Fogskummet fortsätter att expandera en lång stund efter att man sprutat, rätt kul att titta på, men kanske lite för oprecist. Mina fogskumsskulpturer är rätt coola och har rätt roliga strukturer i materialet och så. Men hur är det med den där magiska, kittlande, spännande känslan men får i magen när man tittar på riktigt bra konst? Säger detta något till mig eller inte? Finns det något konstnärligt uttryck här eller leker jag bara nu igen? Ska man jobba med ren form, måste formen sitta, inget svaj. Ska fortsätta jobba i morgon och ska också försöka se mina skapelser med mina objektiva konstittarögon.

Gav avmaskningsmedel till alla kattbarnen, det gick bra. Två vuxna katter fick också, fast i piller form. En av ungarna är lite efter. En liten röd flicka hon är minst men tillhör den äldre kullen. Hon verkar inte ha ont eller vara dålig i magen eller något sådant. Jag har inte sett ungarna sedan de var nyfödda och nu är de älsta 14 veckor. Faktum är att hon var betydligt mindre än sina kullsyskon redan när de föddes och är lika pluttig fortfarande. Tyvärr verkar hon inte heller ha så mycket ork och blir lätt kall om tassarna. Kan det vara hjärtfel tro? Hon är väldigt lugn och medgörlig, man kan liksom bara gå och bära runt på henne utan att hon protestarar, förmodligen för att hon inte är helt okej. Hon är ju så hjärtskärande söt. Märklig instinkt vi människor har, att bli helt betagna i och vilja ta hand om de svagaste.

Har tänkt på det här med gräsplockning. Från maj till oktober går jag ingenstans utan påse att plocka gräs i. En kasse om dagen behövs minst, det kräver mina marsvin. Törs inte komma hem på eftermiddagarna utan gräs, då blir jag totalt utpipd.

Trots att jag alltid går omkring och plockar gräs när folk ser är det nästan aldrig någon som säger något om det. Frågan är varför. Jag borde väl se rätt knäpp ut, kan man tycka. Konstaterar de bara helt korrekt att jag plockar mat till marsvin och kaniner och tycker att det bara är naturligt. Eller tror de att jag är lite konstig bara? Eller är det bara så enkelt att folk aldrig säger något till någon om någonting överhuvudtaget.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om någon undrade hur det gick med kattungarna Tommy och Annika så gick det bra. Annika heter numera Selma och bor på landet med en husse och en matte som älskar henne och dyrkar henne som en katt förtjänar. Tommy... ja hoppsan det blev lite kärlek. H...

I torsdags morse födde Eulalia sina ungar. På morgonen hittade jag två stora präktiga chocolate magpieflickor en pyttig chocolate magpieflicka och en liten svag och ämlig de white pojke. Glad över de båda större flickorna och orolig över de båda mind...

I morse hade Tuvstarr fått sin kull. Tre stora bjässar till söner. En av dem ser ut att vara lilac magpie. Liten risk att han är magpie fox som mamma vi får se. De är underbara! Pigga stora rörliga och söta som socker.             ...

Det var ett halvår sen jag skrev här. Har ingen aning om varför det blivit så faktiskt. har inte saknat att skriva här tills nyligen. Mycket har hänt och jag antar att jag inte riktigt haft tiden.    Liten kort resumé. det kommer mera. * Tre ka...

Ibland händer saker man inte riktigt räknat med. Kortfattat en livräddningsaktion som utvecklades till kärlek. Tommy och Annika kom till mig för några veckor sedan. Annika har hittat ett nytt fantastiskt hem. Jag tycker två katter är lagom många men ...