Vet ni vilken fisk det var som hamnat i filterkammaren? Det är klart ni inte vet det, men det kan jag tala om. Det var min ena vuxna stänktetrahane som varit spårlöst borta i nästan två veckor. Jag trodde han var död, man behöver inte nödvändigtvis hitta liken om man har corodyrasmalar i akvariet. Men han levde och ser fräsch ut med tanke på var han varit, vad glad jag blev!

Katterna är inne nu och sover sött.

Har varit på utvecklingssamtal på skolan. Sonen är en mycket klok liten människa. Det vet jag och hans lärare också. Men han är lat och mycket lättstörd och är han i fel mood går det inget vidare att jobba. Han är också den typen, som har svårt att komma igång på mornarna, men pigg som en mört på kvällarna. Men han har kapacietet att klara detta utan problem ändå, jag är mer stolt än orolig. Älskade unge du är fantastisk!

Tänk dig att stoppa ner handen i ett mörkt hål, för att hämta upp en sak där nere i djupet. Och då känner nan något som spritter till mot handen! De flesta skulle nog göra som jag nämligen avge ett isande tant tjut och hoppa en meter av skräck.

Naturligtvis var det inget farligt utan ett av mina husdjur, en stänktetra som förirrat sig in i filterkammaren, jag fick en skymt av den mitt i mitt skrik. Däremot såg jag inte vart den tog vägen, simmade den tillbaka till akvariet eller var den kvar vid filtret? Det var bara att stoppa ner handen igen för att känna efter om fisken var kvar.

Det här är ju jättelöjligt, men jag var vettskrämd. Inte för fisken skulle jag tro, jag är ju inte rädd för fiskar. Jag var nog rädd för det okända huu huu, vad kan dölja sig i en filterkammare? Massor av tant tjut senare kunde jag konstatera att det var fiskfritt i filterkammaren. Herregud vad fånig jag är, känner mig som en häst faktiskt, de kan ju plötsligt få för sig att saker är livsfarliga helt utan anledning.

Lite om mina stänktetror när de inte skräms. De är inte jättevanliga men finns då och då i handeln, jag rekomenderar dem varmt! De är ju jättevackra men utan pråliga fäger. De leker hela tiden! Jag är så stolt, de blir bara fler och fler. Nu är det en massa turliga omständigheter som gör att ynglen överlever i mitt akvarium, alla har säkert inte den bonusen, men det är trevliga fiskar hursom helst.

Såg även två guppy yngel födas i dag. Det sker väl nästan dagligen men det var länge sen jag såg det, himla häftigt faktiskt!

Mina katter är ute just nu båda två. Det har regnat i helgen och då gick dom i ide. Nu hade de överskottsenergi vill jag lova. Sigrid är ute rätt mycket, men bara när det är kattväder hon hatar snö och regn. Sigrid är sju år och mycket klok , när hon är ute är jag lugn. Sveas utevistelser gör mig däremot jättenervös, hon är ett år och busig, men ganska försiktig tror jag. Han fått en fantastisk katt överkörd, vill inte vara med om det igen. Så jag är lite stirrig när Svea är ute, men hon är en sån katt som måste få stimulans, hon mår inte bra som innekatt, hellre en lycklig katt än en olycklig. Risken att bli överkörd här är heller inte så stor, lite trafik i små gate takt, hade extrem otur förut.

Kaninen Neville har nästan slutat fälla päls nu och börjar bli sig själv igen. Han mår verkligen inte bra under sina fällningar, men nu är han lika galen och påhittig som vanligt. Hans äventyr på balkongen verkar inte ha skrämt honom. Tvärtom nu ska han ut dit hela tiden.

Har nu börjat trimma mina fyra marsvin som ska till utställningen i Kallhäll, nu är jag ute i god tid iallafall. Har en liten teori här. Det är två self cream en traditionell utställningsras, de går bra att trimma dem. Lite pip och lite studs men det funkar, jag känner mig inte så elak. Men det är jätte besvärligt att trimma mina magpie, de är ju hårömma särskillt på bakdelen, de far och flyger och piper, det jag gör känns inte alls snällt. Undrar om man avlat selfarna så de blivit mindre hårömma? Det kan ju ha blivit så av sig självt, de som gått bäst att trimma har ställts ut och avlats på för att de varit mest medgörliga. Jag vet att mitt statistiska underlag är litet, men det känns logiskt.