När jag kokar fisk till mina katter har jag goda möjligheter att studera deras sångröster. Även Sigrid gör sin röst hörd vid så viktiga tillfällen som favoritmatstillagning... Svea pratar mest jämt. Deras röster skiljer sig oerhört.

Svea har en fantastisk rockröst lite mystiskt hest beslöjad, tonsäker, stark och med en väldigt vacker ton. När hon tar i från klorna och sjunger ordentligt skulle jag kunna ge mig på att hon om hon var människorocksångerska skulle hon sjunga brallorna av en hel arenarockpublik. Hon kan också sjunga på ett känslosammare mildare sätt. Hon skulle säkert kunna få samma byxlösa publik att tvångsmässigt höja sina tändare i luften och vaja till hennes stämma.

Sigrid sjunger till skillnad från Svea så sällan hon kan. Hon låter som en tant som bara sjunger med i psalmer eller andra "gruppövningstvångssjungsammanhang". Ni vet de som sjunger oerhört falskt i en för hög och felaktig tonart men lyckligtvis också väldigt tyst.

Rocksångerskan längst fram och psalmtanten längst bak.

När jag berättar för någon hur många marsvin jag har för det är den ständiga frågan alla ställer av någon anledning (varför är antalet så viktigt?) kommer alltid följdfrågan: -Säljer du marsvin också? Då måste jag ju alltid svara att jo visst säljer jag de flesta ungar som föds här men det är inte säljandet som är syftet med uppfödningen. Där tappar de flesta tråden och förstår inte mer av det jag försöker förklara. Antal är ju intressant och pengar fattar de också men när jag säger att jag föder upp för att få till djur som passar en rasstandard och att det är utställningsdjur och att jag knappast tjänar pengar på min verksamhet utan att det är en hobby är det många som inte förstår meningen med det. Varför är det så mycket lättare att acceptera att någon gör något för pengar än att någon gör något för "äran" och tillfredställelsen i att skapa något vackert och värdefullt?

Pengar handlar det ju inte om. Jag har verkligen ingen aning om min marsvinshobby går med vinst eller förlust men det är faktiskt helt ointressant. Visst får jag in lite ören när jag säljer ungar men troligen äts de alla upp av foderkostnader, utställningsavgifter, veterinären och annat som måste till för att marsvineriet ska fungera. Jag lägger ner en hel del pengar och får lite tillbaka precis som jag lägger ner en hel del arbete och tid och får massor av glädje tillbaka för det också.

Hur motiverar jag rasavlandet då? Det finns de som anser det vara omoraliskt att avla djur mot ett utseende när det är insidan som är viktigast. Därför tycker de att utställningar är omoraliskt. Ja låt dem tycka det då men jag håller inte med. Självklart är insidan viktigare än utsidan. Ett trevligt marsvin är på alla sätt värdefullare än ett otrevligt ett men varför måste man välja? Naturligtvis är temperamentet superviktigt och det tar jag naturligtvis hänsyn till när jag avlar. Eller skulle ta hänsyn till om jag behövde vilket jag inte gör eftersom alla de marsvin jag har i min ägo är jättetrevliga, lugna, trygga, nyfikna och utan later. Hälsan är naturligtvis viktigare än utseendet men det behöver jag inte ens kommentera det är självklart bara.

Om man har hälsan och temperamentet med sig så är det ju utseendet man kan sträva efter. Att avla efter en rastandard är ju bara något man har hittat på och så ska djuren formas efter det. Ja så är det ju men varför skulle det vara så fel? Det är en lek en tävling en hobby precis som alla hobbys vi vet redan att det inte är på blodigt allvar men för oss är det så roligt intressant och viktigt att det blir lite blodigt allvar ändå. Kan vi inte få göra/tycka det då? Tar man hand om sina djur på bästa sätt och sköter sin uppfödning på alla andra plan (god djurhållning och väl valda nya hem till ungarna) så finns det väl inget som skadar att drivkraften är avelsmålen? Vissa tror att man satsar så mycket på att få fram rätt djur att det är det enda som gäller. Jag tror det är tvärt om för om man vill få fram bra djur måste man sköta allt exemplariskt annars blir inte ungarna så fina som önskat. Utan god omvårdnad av hela marsvinsstallet får man inga utställningsvinnare så enklt är det faktiskt.

Ofta får man frågan varför man ska ställa ut det är ju inte för marsvinets skull de får ju inte ut något av det. Nej det är klart att det inte är för marsvinets skull det fattar jag väl! Det är ju för oss uppfödare och ägare som utställningarna finns såklart! Men vad är det för fel med det? Vi behöver faktiskt vägledning och hjälp i vårt avelsarbete och behöver få ett kvitto på att vi arbetar i rätt riktning med aveln och djurhållningen. Vi tycker att det är kul spännande och vi gillar att möta andra marsvinsuppfödare/utställare och umgås vi gillar att få titlar och kredit för vårt arbete. Visst kan vi väl få gilla det? Vi behöver lite beröm också för det är väldigt mycket jobb med allt runt våra små pälsbollar de ska ha mat, rena burar, uppfostarn, manikyr och pälsvård, ständig påpassning, nya hem ska fixas till de flesta ungar som föds inget av detta gör sig själv det ligger massor av hårt arbte bakom. Utställningarna är vår morot vår belöning... en av belöningarna den andra är att vi får umgås med våra underbara marsvin. Marsvinen själva tar ingen skada av att åka på utställning heller. Det är trygga tama djur man tar med sig i transporter fullproppade med favoritmat och de flesta brukar nyfiket och uppstattande studera utställningsarenan. Jag tror de tycker det är lite intressant och de behöver saker att klura på man ska inte underskatta marsvin de är smarta djur och en utställningsdag ger nog massor av mental stimulans.

H har åkt till sin farmor i Värmland så nu är jag gräsmamma i ca. en vecka löjligt skönt! Känner mig härligt själv. Nu får jag chansen att skriva in alla marsvinen i Mats-stamtavleprogram som av någon anledning inte ville ladda upp på min dator men på Hs. Jag passar på när han inte är hemma. Det tar tid. Snart ska tavlorna finnas på hemsidan med något fiffigt klickbart system som min hjälpare L ska fixa åt mig. Nu tog jag paus från den ena datorn och satte mig vid min vanliga... jösses!

I dag kom lastbilen med marsvinsgrejjor igen. I pall spån 15 balar, en säck på 40 kg kornkross, en säck på 50 kg helhavre (tror inte jag beställde så mycket men nu har jag minst ett år) och två väldigt löspressade höbalar 1540 kr. Mycket pengar på en gång men ack så skönt att ha allt detta och slippa dra en massa på cykeln. Det känns härligt!

Annars tänker jag en del på vårt nya färgavelsprojekt. Åh jättekul! Mer om det senare när det finns något att skriva!

Guppy tänker jag på just nu också. För tre år sedan dog alla mina guppy jag hade då. Katastrof! Jag hade ju färgavlat lite förut fast då de dog var de helt sammanblandade. Nu först efter tre år har jag fått ihop en livskraftig stam från zoobutiksguppy vilket inte är så lätt för de är verkligen ingen "hållbarhet" på dem. Nu har jag flyttat runt fiskar som en tok och har nu några stora fina honor som kan producera många ungar ihop med ett gäng vackra hanar i den färg jag vill ha och små yngel i ett 60 l akvarium. Ungdjur på tillväxt, krokiga och (enligt mig) felfärgade fiskar lever rullan i 110 l där väldigt få yngel överlever pga. mina söta hungriga grodor. Nu ska jag försöka rikta färgerna rätt och färgavla lite igen. Kul! Men jag är rädd att det snart dyker upp fler akvarium som sist...

Nu ska jag byta vatten i småakvarierna snart. Marsvinen vill ha eftermiddagsgräs och jag vill kosta på mig en lyxig chokladkaka nu när sonen inte är hemma och vill ha halva... he he... men det regnar så jag väntar med att fixa detta tills skuren dragit förbi.

Nu har jag anmält till utställningen i Vretstorp (Örebro) det är långt bort. Hade tänkt anmäla åtta djur men insåg när jag satt där med webanmälan framför mig att Aragorn fyller senior dagen innan utställningen det kändes liksom inget bra... äh han får stanna hemma. Jag hade tänkt ställa honom i pet också men struntar i det blir så många djur ändå. Nu blir det bara nonselfar så klart en orange agouti, en black harlequin och fem black magpie:

GP Chokladfabrikens Terabyte, ras. Hoppas på hennes cert som fattas för champion.

Chokladfabrikens Cruella de Vil, ras. Nu är hon böldfri så nu ska hon väl komma iväg.

Chokladfabrikens Space, ras. Bara ras denna gång.

Chokladfabrikens Troja, ras och pet. Fina flickan tror på henne.

Botti, pet. Nu ska hon väl vara "loppfri" fin är hon absolut.

Chokladfabrikens Eulalia, ras. Debut.

Chokladfabrikens Doris, ras. Debut. Min första utställda nonself black harlequin.

Taggad!

Jag tror att Caps är dräktig! :-) Då kan vi förvänta oss en kull 5/9. Caps och Bill ska bli föräldrar för första gången. Åh vad sugen jag är på bebisar nu och nyfiken på dessa små efterlängtade gryn!

Jag är lite ledig här det är så skönt. I fredags och igår har jag inte gjort mycket för jag har varit lite trött idag känner jag energi! Öh hoppas det räcker till allt jag vill göra under dagen det är en hel del fix som ska utföras och en långpromenad vill jag ut på så det så. H sover löjligt länge vaknar vid 14-15 tiden men idag tänker jag väcka honom så han får lite ordning på dygnet för han ska snart åka till sin farmor och där måste han faktiskt vara vaken på dagarna och sova på nätterna...

De sita veckorna har jag på nytt börja drömma dreglande drömmar om lilac magpie. Oj vad jag vill ha ljusa rödögda magpies och harlequins! Vi är fler som vill det så kanske vi kan få till ett sammarbete och få till några små rackare! Det vore underbart! Jag kan inte göra projektet ensam eftersom jag inte har plats för alla de avelsdjur som måste tillföras. Jag är SÅ sugen!

Svea och Sigrid

Sigrid och Svea

Och lite skrot vid knuten.

Huset och lite burar.

Caps och Bill

Pansy

Eulalia med Troja och Lily

Zabini och Doris

Terabyte med Quidditch och en mygga

Grönt grönt grönt och en matta

Knaskatten vill in

Bonus

Faktiskt har vi haft några riktigt fina dagar här ute nu med sol och hyfsad värme. Vi har varit ute med båten och sett havet möta himlen. Det var härligt men snurran funkar skitdåligt så det tar så väldigt lång tid att ta sig någonstans. Motorn går lätt igång och puttrar snällt en liten stump så får den motorstopp och måste dras igång igen. Båtfärden blir ryckig och besvärlig och det är minst sagt irriterande. Det måste vara något fel på bränsletillgången kanske något skit som sitter i bensinslangen. Det här har gjot att vi inte orkat åka på några långturer trots att det skulle varit härligt.

Vi har inte sovit på klipporna under bar himmel i år. Det är vädrets fel man vill inte riskera regn när man gör det. Tråkigt det hade verkligen varit mysigt.

Vad som däremot är härligt i år är att mitt "skogsarbete" blev så lyckat! Jag kan sitta i min lilla trädgård och bara njuta av att det blev så fint och luftigt. Vio har varit mycket hemma på tomten och umgåtts med våra sommarglada djur. Katterna vill nog inte åka hem i morgon och det tror jag inte marsvinen vill heller de gillar verklligen att vara ute.

Elie rosslar på hon svarar inte på Bactrimet alls men ser inte speciellt sjuk ut heller. Jag vet inte om det är en infektion ens. Aptiten är det inget fel på och andningen ser inte ansträngd ut heller hon låter bara väldigt illa som en gammal handgräsklippare när hon andas.

Ja i morgon åker vi hem då. Kanske är vi klara här det känns lite dax men vemodigt.