Jag tänkte att jag skulle skriva lite om Alecto som hyllning till henne efter allt hon fått vara med om. Knölen som opererades bort var tack och lov en ofarlig fettknöl ändå fast den inte riktigt betedde sig som en sådan. Den satt på baken precis vid ena höftknölen och blev stor som en vindruva innan den togs bort. Såret ser torrt och "helt" ut och inte alls svullet hoppas det fortsätter att vara så. Hon sitter nu i egen bur och är på ett förfärligt humör, jätte grinig är hon. Hoppas hon blir glad snart. Jag tror inte hon gillar att sitta själv. Men hon får nog lov att göra det några dagar. Äter gör hon även om det inte är med någon större aptit. Allehanda extragoda grönsker har hon fått och hon verkar äta bra med hö. Jag tycker att allt ser ut att vara under kontroll.

Vem är hon då Alecto som jag kostat på så mycket pengar och asträngning? Hon är ett av de sötaste marsvin jag någonsin sett. En nonself black magpie, ganska liten, ganska okej tecknad och med rätt kort nos för den rasen. Hon är en mycket skuttig glad och busig gris väldigt orädd och framåt på alla vis. En riktigt kul typ helt enkelt. Och hon har humör, som nu när hon är sur över att sitta själv och ha ont skulle jag tro. Hon var också sur på Nougat när de satt ihop, för att han var så hanig och jobbig. Jag gillar hennes kaxiga sida. Med sina tjejkompisar fungerar hon jättebra trots att hon är dominant till sin läggning men ändå näst yngst i buren.

Hon är ju kändis också omslagsflicka på marsvins Magazinet nr.2/08 Där är hon liten bäbis, det var när jag hämtade henne i Kallhäll i våras. Tog fram tidningen nu vad söt hon är där!

Jag är så glad och lättad att det här verkar ha gått bra. Hoppas verkligen att det fortsätter i denna stil. Hon är helt enkelt ett fantastiskt litet marsvin!

Tänk om jag åker till Västerås åndå... Jag har ju så svårt att bestämma mig jämt. H säger att han kan vara hemma själv hela dagen, det kan han säkert... men jag vet inte om det känns bra. Jag skulle ju kunna ta med Galatea och Fenrir i ras och Griphook i pet. Kanske någon ser storheten i dessa charmkillar och köper dem... det vore ju på tiden. Ju längre de blir kvar här desto svårare blir det skiljas från dem.

 

Natalia

18 november 2008 22:13

Om du tror att hennes burkompis är snäll mot henne kan du ju prova sätta ihop henne med sin kompis, bara kompisen inte är på såret, det låter ju som allt flyter på som det ska!

http://hellopiggy.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om någon undrade hur det gick med kattungarna Tommy och Annika så gick det bra. Annika heter numera Selma och bor på landet med en husse och en matte som älskar henne och dyrkar henne som en katt förtjänar. Tommy... ja hoppsan det blev lite kärlek. H...

I torsdags morse födde Eulalia sina ungar. På morgonen hittade jag två stora präktiga chocolate magpieflickor en pyttig chocolate magpieflicka och en liten svag och ämlig de white pojke. Glad över de båda större flickorna och orolig över de båda mind...

I morse hade Tuvstarr fått sin kull. Tre stora bjässar till söner. En av dem ser ut att vara lilac magpie. Liten risk att han är magpie fox som mamma vi får se. De är underbara! Pigga stora rörliga och söta som socker.             ...

Det var ett halvår sen jag skrev här. Har ingen aning om varför det blivit så faktiskt. har inte saknat att skriva här tills nyligen. Mycket har hänt och jag antar att jag inte riktigt haft tiden.    Liten kort resumé. det kommer mera. * Tre ka...

Ibland händer saker man inte riktigt räknat med. Kortfattat en livräddningsaktion som utvecklades till kärlek. Tommy och Annika kom till mig för några veckor sedan. Annika har hittat ett nytt fantastiskt hem. Jag tycker två katter är lagom många men ...