Nu är det ju så att jag verkligen avskyr när folk på eget bevåg titlar sig själva och jag lovar, jag täker inte kalla mig marsvinsuppfödare innan vi får igenom vårt uppfödarnaman. Men idag kände jag mig så där härligt och duktigt kritisk när jag tittade igenom flickkullen, som en riktig marsvinsuppfödare.

Vi håller ju på med dem rätt mycket och de är ju söta men det är först när man sätter dem på plattan eller när man ska fotografera dem som man kan se dem med den kritiska blicken. Jag började fotografera Zezima, jag kämpade och kämpade men det blev inga bra bilder, hon blev så långnosig på alla. Plötsligt insåg jag att det är för att hon ÄR långnosig. När jag fortsatte med Phatmage var hon sån också. Slyngelåldern tänkte jag men så tog jag upp Luckybucket och hon blev så söt på alla bilderna...

Plötsligt ser jag att hon är ett riktigt guldkorn den där Luckybucket. Huvudet är jättefint, öronen något korta men de vill hänga ändå och är fint ansatta. Teckningen är något stökig och de vita fälten är något "veka", rygglinje och maglinje finns men är inte så tydliga, alla typer av fält finns på båda sidorna. Hon är sammantaget ändå rätt bra, klart utställningsbar!

Phatmage var den första av ungarna jag  grabbade tag i när de fortfarande var blöta, för att hon såg mest spännande ut med sin fina huvudteckning. Men eftersom hon är helsvart på ena sidan är hon inte utställningsbar och blev tillsalu. Hon är charmigt tecknad och har stora fina öron och jättefina ögon men rätt lång nos.

Zezima har de vackraste ögon jag sett och jättefina öron men hennes nos är hopplöst lång... jag har inte velat se det. Skulle ju spara henne ju. Jag har vacklat ett tag, jag vet en som kanske vill köpa henne, vi får se. Det är kanske lite överlyxigt att spara två från en kull. Från början ville jag mest det för att det var så svårt att välja men nu vet jag vem som är kullens stjärna... förvirrad... Jag var ju så nyfiken på hennes framtida ungar men om hon används i magpieavel på annan plats får jag ju veta ändå.

 

Karin F

22 april 2009 22:06

Klart du är en riktig uppfödare, Gisela. Det hänger inte på namnet. Jätteintressant att läsa hur du funderar kring ungarnas olika kvalitéer!

http://myosotis.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om någon undrade hur det gick med kattungarna Tommy och Annika så gick det bra. Annika heter numera Selma och bor på landet med en husse och en matte som älskar henne och dyrkar henne som en katt förtjänar. Tommy... ja hoppsan det blev lite kärlek. H...

I torsdags morse födde Eulalia sina ungar. På morgonen hittade jag två stora präktiga chocolate magpieflickor en pyttig chocolate magpieflicka och en liten svag och ämlig de white pojke. Glad över de båda större flickorna och orolig över de båda mind...

I morse hade Tuvstarr fått sin kull. Tre stora bjässar till söner. En av dem ser ut att vara lilac magpie. Liten risk att han är magpie fox som mamma vi får se. De är underbara! Pigga stora rörliga och söta som socker.             ...

Det var ett halvår sen jag skrev här. Har ingen aning om varför det blivit så faktiskt. har inte saknat att skriva här tills nyligen. Mycket har hänt och jag antar att jag inte riktigt haft tiden.    Liten kort resumé. det kommer mera. * Tre ka...

Ibland händer saker man inte riktigt räknat med. Kortfattat en livräddningsaktion som utvecklades till kärlek. Tommy och Annika kom till mig för några veckor sedan. Annika har hittat ett nytt fantastiskt hem. Jag tycker två katter är lagom många men ...