Blev inte jätte sjuk som jag trodde. Jag hade ont i halsen och huvudet,frös och var febrig igår kväll idag känner jag mig nästan bra lite snorig, täppt och tjock i huvudet bara. Konstigt räknade med att vara halvt utslagen.

Jag städade stora burskåpet nyss medans Elie knatade runt på golvet med sin jättemage. Det är bara femton dagar kvar nu. Det är jobbigt att vänta marsvinsungar för man ser fram mot det så mycket och längtar så man blir nästan tokig samtidigt som man inte törs hoppas för mycket det är så mycket som kan gå fel. Elie verkar må alldeles utmärkt, bäbisarna sparkar så man blir varm av lycka när man känner det ändå törs jag inte glädjas ordentligt. Ibland undrar jag nästan om det är något fel på mig som utsätter mig själv och mina älskade djur för denna spända väntan och fara. Men det är kanske någon sorts nyfikenhet och livets magi som fått grepp om mig... för jag bara älskar det ändå, marsvinsbäbisar de ni!

Har varit på shoppingrunda med en mycket ointresserad son som bara ville hem till sin dator. Var ju tvungen att ta med honom eftersom han behövde vinterskor, det fick han och jag fick gympadojjor. Så blev det te, minneskort till våra kameror, fleecefilt till marsvinen en grön för det borde väl vara deras favorit färg och några små tygtunnlar fick de också som de knaprar på.

Har lite svårt att bestämma mig om jag ska till utställningen i Västerås men jag tror inte det. Hs pappa är bortrest den helgen och så då måste han nog med. Han hade sån hemlängtan på förra utställningen att det blev rätt jobbigt åker hellre utan honom faktiskt. Sen är det djuren vet inte riktigt vad jag ska dit för? Tror inte något av resultaten går att förbättra och ingen är så bra att det leder vidare alltså inga sert, championat eller ens guldpet att hämta in. Lite tåkigt för det är galet roligt med utställning och träffa folket. Men vi kommer igen, det blir ju en kull snart och vi hoppas på att kunna ställa en uppfödargrupp till snart, de är inte födda än men ändå... då kan vi bli reggade uppfödare. Då kommer vi äntligen att få heta Chokladfabriken, om det blir godkännt alltså. Kanske åker vi till Kista vill ju visa Galatea i ras men det är bättre att göra det när hon blir lite äldre så Kista passar bättre än Västerås, hon var ju nyss junior vill att hon ska växa i sig lite.

Känner mig konstigt nog lugnare nu med Alectos operation. Det var nog sövningen som skrämde mig så mycket. Litar mer på gas sövningen och på den här veterinären och jättemycket på sköterskan.