Direktlänk till inlägg 18 september 2011
Jag gjorde det i all fall... hjälpte de små skruttungarna att dö. Det var uppenbart att de inte skulle klara sig de låg bara på sidan och sparkade med benen och gapade efter luft. Hur länge skulle de göra det tro? Nej det var inte okej att låta dem ligga så. Nej jag känner mig inte duktig som gjorde det. Det kändes inte skönt efteråt även om jag måste säga att det gick så snabbt och smidigt som det kan. Bara djävligt känns det. Att slå sönder något så fantastiskt vackert mirakel som ett litet marsvinshuvud. Så fel kändes det men det var samtidigt det enda vettiga att göra i det läget. Helt sjukt. Nu är de begravda med sin bror som dog under natten.
Den som mår sämst av de överlevande i familjen nu är Lemon. Hon toxar och kan inte ta emot mat... Nej jag klarar inte att slå ihjäl ett vuxet marsvin... jag kan inte. Lilla älskade Lemon vad hemskt detta är.
Bröderna som lever än lever. De äter, kissar, bajsar, är varma, kan röra sig och är kontaktbara. Jag matar varannan timme ungefär. Kanske kommer det att gå men de darrar så himla mycket det kan väl inte vara bra? Jag vill att de ska få leva. Vi kämpar vidare.
Det var ett halvår sen jag skrev här. Har ingen aning om varför det blivit så faktiskt. har inte saknat att skriva här tills nyligen. Mycket har hänt och jag antar att jag inte riktigt haft tiden. Liten kort resumé. det kommer mera. * Tre ka...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 |
11 | |||
12 |
13 | 14 |
15 |
16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 |
23 | 24 |
25 |
|||
26 | 27 | 28 |
29 |
30 |
|||||
|