I helgen har jag slöat, ja i lördags hade jag migrän då är det inte mycket att välja på. Igår storstädade jag men långsamt. När städningen var klar kände jag mig så duktig. När jag la mig igår kändes det som jag var klar med allt och att idag skulle bli en dag då jag skulle hinna gå långpromenad och vara i ateljen bara men... nej nu ha jag hittat på tusen måsten som verkligen är måsten. Orkar inte räkna upp allt men mycket är det. Jag vill få saker gjorda idag. Det är en sån dag. Ska göra tre tråksaker som har stått och varit ogjorda i evigheter en dörr, en pappershög och några plastlådor. Ja jag vet det låter som värdsliga ting men det är inte att göra dessa rätt okomplicerade saker utan känslan av att ha dessa ting hängande över mig som är det jobbiga. Nu vill jag bli fri från skåpdörrar, plastlådor och pappershögar när det dessutom finns marsvinsfotograferingar, ateljestädningar, akvarievattenbyten och pumprensningar, marsvinstrimmningar och tusen andra saker som är måsten just nu. Det jag vill med dagen är promenaden och komma igång i ateljen ju.

Antar att det är en konstnärlig kris igen att jag bara skyller på måstena för det är jobbigt att göra konst. Får för mig att allt  måste vara klart innan jag kan börja men allt blir aldrig klart eftersom det kommer nya måsten hela tiden. Så när ska jag göra konst? Förmodligen måste jag göra konst ändå. Det är bara att tänka om. Kanske är jag bara lat...

En ledig dag är en gåva men för mig blir det lätt så pretentiöst.

Flockdjurs Isidor är tillbaka efter en sommar i Dalarna som resulterade i en fin unge. Det märks att han är hemma vill jag lova. Utbrytarkungen är här! Vet inte hur han lyckas men han har sönder burar och hoppar ut. Han rymmer inte måttligt heller utan vandrar i hela lägenheten. Inte bra jag vill inte ha ut honom på balkongen för jag är rädd att han ska ramla ned. Dessutom rymmer han in också i Spaces bur. Isidor är inte slagskämpetypen men Space blir inte glad över sällskapet så de ryker ihop. Inte bra vill inte ha skador på djuren. Nej Isidor är inte ute efter bråk när andra marsvin är ute på golver kollar han noga vilka de är om det är honor lyckas han alltid krångla sig ur de minsta små hål men om det är hanar stannar han inne. Ett ganska sympatiskt drag men nu efter så många rymningar börjar jag bli rädd att han lyckats para någon han inte nte borde ha parat. Igår bytte jag gallret på hans bur vi får se hur länge det dröjer innan han hittar andra möjligheter att ta sig ut. Lite jobbigt men väldigt charmigt också.

I går hade jag migrän igen...

Niffers Eliot skulle aldrig komma på iden att rymma maken till lugn och snäll hane har jag aldrig mött! Vet inte om han vågade para Pansy nu i veckan då hon brunstade.... hoppas det. Jag väntar ivrigt på de första bärarkullarna må de ha blivit till och må de bli bra och friska. Den vackra kärlekstrion i bild.                     

Duettens Kinross inhandlades till min uppfödning för länge sen känns det nu. Han skulle göra fina magpie ungar och det gjorde han fast det blev bara två kullar innan jag till min förfäran upptäckte att det var något knas med hans ögon. De hade plötsligt blivit helt genomskinliga  och långt ned i botten på dem såg man små vita flak. Förfärligt! Naturligtvis vågade jag inte ha honom i avel mer ifall detta var ärftligt. Någon typ av starr var det troligtvis men lyckligtvis är det ingen ärftlig variant eftersom inga andra marsvin i dessa linjer fått något liknande. Den andra tråkiga grejen med hans ögonåkomma var att jag då kände mig tvungen att lämna bort honom eftersom platserna för hanar är begränsade här hemma. Trist för Kinross var så himla go. Men han flyttade på lån till en familj som köpt två hanar av mig tidigare och nu hade bara en kvar. I två år stannade Kinross där och hade det bra. I somras dog hans kompis och Kinross kom tillbaka hit för att bo här sina sista år. Nästan blind var han men annars i jättefint skick och vi var jätteglada att få honom tillbaka. Jag räknade med att han lätt skulle bli sju år.

Jag satt ihop homom med Bill och efter bara lite tjafs i början funkade de utmärkt tillsammans. Det kändes bra och jag var glad att få in en äldre herre som gick bra att sätta med andra hanar det behövdes en sån i gruppen och jag var extra glad att det var mysigge Kinross. Så långt allt väl tills jag för en vecka sedan upptäckte en skada på hans ena öga. Trots att killarna inte slogs så kan det ju bli lite gruff i början för ett hanepar. Jag antar att det är Bill som bitit eller kanske bara nafsat efter Kinross och oturligt träffat ögat. Vad vet jag? Nåja från början såg det ut som ett marsvinsöga gör när det fått en skada, äckligt men hoppfullt. Men i måndags hände något plötsligt var ögat jättestort rött runtom och kritvitt i mitten. Vidrigt. Jag vågade knappt titta. Det jobbigaste var att jag förstod prognosen. I tisdags fick Kinross somna in. Ögat hade inte gått att rädda och att operera bort ögat på en så pass gammal gris var inget alternativ då det är en komplicerad operation som inte alltid slutar lyckligt.

Sov gott fina Kinross. Det känns så tråkigt och onödigt att det skulle gå såhär. Du var ett bra marsvn så snäll och go och vi skulle ju leva lyckliga i många år. Är så ledsen.  

Den här tiden de senaste åren har jag haft babyboom med en massa kullar men i år blir det bara en septemberkull. Mamman till den kullen Caps Lock fyller 1 år idag det gör ju även hennes kullsyskon då Space och de andra. Grattis!

Golem, Grip, Guthix och Guldlock mår utmärkt de har passerat sina födelsevikter och skuttar runt och upptäcker värden med härlig nyfikenhet och aptit på både mat och hela livet. De är underbara! De har redan lärt sig att man ska tugga på gallret när det vankas mat. Nåja nu tror jag inte riktigt de vet att det är därför man ska bita i gallret men det ser bara för gulligt ut när de små pluttarna härmer de stora tanterna i buren. I morse vaknade jag av marsvinsungenödskrik. Mycket nervös skuttade jag ur sängen och hittade lille Grip i en omkullvält eller stående kanske man kan säga tygtunnel. Han kom inte ut stackarn och Capsan var utanför och förstod nog inte problemet men hon var stressad. Det var lätt avhjälpt jag som var rädda att en unge fastnat i gallret eller bakom ett hus.

Jag skriver nu med mitt nya tangentbord. Underbart!

När jag kom hem från jobbet igår var magen i behåll. Capsan stod mot gallret och tiggde gräs och åt lyclig av det som hon brukar. Efter matningen plockade vi in varorna jag handlat och jag satte mig och slöade med datorn i soffan... vet inte hur länge en timme kanske. Sen klev jag upp för att laga mat och hade de kommit! Snabbt okomplicerat och smidigt hade Capsan fått fyra stora pigga ungar! De var beräknade på onsdag men ser absolut fullgångna ut så jag kan ha skrivit in parningen på fel dag men det var ju skönt så slapp jag de där sista hysteriskt otåliga oroliga väntdagarna.

Det är tre black magpie hanar som vid första anblick är ganska lika då har rätt svarta ansikten alla tre men en av dem sticker ut han är riktigt fint tecknad, Honan... ja vad ska jag säga... hon är minst sagt söt men en rasmässig katastrof! Hon är vit med lite cream fläckar och en svart fläck vi kan inte kalla henne harlequin. Som sagt är de pigga och starka med vikter runt 90g. Capsan är jätteduktig och så här långt ser allt väldigt bra ut.

Guldlock, Guthix, Golem och Grip  

Golem med rygglinjen.  

Fina Capsan med barnen.  

Grattis Caps Lock och Bill Gates som blivit föräldrar till världens sötaste marsvinsungar!

Åh nu har jag skickat Terabytes papper till championregistrering. Helt magiskt! Hade glömt hur man gjorde så det har jag inte fått någon rutin på kan man säga. Terabyte är min tredje champion bara.

Mer Terabyte, nu hon är parad av fina Eliot så nu kan de första ungarna i färgprojektet vara på gång då. :-)

Elaka Måns flyttade till sitt nya hem igår. Hoppas det kommer att funka med nya kompisen som visade sig vara en renrasig abby. De fick bekanta sig här innan de åkte och det så väldigt lovande ut. Han kommer till en marsvinsvan familj som jag dessutom känner sen tidigare det känns tryggt. Han får det bra.

Bill verkar ha bitit Kinross i ögat. Inte trevligt det ser inte skönt ut men jag tror nog att det kommer att läka fint. De tjafsar inte mycket men de har båda några smårispor efter gräl. Jag bedömer ändå deras relation som hållbar.

I onsdags kväll var jag på räkbåt med jobbet. Trevligt och gott men jag mockade inte den kvällen nu tycker jag att det luktar bur här eftersom all mockning blev framflyttad ett dygn, lite jobbigt.

Capsan verkar må bra hennes dräktighet verkar funka som den ska. Hon har inte chirpat på flera dagar. Nu är det inte många dagar kvar innan de kommer, mindre än en vecka!

Jag har städat i ateljen idag. Fy så äckligt och stökigt det är där nere. Jag har mest bara farit runt och plockat och sopat det värsta tills jag insåg att en mer organiserad städning/strukturering är väldigt nödvändig... då gick jag upp igen... det får bli sen....

Ute regnar der och regnar det och regnar det.... snart ska jag åka och jobba då kommer jag att bli blöt.

Mitt tanjentbord har gått sönder. Jättefrustrerande att inte kunna skriva något. I flera dagar har jag känt mig tystad och hanikappad. Nu lånar jag Hs. Nu kan jag skriva... men just nu vet jag inte vad jag ska skriva.

Jo jag kan skriva lite om Capsan hon mår bra och ungarna i magen lever rullan. En vecka till BF. Spänningen är olidlig!

Jag vet att jag skrivit liknande inlägg tidigare men det känns så skönt att sumera sitt liv ibland. Jag känner mig så glad och nöjd över det jag har just nu. Marsvinsuppfödandet har aldrig varit mer spännande än nu med det nya färgprojektet och de hintar vi fick på utställningen i lördags. Det är dags att verkligen börja jobba med typ, färg och öron skärpa upp allt en riktig utmaning sånt gör mig så taggad. Jag har fina djur men det kan bara bli bättre men det gäller att spela sina kort rätt. Jag har ett projekt framför mig som räcker i åratal och jag bara älskar det!

Just nu är jag i en fiskperiod också fast nu har jag fixat allt så nu är det bara skötsel och guppysortering som gäller det stora jobbet just nu är klart. Nu hoppas jag på goda avelsresultat. Kul! Alla akvarierna är snygga och de fiskar jag ville köpa är köpta så jag tänkte passa på att njuta lite av dem också.

Katterna, underbara älskade katter! Jag är så glad att de bara är två och att de är just Sigrid och Svea för trots att jag älskar avel är kattavel/utställande inte lockande. Kattavel är för stort och för dyrt och med tanke på att jag hatar att sälja vuxna djur helt omöjligt för min personlighet. För mig är två katter precis lagom och jag har de två bästa i världen. Jag vet att jag inte kan leva utan katt, försökte ju i många år men jag kände mig inte hel jag saknade katter i mitt liv... konstigt jag har levt utan pojkvän i åratal och saknar ingenting. ;-)

I perioder har jag längtat efter att få äga/prova något mer udda spännande djur. Har varit jättesugen på kortsvansad oppossum men de kräver så stor bur att jag tillslut insåg att det inte var möjligt i min lilla lägenhet... inte nu i alla fall. Jag klarar mig utan.

Världens bästa barn har jag också. Älskar honom.

Förutom djuren känner jag mig rätt sugen att dra igång i ateljen. Ska ner en sväng idag tror jag...