Nej, det slutade inte snöa. Jag tog bussen till jobbet idag. I morse gick det alldeles utmärkt kom i tid, dè ni! Jag trodde nästan jag inbillat mig att det är så hopplöst att åka buss. Men på vägen hem var det som vanligt igen, jag tror jag kallar min hemresa för ...hmm... ja, nu vet jag -bussresan från helvetet. Jag orkar inte beskriva hur mycket jag frös eller hur länge jag fick vänta vid varje bussbyte eller hur utebliven en av bussarna var eller hur högt jag råkade svära mitt i den tysta buttra folkmassan, när det stod 18 och inte 6 eller 7 på en anländande buss. Nej, imorgon blir det cykeln även om det skulle falla fyra meter snö i natt!

Jag var ju på stormarknaden och jobbade idag, det var ju därför jag fick lov att utsätta mig för bussar. Vi brukar ha PRAOsar på vår avdelning rätt ofta. De är för det mesta ganska tystlåtna och timida, men just nu har vi en kul typ som pratar massor. Han undrade hur länge jag jobbat på stormarknaden och jag blev lika chockad som han när jag berättade det. Jag försökte göra det lite mindre tragiskt för honom och berättade att jag gått en massa år på konstskola och var konstnär på halvtid. Det hjälpte inte, han tyckte synd om mig, helt ärligt. Jag hade ju inget vidare bra jobb enligt honom och jag hade utbildat mig till något jag inte skulle bli rik på.

Det fick mig att fundera på meningen med livet. Blir man som PRAO killen hävdade, automatiskt lycklig om man har ett bra jobb, läs ett som man får bra lön på? Skulle inte tro det! Jag försöker ju förverkliga mina konstnärsdrömmar, det blir jag faktiskt lite lycklig av men absolut inte rik på. Hur är det mina jobbarkompisar som jobbar mer eller mindre heltid på stormarknaden, är de jätteolyckliga och misslyckade människor? Självklart är de inte det! De har ju liv ju, liv utanför jobbet med fritidsintressen och familj och att möjligt. Rika är de inte men inte olyckliga heller. Jag tror de är lyckligare och lever ett rikare liv än de flesta som lever sitt liv genom sitt jobb.

Jag väntar fortfarande på marsvinskullen och mina djur gör mig lycklig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om någon undrade hur det gick med kattungarna Tommy och Annika så gick det bra. Annika heter numera Selma och bor på landet med en husse och en matte som älskar henne och dyrkar henne som en katt förtjänar. Tommy... ja hoppsan det blev lite kärlek. H...

I torsdags morse födde Eulalia sina ungar. På morgonen hittade jag två stora präktiga chocolate magpieflickor en pyttig chocolate magpieflicka och en liten svag och ämlig de white pojke. Glad över de båda större flickorna och orolig över de båda mind...

I morse hade Tuvstarr fått sin kull. Tre stora bjässar till söner. En av dem ser ut att vara lilac magpie. Liten risk att han är magpie fox som mamma vi får se. De är underbara! Pigga stora rörliga och söta som socker.             ...

Det var ett halvår sen jag skrev här. Har ingen aning om varför det blivit så faktiskt. har inte saknat att skriva här tills nyligen. Mycket har hänt och jag antar att jag inte riktigt haft tiden.    Liten kort resumé. det kommer mera. * Tre ka...

Ibland händer saker man inte riktigt räknat med. Kortfattat en livräddningsaktion som utvecklades till kärlek. Tommy och Annika kom till mig för några veckor sedan. Annika har hittat ett nytt fantastiskt hem. Jag tycker två katter är lagom många men ...