I natt satt jag och blajade runt på nätet tills klockan blev massor. Jag läste en massa marsvins trådar där folk ondgjorde sig över att andra hade sina marsvin ensamna i burarna. Just nu sitter två av mina hanar ensamna, det vill de ju inte det vet jag ju, men de gillar inte varandra och det är inte ett permanent tillstånd om ett par veckor har de båda sällskap igen. Men de ser ju och hör ju andra marsvin hela tiden.

Det får mig att tänka på ett halvår för några år sedan då jag hade fyra marsvin och en kanin som alla bodde i varsin bur. Under flera år hade jag haft en hane som vandrade fritt i lägenheten och fem honor i två olika burar, de båda hongrupperna funkade dåligt ihop. Men sen hade de av ålder börjat dö av och bara den gamle hanen och en gamal hona från varje grupp fanns kvar, plus min då unga nyköpta Arthur. Jag fick inte ihop dem.

Jag tyckte inte att marsvin och kaniner skulle bo i samma bur därför bodde Neville kanin ensam. Honorna vågade jag inte sätta ihop eftersom de inte gillade varandra och Malla var sex år och ganska skruttig. Jag trodde inte hon skulle orka med Kajsas vilda hormon atacker, som visade sig precis som jag misstänkte bero på äggstockscystor.

Hanarna Ragnar och Arthur hade bott ihop. Men Arthur var en kaxig tonåring och det började knaka i fogarna. Men största anlednigen till att jag delade dem var att Ragnar inte trivdes med situationen. Han hade i hela sitt liv vandrat lös och bott med öppen burlucka. Nu började hans sex år gamla bakben säga ifrån. Han kunde inte lika lätt ta sig ut och in ur den stora bur han delade med Arthur, kanten var för hög. Jag var rädd att han skulle skada sig och vågade inte ha luckan öppen. Farbrodern blev galen och satt och gnagde galler hela dagarna. Det funkade ju inte, det är jobbigt att se och oj vilket irriterane ljud det är! Han behövde en seniorbur med låg kant. Det hade jag en men den var för liten för båda hanarna. Så jag delade dem. Ragnar blev nöjd.

I ett halvår hade jag fem gallerburar i mitt kök, det var trångt. Det tog mer golvyta än mina tre burskåp jag har nu. Jag gav upp och satte ihop Neville och Arthur det gick bra och de bor fortfarande ihop. De tre gamlingarna finns ju inte mer nu, så är det...

Det jag vill säga med denna historia är att folk är så hysteriska över att marsvin aldrig ska behöva bo ensamna i sin bur. I bland går det inte. Det är klart att de helst har burkompis och att det naturligtvis är det man strävar efter. Men för Ragnar var det viktigare med frihet än med burkompis. Och kompisar kan ju bo på andra sidan gallret. Det viktigaste tror jag är att de ser, hör och känner lukt av andra marsvin för helt ensamna ska de verkligen inte behöva leva sina liv.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om någon undrade hur det gick med kattungarna Tommy och Annika så gick det bra. Annika heter numera Selma och bor på landet med en husse och en matte som älskar henne och dyrkar henne som en katt förtjänar. Tommy... ja hoppsan det blev lite kärlek. H...

I torsdags morse födde Eulalia sina ungar. På morgonen hittade jag två stora präktiga chocolate magpieflickor en pyttig chocolate magpieflicka och en liten svag och ämlig de white pojke. Glad över de båda större flickorna och orolig över de båda mind...

I morse hade Tuvstarr fått sin kull. Tre stora bjässar till söner. En av dem ser ut att vara lilac magpie. Liten risk att han är magpie fox som mamma vi får se. De är underbara! Pigga stora rörliga och söta som socker.             ...

Det var ett halvår sen jag skrev här. Har ingen aning om varför det blivit så faktiskt. har inte saknat att skriva här tills nyligen. Mycket har hänt och jag antar att jag inte riktigt haft tiden.    Liten kort resumé. det kommer mera. * Tre ka...

Ibland händer saker man inte riktigt räknat med. Kortfattat en livräddningsaktion som utvecklades till kärlek. Tommy och Annika kom till mig för några veckor sedan. Annika har hittat ett nytt fantastiskt hem. Jag tycker två katter är lagom många men ...