Duettens Kinross inhandlades till min uppfödning för länge sen känns det nu. Han skulle göra fina magpie ungar och det gjorde han fast det blev bara två kullar innan jag till min förfäran upptäckte att det var något knas med hans ögon. De hade plötsligt blivit helt genomskinliga  och långt ned i botten på dem såg man små vita flak. Förfärligt! Naturligtvis vågade jag inte ha honom i avel mer ifall detta var ärftligt. Någon typ av starr var det troligtvis men lyckligtvis är det ingen ärftlig variant eftersom inga andra marsvin i dessa linjer fått något liknande. Den andra tråkiga grejen med hans ögonåkomma var att jag då kände mig tvungen att lämna bort honom eftersom platserna för hanar är begränsade här hemma. Trist för Kinross var så himla go. Men han flyttade på lån till en familj som köpt två hanar av mig tidigare och nu hade bara en kvar. I två år stannade Kinross där och hade det bra. I somras dog hans kompis och Kinross kom tillbaka hit för att bo här sina sista år. Nästan blind var han men annars i jättefint skick och vi var jätteglada att få honom tillbaka. Jag räknade med att han lätt skulle bli sju år.

Jag satt ihop homom med Bill och efter bara lite tjafs i början funkade de utmärkt tillsammans. Det kändes bra och jag var glad att få in en äldre herre som gick bra att sätta med andra hanar det behövdes en sån i gruppen och jag var extra glad att det var mysigge Kinross. Så långt allt väl tills jag för en vecka sedan upptäckte en skada på hans ena öga. Trots att killarna inte slogs så kan det ju bli lite gruff i början för ett hanepar. Jag antar att det är Bill som bitit eller kanske bara nafsat efter Kinross och oturligt träffat ögat. Vad vet jag? Nåja från början såg det ut som ett marsvinsöga gör när det fått en skada, äckligt men hoppfullt. Men i måndags hände något plötsligt var ögat jättestort rött runtom och kritvitt i mitten. Vidrigt. Jag vågade knappt titta. Det jobbigaste var att jag förstod prognosen. I tisdags fick Kinross somna in. Ögat hade inte gått att rädda och att operera bort ögat på en så pass gammal gris var inget alternativ då det är en komplicerad operation som inte alltid slutar lyckligt.

Sov gott fina Kinross. Det känns så tråkigt och onödigt att det skulle gå såhär. Du var ett bra marsvn så snäll och go och vi skulle ju leva lyckliga i många år. Är så ledsen.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om någon undrade hur det gick med kattungarna Tommy och Annika så gick det bra. Annika heter numera Selma och bor på landet med en husse och en matte som älskar henne och dyrkar henne som en katt förtjänar. Tommy... ja hoppsan det blev lite kärlek. H...

I torsdags morse födde Eulalia sina ungar. På morgonen hittade jag två stora präktiga chocolate magpieflickor en pyttig chocolate magpieflicka och en liten svag och ämlig de white pojke. Glad över de båda större flickorna och orolig över de båda mind...

I morse hade Tuvstarr fått sin kull. Tre stora bjässar till söner. En av dem ser ut att vara lilac magpie. Liten risk att han är magpie fox som mamma vi får se. De är underbara! Pigga stora rörliga och söta som socker.             ...

Det var ett halvår sen jag skrev här. Har ingen aning om varför det blivit så faktiskt. har inte saknat att skriva här tills nyligen. Mycket har hänt och jag antar att jag inte riktigt haft tiden.    Liten kort resumé. det kommer mera. * Tre ka...

Ibland händer saker man inte riktigt räknat med. Kortfattat en livräddningsaktion som utvecklades till kärlek. Tommy och Annika kom till mig för några veckor sedan. Annika har hittat ett nytt fantastiskt hem. Jag tycker två katter är lagom många men ...