Jag var tvungen att jobba på stormarknaden nu på kvällen,någon måste ju natta grönsakerna och slänga brödet. När jag kom hem försökte jag umgås med min ilskna kanin. Riktigt rasande är han! Slänger pelletsarna omkring sig när jag försöker mata honom. Lite vatten fick jag i honom iallafall som tur var och han ville att jag skulle klia honom i pannan, det älskar han. Men det var tydligt att det inte är populärt att vara instängd där nere ensam. Stackars lilla kanin. 

Precis som jag misstänkte var hans tänder inte bra. Bölden kommer från gaddarna som nu är fixade, för stunden åtminstone. Ja, det är väl risk att det kommer tillbaka och måste fixas igen, inget vidare. Nu är det medicin och sårtvätt som gäller då. Jag tycker han verkar pigg efter omständigheterna så just nu ska det väl bli bra, tycker jag. 

Tiana hade ju mått rätt bra en ganska lång tid innan hon nu blev dålig igen. Jag hade dock bestämt mig för att ta bort henne och inte medicinera mer, jag visste att hon skulle bli dålig igen. När hon pep och jämrade sig varje gång hon kissade, var jag tvungen att handla... Nu känns det bra även om jag ju förståss är ledsen och saknar henne. Samtidigt är det skönt för jag har varit så inställd på att den här dagen skulle komma och varit rädd för den. Nu är den väntan äntligen över. Eftersom jag var så inställd på vad som skulle göras gick det snabbt och hon hann aldrig bli jättedålig och jag hoppas att hon slapp lida. Jag är faktiskt lite stolt över att jag inte lät det gå så långt som det ofta blir eftersom man så ogärna släpper taget. Samtidigt vet jag att om min veterinär så mycket som antytt att vi borde försöka medicinera så skulle jag ha vacklat i min övertygelse. Flera gånger har jag åkt för att avliva ett djur men kommit hem med medicin och ett halvdött djur som snart varit heldött. Jag tror att man som djurägare ofta förstår när det är kört, magkänslan ni vet.

Hysteriska matten har just ringt till veterinären och fått veta att lilla ninen håller på att vakna. Det har gått bra sa de. Får hämta honom halv tre.

Annars sitter jag här och läser bloggar hysteriskt, kanske jag borde diska istället dagen är ju redan förstörd... 

Nu är hon död. Jag känner mig mest lättad ändå även om det sitter en envis gråtklump i halsen. Nu slipper hon må dåligt, jag vet ju att hon aldrig hade blivit helt bra. Tack för allt lilla Tiana, tack för att jag fick en tid tillsammans med dig!

Kanske obehaget och eländet med Tiana har gjort mig dum i huvudet, för man måste vara galen om man går med på att söva en gnagare på fredagen den trettonde! Det har jag gjort iallafall. Neville kanin ligger sövd nu för att tömma bölden på kinden, som kanske är orskad av tandproblem. Jag har ju redan sövningsfobi vad håller jag på med? 

Veterinären rekomenderade att Neville skulle isoleras från marsvinen när han hade en massa bakterier framme. Så nu har jag byggt en karantänsbur i ateljen åt honom. Det är varmt och skönt där iallafall men ensamt. Stackars Neville. Jag är så galet nervös nu för min lilla kanin... Rädd är jag också för vad som kommer att sägas om hans tänder.

Igår när jag ringt och beställt tid för avlivning såg hon retsamt pigg ut och jag ångrade mig så tårarna rann. Nu mår hon dåligt igen, magen har rasat på henne och hon piper både när hon ska kissa och bajsa. fixar vi det nu är det så här igen snart, jag vill att hon ska få må bra. Jag vet ju att det måste bli så här men det är jobbigt. Vem är jag att besluta över liv och död?

Jag känner mig rik som Pippi Långstrump! Jag har ingen kappsäck med pengar men en spånbal, det ni! Och en bal hö och en massa gott te och nya färgpatroner till skrivaren och ett par nya jeans! Men lite mindre pengar då förståss när man shoppat. 

Jag kommer hem nöjd med mina fina nya saker och hittar en deprimerad son som inte har kraft att åka till träningen på kvällen. Det hade varit bråk och tjafs i skolan, det tar på honom. Jag hade tänkt mig ett kvällpass i ateljen men nu fick jag trösta honom i stället, han blev snabbt gladare tack och lov. 

Det andra eländet är Tiana. Hon gnäller ordentligt nu när hon ska kissa. På kvällen i går, i natt och nu i morse värre än någonsin. Så ska hon inte ha det, jag måste göra det som måste göras. Snart öppnar veterinären och jag ska beställa tid men inte till idag jag måste vänja mig med tanken lite, det är så jobbigt. Neville kanin ska också med så vet. får titta på hans kind. Arthurs tassar ser ovanligt bra ut just nu, han får vara hemma. 

Vår dator är knasig, H påstår att den fått något virus. Den stänger inte av sig så det något knas. Hoppas det det inte är allvarlgt och dyrt bara...

Kinross har hittat en ovana. Han har kommit på att man kan tömma vatten flaskan. Det blir blött i buren. Jätte olägligt med tanke på rådande spånbrist. Men jag har lyckats boka tre balar på Granngården nu iallafall. Jag ska rulla hem dem på cykeln tre dagar i rad, pust!

Kaninen Neville såg eländig ut i går men det var nog falskt alarm. Han studsade runt riktigt bra sen och åt sin älskade pellets med god aptit. Är orolig för honom. Letar fel på honom.

Det här med vilket marsvin som bor ihop men vem är verkligen inte någon statisk historia, har jag kommit på. Jag är inte nöjd med fördelningen i burarna och kan inte riktigt komma på hur det skulle bli ultimat. Tiana som är så galet tjock borde inte gå med de växande småflickorna Hepziba och Hinkypunk men hon är inte helt frisk och jag vill inte stressa henne med flytt... jag vet inte nu hur jag gör.

Daniel har ju blivit singel, det är Nougat också och Kinross snart. Två av dem ska pusslas ihop, kan inte komma på vilka bara, Daniel + en av de andra... hm.

Om nu Alecto är dräktig bör hon ju sättas ihop men någon snäll flickkompis så snart som möjligt. På sportlovet kommer Labelle hit och hälsar på, en abbyhona som är här ibland när hennes mattar reser bort. Hon har precis blivit singel och behöver ny kompis. Hon ska provbo med Hinkypunk vi får se om de blir livskamrater eller om någon annan lösning väntar. Annars skulle Alecto kunna flytta ihop med Hepziba, Hinkypunk och Tiana de är snälla och det är Alectos gamla bur, det är bra... Eftersom Alecto strulat så mycket vill jag åndå ha en bevisande bäbis spark först innan jag är säker på dräktigheten. Så efter sportlovet blir kanske lagom där. Klura klura.

Ja, jag vet och långt och flummigt var det men nu vet alla hur förvirrande det kan vara med många marsvin och burar och möjligheter. Kul också. 

Ibland tycker jag att jag bara har "fula djur" och att ingen platsar på utställningarna. Då känns det som att det inte är någon idé att åka. Lite sant är det, jag kommer inte att få med mig någon rosett hem det vet jag ju. Jag har valt fel ras om det är rosetterna jag är ute efter. Det kändes tråkigt att tänka så när jag samtidigt var sugen att åka till Valbo. 

 Det är kul med utställning så nu har jag klurat ihop ett team ändå. Valbo here we come!

Hepziba i ras junior, trots tveksam teckning, för högt ansatta öron och kanske, jag blir inte klok på det, är hon zobel... okej hon är ingen stjärna men som jag tidigare nämt i bloggen är hon en väldigt speciell och trevlig liten gris. Och jag kan kanske få hjälp med färgbestämningen, Jag tror hon är en dålig svart men är inte säker.

Ginny i pet, hom har fått fantastiska poäng tidigare men inget silver ändå konkurrensen i hennes klass har alltid varit mördande. Nu då, den här gången det vore så kul...

Nougat i både ras och pet. Han är ställd som junior i värsta slyngelåldern, då var han ful jag såg det själv. Det gick inte bra. Nu är han maffig och vuxen. Ett riktigt muskelpaket och så fin i kroppen! Fortfarande är ju teckningen tveksam och färgen blek. Men det borde gå bättre nu och om jag förstått vad pet går ut på, borde det gå riktigt bra där!

Grant i ras. Jag har lovat A att ställa honom. Han jagar ju ett cert, ett kvar sen blir han champion. Det hjälper jag ju gärna till med. Han är fin men inte min.

Till Kallhäll ska jag ju, det är sen länge bestämt. Grant ska ställas där och hämtas hem av sin matte. Nougat, Episkey, Impedimenta och Ginny tror jag ska med dit också.