Fotade slyngeltjejerna idag fast de är i sin "fulaste" ålder. Ville visa dem och lite andra bilder...

 Tog massor av bra bilder på Luckybucket, detta är inte den bästa men visst är hon söt min guldklimp!? Läggmärke till linslusen i bakgrunden.

 Här är ett svart marsvin med bläs...

 Här är busigt nog samma marsvin på andra sidan. Variationsrika Phatmage.

 Zezima hur söt som helst på denna bild och jag som nästan tänkte sälja henne. Det verkar som jag inte får det för sonen...

 Gräs, gräääs give me! 

 Vaddå full och kall? Svea nyopererad vinglar omkring med kalla öron...

 Delar av utställningen i påskas. Skulpturerna i förgrunden är mina tavlorna är målade av Carina Lebhamre. Elkontakten var ännu mer irriterande i verkligheten.

 Två goda vänner som inte bott ihop så länge men är så söta med varandra Arthur och Daniel.

 Snapshot Zezima.

Nu är det ju så att jag verkligen avskyr när folk på eget bevåg titlar sig själva och jag lovar, jag täker inte kalla mig marsvinsuppfödare innan vi får igenom vårt uppfödarnaman. Men idag kände jag mig så där härligt och duktigt kritisk när jag tittade igenom flickkullen, som en riktig marsvinsuppfödare.

Vi håller ju på med dem rätt mycket och de är ju söta men det är först när man sätter dem på plattan eller när man ska fotografera dem som man kan se dem med den kritiska blicken. Jag började fotografera Zezima, jag kämpade och kämpade men det blev inga bra bilder, hon blev så långnosig på alla. Plötsligt insåg jag att det är för att hon ÄR långnosig. När jag fortsatte med Phatmage var hon sån också. Slyngelåldern tänkte jag men så tog jag upp Luckybucket och hon blev så söt på alla bilderna...

Plötsligt ser jag att hon är ett riktigt guldkorn den där Luckybucket. Huvudet är jättefint, öronen något korta men de vill hänga ändå och är fint ansatta. Teckningen är något stökig och de vita fälten är något "veka", rygglinje och maglinje finns men är inte så tydliga, alla typer av fält finns på båda sidorna. Hon är sammantaget ändå rätt bra, klart utställningsbar!

Phatmage var den första av ungarna jag  grabbade tag i när de fortfarande var blöta, för att hon såg mest spännande ut med sin fina huvudteckning. Men eftersom hon är helsvart på ena sidan är hon inte utställningsbar och blev tillsalu. Hon är charmigt tecknad och har stora fina öron och jättefina ögon men rätt lång nos.

Zezima har de vackraste ögon jag sett och jättefina öron men hennes nos är hopplöst lång... jag har inte velat se det. Skulle ju spara henne ju. Jag har vacklat ett tag, jag vet en som kanske vill köpa henne, vi får se. Det är kanske lite överlyxigt att spara två från en kull. Från början ville jag mest det för att det var så svårt att välja men nu vet jag vem som är kullens stjärna... förvirrad... Jag var ju så nyfiken på hennes framtida ungar men om hon används i magpieavel på annan plats får jag ju veta ändå.

Igår var jag äntligen och lämnade stamtavlorna till Harry och Hagrid som föddes i november och flyttade i januari. De är kullbröder till mitt charmtroll Hepziba med pälsen. Vad glad jag blev! De har en gigantisk bur som är ren och välutrustad. Marsvinen själva är i perfekt skick och jättetama! T och F håller på med dem hela tiden och det syntes tydligt. Deras mamma S är påläst och förstår sitt ansvar men flickorna sköter det mesta själva.

Med denna drömstart tror jag inte att F och T kommer att ledsna på Snurr och Kurr som de numera heter. Faktiskt är jag nöjd med alla nya hem som mina avsålda marsvinsungar hamnat i än så länge. Jag är så glad för marsvinens skull men också för ägarnas. Det är alla marsvins rätt att få ett bra hem och grattis till alla människor som har marsvin som förgyller deras tillvaro! Om någon läser detta som har djur från mig, så lycka till och jag är stolt över er!