I morse halv sju i mörkret och kylan och halkan tappade jag kedjan på min cykel. Då hade jag stått obehagligt länge för att få upp mitt igenfrusna lås. Någon hade lossat på bultarna på båda hjulen och troligen även hällt vatten i låset. Jag kan trösta mig med att jag inte var särskillt utvald eftersom det verkade vara isklumpar under flera cyklar... Men hallå! Hur kul är det att förstöra för andra, särskillt när man inta får se resultatet...

Alecto verkar vara sig själv igen, äter bra och så. Galateas sällskap har gjort henne gott. Jag kan andas ut ordentligt nu.