Voldemort tillbaka för omplacering. Ska bli kul att träffa dem men det är jättråkigt för familjen som pga. av allergi måste avstå dem de är helt förtvivlade. Jag förväntar mig att finna två välskötta och väl socialiserade härliga marsvinshanar.

Det klart att vi visste att vi skulle få se lejon på nära håll och det fick vi! Tyvärr inte någon stor vuxen hane... eller jo platt sovande stora hanar såg vi nära och några rejäla biffar på långt håll. På nära håll såg vi vuxna honor och ungdjur. Små söta ungar såg vi också men jag fick inga vidare bilder på dem. Två ungar som satt med sin mamma i ett träd och försökte hoppa ned i en evighet utan att riktigt våga. Så söta! De kom ner välbehållna. Så såg vi två andra ungar yngre än tvåmånader. Onödigt söta! Lejon är fina och de vi såg var så vana vid turister att de de inte brydde sig om oss alls.

Först tänkte jag gnälla lite. Det är synd om mig jag är så sjuk. Det är nog inte något afrikanskt utan en vanlig nordisk influensa med hög feber och hela alltet. Jag är glad att det slog till nu när jag är hemma igen det var inte alla i vårt gäng som fick vara så lyckliga H fick feber sista dagen och var riktigt eländig på flygresan hem. Igår febrade jag och sov hela dagen och oroade mig över att allt spån och hö till marsvinen är slut och jag inte orkar cykla och köpa nytt. Nu verkar jag få hjälp tack snälla F! Det finns inget värre än att inte kunna mata sina djur ordentligt.

Alla djuren vi mötte i Tanzania var häftigare och vackrare än jag hade föreställt mig och på något sätt är väl alla favoriter men jo jag har en som är mer favorit än de andra. Jag älskar elefanter! För en massa år sedan var jag på en liknande resa till Sri Lanka och mötte där både tama och vilda elefanter sen dess har de legat mig varmt om hjärtat. Jag är faktiskt helt galen i dessa underbara djur.

Jag är Mama Tembo en titel jag erövrade då jag upptäckte de första elefanterna. Det var inga dåliga elefanter jag hittade heller eftersom de var på promenad och korsade vägen vi stod på. Helt magiskt var det när de ljudlöst och lugnt passerade våra jeepar på klappavstånd.  

Vi såg gott om elefanter, många om dagen.

Några mötte vi på nära håll andra på avstånd. Alla utom en brydde sig inte speciellt mycket om oss. Men en stor snygg tjur blev lite bekymmrad av vår närvaro. Vi åkte på en smal väg med stup upp och stup ner där det var trångt att mötas. Det blev lite jobbigt för honom då en massa bilar plötsligt dundrade in i hans frukost. Det hade varit enkelt för honom att putta ner våra jeepar för branten och han såg ut att överväga det då han hotfullt fällde ut öronen mot oss. Det gick bra för både elefant och jeepåkare. Jag förstod allvaret då vår chaufför blev aldeles tyst efteråt... inte likt honom. Elefanten var STOR och väldigt vacker.  

Även om man som vi åkte på en naturresa blir det ändå alltid en kulturresa också. Man möter människor. Även om man inte hinner se allt eller förstå hela deras situation på så kort tid så får man ändå en liten inblick i deras liv. Medellivslängden är bara 47 år vilket känns väldigt tråkigt. Visst såg de ut att leva fattigt men alla människor vi såg verkade friska och pigga så jag antar att det är hög barnadödlighet som drar ner siffrorna. Det jag fick se var inte tragiskt eller sorgligt utan lite Hakuna Matata alla såg glada och behagligt ostressade ut. De människor vi träffade var hjälpsamma, skojfriska och väldigt trevliga fast några var enormt intresserade av att sälja varor... gillar inte sånt jag är värdelös på att pruta.

Precis som allt annat i Tanzania är människorna andlöst vackra. Masajerna men sina tunna kroppar draperade i starkt färgade tyger är verkligen vackra och många. Jag hade trott att de bara fanns här och där som en liten folkspillra men det finns väldigt många masajer som lyser upp landskapet med sina färgrika kläder och brokiga boskap.

På nära håll var de andra... de som inte var masajer ännu vackrare och mer busiga och inte så allvarliga som masajerna.

Ja jag vet det är svårt att beskriva ett helt folk med så få ord baserat på en så kort resa. Hoppas att det inte låter fördomsfullt på något sätt. Jag blev verkligen lycklig av att träffa dessa människor. Jag gillade dem.

Vi var ju också ett skönt gäng som reste tillsammans. 15 personer med guide och chaufförer. Två jeepar. Vi hade jättekul ihop. Jag blev enormt imponerad av chaufförerna Everest och Azaria. De körde som trafikgudar och var så glada pedagogiska och kunniga på allt vi passerade att man häpnade. Jag hade den äran att åka i Everst bil, skitrolig och klok människa som det var väldigt tråkigt att åka ifrån.   

Long nose short brain kallade var chaufför gnuerna. Börpare föredrar jag att kalla dem. Många gnuer var det men det vi såg av migrationen var den första vågen och där finns lite större andel zebror eftersom de äter det grövsta gräset sen kommer deras polare gnuerna och betar efter. Om jag fattat rätt finns det fler gnuer än zebror i Tanzania. Vi såg inga kalvar födas men väldigt många nyfödda kalvar. Jättesöta är de! När man tittar på naturfilm på TV är det lätt att tro att gnuerna är väldigt stora men de är de inte. Lite struttiga och de ser lite knasiga ut men jag tycker att de är vackra.

Många djur såg vi. Jag börjar presentera det djur vi såg flest av. Zebror, massor av zebror överallt. En eftermiddag åkte vi runt i migrationen gnuer och zebror i fantasiantal. Älskar zebror. Vackra och lite busiga var de. Fölen lekte och och for runt med varandra och hingstarna blev ibland lite griniga på varandra de blev en del kul uppvisningar.

När de skulle dricka vatten var det nervöst minst sagt. Alla var på helspänn och det räckte med att en flippade ur så rusade alla upp ur vattnet i full sken. Så höll de på en stund upp och ner. Krokodilskräck skulle jag tro. Vi såg också ryggen på en krokodil i en pöl precis intill denna så oron var nog befogad.  

Häftigast av alla zebrorna var denna. Ett vuxet sto med ett föl vid sin sida. En zebra färgar ut vid 4-5 års ålder först då är ränderna helt svarta. Den här var choklad eller sepia kanske. Hur läcker som helst. Serengetis blondin. Vi såg också en zebra med inga ränder på ryggen skäckzebra men den ville inte visa sin sida när jag hade kameran beredd.

Den här stackaren hittade vi också i myllret. Undrar vad som gått fel här? Annars såg den både frisk och vuxen ut.

Ett litet annat tips är att mina inlägg från förra året. Uppfödaransvar del 1 och 2.