Det är inte klokt så kul det är att jobba i is! Vilket material! Det är så följsamt och vackert att man kan göra hur ful skulptur som helst och det blir fantastiskt ändå, mycket tacksamt. Det är verkligen en fröjd att hyvla fram formen med sitt barkjärn. Nyckeln till framgången där är inte att isen är mjuk eller spröd som publiken (den månghövdade) undrade för det är den inte, utan det är verktygets skärpa. Jag använder nu en sliten fras; Det är som att skära i smör!

Publiken undrade om det var svårt men jag sa som det var att det är plättlätt att jobba med själva isen men det är absolut inte lätt att göra en stor skulptur. För att klara av att göra en så pass stor skulptur på så pass kort tid krävs massor av övning och formsäkerhet. Det är svårt men jag älskar det!

Det är ju den här typen av konst jag gillar bäst att göra. Installationer och utomhus skulpturer i stort format och offentligt ska det vara gärna på oväntade platser med stor publik. Me like! Hjälp vad med folk det var där! En riktig folkfest. Jag har faktiskt inte svårt att jbba inför publik jag tycker det är kul och jag kan stänga av dem när jag behöver koncenrera mig. Men jag gillar faktiskt att svara på alla frågor och skämta med folket. 

Det gick faktiskt fantastiskt bra för mig! Jag är jättenöjd med skulpturen den blev som jag tänkt mig. Materialet var underbart att jobba med! Vädret kunde inte ha varit bättre! Bara två missöden uppstod... jag råkade såga av förlängningssladden med motorsågen och fixade ett litet käckt elstopp för mig och flera andra som stod i närheten... öh trallalaaa. Jag märkte inte att jag gjorde det bara att motorsågen la av men det gjorde ju ingenting för jag hade nästan sågat klart så jag fortsatte glatt med barkjärnet i stället och det var ju mycket roligare... Fast det blev ju problem när mörkret kom och skulpturen skulle ljussättas det var då de hittade den trasiga sladden... Det andra missödet var att jag fick värsta spymigänanfallet igår kväll fy så äckligt jag mådde! Det är inte riktigt bra än men jag antar att jag blir bättre under dagen...

Motivet två marsvin är ju självklart! Marsvinsälskare som jag är men det har ju även ett par praktiska anledningar dels har jag arbetat med marsvinsformen mycket och jag känner mig säker på hur ett marsvin ser ut. Det är ju en väldigt begränsad tid man har på sig att göra en stor skulptur då måste man vara trygg i det man gör. Sen är de väldigt kompakta de kommer att hålla formen länge även då de börjar smälta och det var inte så förfärligt mycket is att ta bort. Så är marsvin väldigt skulpturala i sin form, de har en oerhört vacker stark enkel form. Så förutom alla frågor från publiken om materialet och om det är svårt, hur lång tid det tar, varifrån isen kommer och allt annat som rör skulpturen har nog patat lika mycket marsvin... Jag har hänvisat till SMFs hemsida fått ett av mina salu djur prel.bokad, berättat om uppfödning och marsvinsskötsel, lovsjungit marsvinets fördelar som husdjur, påpekat att de inte ska inhandlas på djuraffär utan från uppfödare eller från omplaceringshem, nogsamt tryckt på att marsvin ska leva med kompis och vilket ansvar man har som som marsvinsägare och tyvärr också tröttsamt förklarat skillnaden mellan hamster och marsvin.

Så var det ju alla skojjiga gissningar om vad det skulle bli. I början var det påfallande många som trodde att det skulle bli Ahlgrens bilar men snart blev djurgissningarna allt fler isbjörar, kaniner, bävrar, får fick många röster men faktiskt gissade de flesta rätt! På slutet kom det inga förslag om Ahlgrens bilar och nästan bara marsvinsgissningar... jag då förstod jag att det var klart!

Nu står skulpturen där i stadsparken i Uppsala så har ni chansen så ta er dit och titta! Inte bara på min naturligtvis utan på alla de är väl värda ett besök!

 

Hanna

14 februari 2011 10:52

Jättekul! Du får fixa en bild åt oss som har för långt till Uppsala för att kunna se den på riktigt :P

http://abicos.bloggagratis.se

gisela jansson

14 februari 2011 15:44

Ja, bilder kommer men de jag har är så dåliga så jag måste fota bra bilder innan jag vill lägga upp dem här. Det kommer jag lovar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om någon undrade hur det gick med kattungarna Tommy och Annika så gick det bra. Annika heter numera Selma och bor på landet med en husse och en matte som älskar henne och dyrkar henne som en katt förtjänar. Tommy... ja hoppsan det blev lite kärlek. H...

I torsdags morse födde Eulalia sina ungar. På morgonen hittade jag två stora präktiga chocolate magpieflickor en pyttig chocolate magpieflicka och en liten svag och ämlig de white pojke. Glad över de båda större flickorna och orolig över de båda mind...

I morse hade Tuvstarr fått sin kull. Tre stora bjässar till söner. En av dem ser ut att vara lilac magpie. Liten risk att han är magpie fox som mamma vi får se. De är underbara! Pigga stora rörliga och söta som socker.             ...

Det var ett halvår sen jag skrev här. Har ingen aning om varför det blivit så faktiskt. har inte saknat att skriva här tills nyligen. Mycket har hänt och jag antar att jag inte riktigt haft tiden.    Liten kort resumé. det kommer mera. * Tre ka...

Ibland händer saker man inte riktigt räknat med. Kortfattat en livräddningsaktion som utvecklades till kärlek. Tommy och Annika kom till mig för några veckor sedan. Annika har hittat ett nytt fantastiskt hem. Jag tycker två katter är lagom många men ...