Y och jag var som tolv år och stalltjejer igen, när vi tumlade ur bilen på stallplanen tillsammans med våra inte lika övertaggade men just tolvåriga barn. Jag blev tilldelad en brun häst. VADDÅ! EN BRUN! Halva nöjet med islandshästar är ju alla snygga spännande udda färger, som en massa ovanliga black färger och svarta med silvervit man och vad får jag, en tråkbrun! Jag kunde ju ha fått en fux åtminstone, nästan alla de andra hästarna var ju fuxar. Nåväl sonen sick en snygg med spännande varmbeigeblack färg med ljus man och svans.

Mitt missnöje gick snabbt över då jag bekantat mig med Rùn som visade sig vara en pigg och lyhörd dam. Sonen hade problem med tygellängden men det blev snabbt bättre. När vi vände hemåt började han trivas riktigt bra som ryttare. Då fick hans häst plötsligt fnatt och började galoppera. H hade långa tyglar och ingen kontroll, så han ramlade och släpades en bit i stigbygeln. Med tappad luft och öm rygg låg han där i snön. Tappre H var snart uppe i sadeln igen. Men strax därpå händer samma sak igen. Hon tänkte springa hem till stallet hon. De är snabba de små rackarna, strax var snyggblacken med min son på ryggen försvunnen runt hörnet. Som en cowboy på uppdrag följde jag efter på min bruna springare i en rasande fart.  Mitt i oron för min unge kunde jag inte låta bli att njuta av att galoppera så snabbt. Snart var vi i kapp och min rådige son kastar sig av hästen i ett snöigt dike. Chockad och mörbultad som han var vägrade han att rida mer. Vi blev hämtade i bil.

När resten av ryttarna kommit tillbaka till gården fck vi rida på banan i snabb tölt och mer galopp. Jättekul och jag blev riktigt kär i tråkbruna Rùn, Hon är verkligen en trevlig häst.

Stackars H det är kul att rida men bara när man har kontroll annars är det läskigt och han har riktigt ont stackarn. Märkligt nog verkar han inte helt avskräckt. Vad som hände med hästen, som är en av de snälla som de sätter de osäkra ryttarna på vet ingen, hon hade aldrig gjort något liknande förut.

Det blev billigt iallafall, han slapp betala...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om någon undrade hur det gick med kattungarna Tommy och Annika så gick det bra. Annika heter numera Selma och bor på landet med en husse och en matte som älskar henne och dyrkar henne som en katt förtjänar. Tommy... ja hoppsan det blev lite kärlek. H...

I torsdags morse födde Eulalia sina ungar. På morgonen hittade jag två stora präktiga chocolate magpieflickor en pyttig chocolate magpieflicka och en liten svag och ämlig de white pojke. Glad över de båda större flickorna och orolig över de båda mind...

I morse hade Tuvstarr fått sin kull. Tre stora bjässar till söner. En av dem ser ut att vara lilac magpie. Liten risk att han är magpie fox som mamma vi får se. De är underbara! Pigga stora rörliga och söta som socker.             ...

Det var ett halvår sen jag skrev här. Har ingen aning om varför det blivit så faktiskt. har inte saknat att skriva här tills nyligen. Mycket har hänt och jag antar att jag inte riktigt haft tiden.    Liten kort resumé. det kommer mera. * Tre ka...

Ibland händer saker man inte riktigt räknat med. Kortfattat en livräddningsaktion som utvecklades till kärlek. Tommy och Annika kom till mig för några veckor sedan. Annika har hittat ett nytt fantastiskt hem. Jag tycker två katter är lagom många men ...