Kanin rackaren Neville.

Galatea sitter fint.

Harry två veckor. 

Syrran Hinkypunk krullig och gullig. Till salu. 

Vackre fenrir. Också till salu.

  Sonens Ginny. 

  Sonens Dolly. Han gillar agoutisar. 

 Tokcharmige Griphook. Till salu.

110 liter tetror och malar.

 Kolla vad jag fångat! Nougat kände lukt från andra hanar och blev så upprörd att han började jäspa som överslagshandling.

Efter att ha undersökt Nougats ragg, provtrimmat lite och satt honom på plattan och studerat hans teckning för tretusende gången känner jag än en gång att han gör sig bäst här hemma. Ingen Kista utställning för honom alltså. Hans dotter Galatea får åka istället hon gör det bättre. Så jag har bestämt mig, det blir bara Fenrir och Galatea som ska till Kista.

Nougat är just nu lös och trampar runt i hela lägenheten. Det är lustigt att Arthur och Nougat älskar långpromenader men inte de andra, de stannar helst i köket. Nyss tänkte han ta sig in i Fenrirs och Urvons bur. Det är lätt för Nougat att ta sig in där men inte bra, det blir slagsmål. Det borde vara lika lätt för Urvon och Fenrir att hoppa ut men de har aldrig försökt. Jag skulle inte kunna sätta Nougat eller Arthur i den buren. Inte heller min gamla Ragnar som jag hade förut, hade stannat kvar i den.

Jaha, Idol final ikväll. Som vanligt har mitt intresse för tävlingen minskat för varje fredag. Sen Lars åkte ut tycker jag det varit rätt trist faktiskt. Ska titta och heja på Alice för jag jag vill inte att schlager-Kevin ska vinna men jag anar utgången. Jag tycker att en artist ska ha något mer än bara en bra röst och en tecknisk skicklighet. Några Idol deltagare har jag gillat, Lars då och Markus Fagervall, Amanda Jensen och Daniel Karlsson resten är verkligen tråkiga men kanske duktiga.

Ska på ett annat sångevent idag. Det är femmorna som står för lucia tåget på sonens skola. Så jag ska dit och titta på en stjärngosse. Han är lite irriterad för han står brevid en kille som sjunger falskt så han tycker det är svårt att sjunga. Dessutom tycker han det hela är vansinnigt töntigt. Typiskt killar i den åldern.

Innan jag går dit måste jag damsuga. När jag kommer hem ska jag ominreda ett akvarium om jag orkar, har en begynnande migrän är jag rädd. Telefonen ringer hela tiden, det är sonens pappa som vill gå med mig på lucia... jag svarar inte. Elaka jag.

Hur smart är jag? Min hjärna är tyvärr inte särskillt välorganiserad, när jag drabbas av en snilleblixt brukar alla basfakta lätt falla i glömska. Jag kan inte ställa Ginny i ras hon är ju inte reggad ju, glömde det.

Min ekonomi har de senaste åren varit relativt god. Men nu känner jag att den behöver ses över lite grann. Alectos operatin och alla andra dyra vererinär besök den här hösten och endel andra utgifter har gnagt djupa hål i ekonomin. Det märks tydligt nu i julklappstider då jag inser mina begränsningar.

Har kommit på fyra punkter där pengar kan sparas.

1. Få djuren att lova att de håller sig friska och inte drar på oss fler dyra veterinärkostnader.

2. Sluta köpa dyr smaklös frysmat på jobbet och istället satsa på att alltid laga mat så det räcker till matlåda.

3. Försöka få ner el-räknigen genom att vara duktigare på att släcka lampor och inte låta tex. TVn stå på om man inte tittar aktivt. Kanske (och detta svider) ska jag plocka ner ett av mina fyra akvarium som står och puttrar och lyser.

4. Som det är nu lägger jag ner en förmögenhet på kattmat. Onödigt mycket. Sigrid är jättetjock och äter nu ett galet dyrt dietfoder. Hon är lika tjock i alla fall eftersom hon hela tiden, då jag vänder ryggen till snor Sveas ratade blötmat. Detta är heller inte bra för vår relation, Sigrid och jag blir ständigt osams om detta. Svea är å andra sidan den kräsnaste katt jag träffat och bortskämd. Stinkande blötmat ska hon ha men hon kan inte äta burkmat för hon kan absolut inte äta samma rätt två måltider i rad. Så hennes matte måste köpa kattmat i småpåsar, bara de dyraste de andra äter hon inte alls. Några tuggor i taget vill hon äta för att sedan komma tillbaka och fortsätta men då har Sigrid ofta ätit upp hennes mat... Ja, ni fattar ju det här går ju inte. Nu blir det en ny ordning! Sigrids dyra bantningsmat ska bytas ut mot en nästan lika dyr men inte lika kalorisnål dietmat som kan passa även tunna lilla Svea. Meningen är att båda katterna ska äta samma mat. Sigrid är nöjd men Svea är förtvivlad! Svea har en stark röst, så sonen och jag får väl gå med hörselkåpor tills hon vant sig. Undrar hur Svera tänker? Hennes matte som alltid har lydit henne så väl kan plötsligt inte förstå kattska alls! Hon springer omkring och ber högljutt om mat och allt hon får är några tråkiga pärlor som i oförsig går att äta men det är ju inte den maten hon beställt!

Nu har jag skrivit anmälan till Kista utställningen, ska fundera lite till innan jag postar det. Ja, det är ju inte mycket att fundera på egentligen, har inte fler än två ras seniorer som är säkra. Eller har jag det? Galatea och Fenrir är ju självskrivna. Många är omöjliga som Tiana som är öronlös och krasslig, Urvon som skaffat sig fattyeye, Episkey är dräktig, Elie nyförlöst, Alecto har en hårlös fläck med ärr i på ryggen, Daniel har gles päls på bröstkorgen, Griphook är taskigt tecknad, Kinross har jag ställt klart, för Poppy, Molly, Dolly och Arthur finns det ingen ras som passar och småungarna är för små. De två som jag klurar på är Nougat och Ginny. Nougat är inte jättebra tecknad för att vara magpie och hans choklad färg är lite ljus men det har hänt något med honom de senaste månaderna han har blivit så fin i kroppen, stor och musklig och härlig, rent av snygg är han nu. Den andra jag klurar på är ju Ginny, hon är så fin hon har alltid varit både söt och vacker. Hennes mamma Poppy är ett djuraffärsfynd med okänd härstammning men pappan Luneas Mellow Melchior var ju ädel så det räcker. Själv är hon en utmärkt buffagouti, så varför inte? Ginny är Hs marsvin och han gillar inte att hon ska trimmas, han tycker synd om henne då. Vi måste vara överens.

Har pratat med Duetten Anja i telefon länge. Hon har fött upp Elie och Kinross, föräldrarna till min söta kull. Ingen krullis har dykt upp hos henne, Hinkypunk är unik! Mycket pratade vi om Hepzibas färg och inte mycket lutar längre åt att hon som jag först trodde är choklad. Besviken. Hon har ungefär samma pälsfärg som storasyster Galatea men hennes öron är mycket mörkare, det är inget bra tecken. Hon är antagligen en dålig svart, då kommer hon att mörkna men kanske aldrig bli så svart som jag vill. Eller så är hon någon sorts sobel. Jag trodde inte hon var sobel eftersom hennes ögon är rubin absolut inte röda som jag trodde att alla sobelungar hade, tydligen är de inte så röda på magpiesoblarna. Ja, ja... min uppfödar grupp med två söta choklad magpie flickor och ett gokänt uppfödarnamn fräste iväg i fjärran... Kvar blir hon iallafall, för kärlek är inget man kan styra över. Hennes teckning är heller inte mycket att hänga i granen när man verkligen tittar efter. Däremot har hon riktigt trevliga öron och ett ett sött fint huvud, så hon kan bidra med något till min avelslinje i allafall. Blev nog lite bortskämd med min första magpie kull där två av fyra är utställningsbara. Den här kullen är nog mer normal med noll av fyra utställningsbara. Men jag ska sluta gnälla, de är ju friska och söta så det räcker.

Lite sugen var jag också på att köpa en liten Duetten flicka till mitt stall men de som fanns passade inte jättebra. Döttrar efter Kinross pappa och Nougats kullbror är ju inte att tänka på. Men det fanns en vuxen hona med sött huvud som kunde vara intressant, hon var dock nästan två år och hade fått en del kullar, så jag vet inte. Sen fanns det blandis honor som var mest svarta, men jag är lite tveksam där också. Det kommer säkert någon som passar bätttre senare. Däremot och det känns jätteroligt ska jag om allt går i lås få låna Duettens Grant, han ska få umgås med Galatea och Elie. Hoppas allt ordnar sig då kommer han upp på Kistamässan och jag kan hämta hem honom, han är mycket välkommen.

Gårdagens lunch med ungdomsgänget satte igång en del tankar om anledningen till att jag träffar dem så sällan. Det är en lång historia som började när jag började femman(då jag var i min sons ålder). Min bästis J hade flyttat och då blir man lite över om man är tjej i den åldern. En ny tjej som var lika hästtokig som jag började i klassen och vi blev bästisar istället. Med facit i hand förstår jag att det var en av de största olyckorna i mitt liv. Hon var ett mycket trasigt barn tillika elak, manupulativ och känslokall. Jag är den trogna typen och på den tiden även rädd att bli ensam, så jag stod ut i över tio år. Det är onödigt att räkna upp alla elakheter här, det räcker om jag nämner hennes standardtrick som hon använde sig av ständigt. Hon kom nämligen och skvallrade om folk som snackade skit om mig, det var ofta människor jag verkligen gillade att umgås med. Ibland genomskådade jag henne men oftast vågade jag inte kontrollera uppgifterna. Och hon fick som hon ville, jag blev osäker på dessa människor och hon fick ha mig ifred. Det är klart att jag gav igen då och då. Mitt standardtrick var att jaga hanar, jag har aldrig varit någon skönhet men hon ännu mindre och min jakt gick ofta bra, till hennes förtret. Det handlade sällan om kärlek mest om bekräftelse, spänning och att reta henne till vansinne. Jag tror inte våra gemensamma vänner förstod vilken strid det var mellan oss. Föränn jag en dag inte stod ut med hennes elakheter mera. Mitt stopp kom plötsligt och bestod endast av känslor. Jag kunde inte sätta ord på det för att beskriva situationen för alla i min omgivnig, Jag orkade inte utan drog mig tillbaka och lämnade arenan till henne. Det låter sorgligt och dramatiskt men jag var ändå i en brytpunkt i mitt liv och skaffade mig snabbt ett nytt umgänge där jag faktiskt passade bättre. Det enda som är sorgligt är att jag har lite dålig kontakt med mina ungdomsvänner. Nu tänker jag sällan på Caurijn Kaurllssoun (hennes namn ser lite skumt ut för jag föredrar att uttala det som en kräkning, för det klär henne bäst) men ibland tänker jag med skräck på att hon har barn och hoppas att de inte behöver stå ut med liknande behandling som jag fick i vår ungdom.

Har varit på stan och ätit lunch med två vänner från min ungdom. Då tillhörde vi samma stora gäng i en organisation. Vi var unga vilda och formade våra liv. Nu en massa år senare sitter vi och pratar om våra barn, som formar sina liv. Det lät lite bittert men icke, vi hade jättetrevligt.

Så har jag lyckats köpa de julklappar jag planerat till min kära son. Jaha det var det de. Känns lite snopet, det är saker han kommer att gilla och behöver, men han kommer inte att bli särskillt överaskad inte heller himlastormande lycklig. Det känns som man måste bevisa sin kärlek till sitt barn genom julklapparna. Och detta motsvarar inte mina känslor för min älskade son. Som förälder känner man nog aldrig att man räcker till...

Var som hastigast in i en djuraffär för att titta. Sen jag börjat springa på marsvinsutställningar har jag inte sett några marsvin på djuraffärer som intresserat mig... det är bara fiskarna som är kul i djuraffärerna numera.

Nu har jag kollat tänder, klippt klor och förhårdnader, smörjt tassar, vägt och tvättat marsvinshanarnas fettkörtlar. Det tog en stund de är många. Alla är friska och tänderna perfekta. Men vad jag skäms över fettkörtlarna! Brukar vara rätt duktig med det där och Arthur har jag gjort det lite extra på eftersom han är ett riktigt fettmonster. Nu insåg jag att Nougat också är det, han har precis blivit ett år så nu har det väl satt igång ordentligt. Men de andra var också rejält igengrodda, skämmes matte!

Kaninen Nevilles klor växer inte lika fort som marsvinens så han slapp klippningen idag. Jag kan faktiskt inte klippa honom själv föresten då han har en tendens att stressa upp sig själv till vansinne. Då är det bättre att vara två så en kan hålla, då går det fortare och stressen blir mindre.

Jag tycker det är kul att väga marsvinen det är också bra att ha vikter så man kan hålla koll på hälsan. Det var ett tag sedan jag vägde hela gänget. Tre av mina vuxna hanar är ju riktigt stora Arthur och Urvon ligger över 1.300 och Nougat 1,280 och han har nog inte vuxit helt klart än. Ingen av dem är feta utan de är stora och muskliga. Alla mina djur är ju ute och springer på golvet varannan dag. Eftersom alla inte kan vara ute samtidigt blir det varannan för annars hinns det ju inte med. Hanarna rör sig mycket och det märks på deras kroppar. Honorna däremot sätter sig till rätta och väntar på att få komma in i buren igen. Så det är ju feta nästan allehop.

Episkey är dräktig hon känns hård och stabbig runt magen men har inte blivit synligt tjock än. Hon har gått upp i vikt men inte så mycket som jag hoppats. Men hon flyttade nyligen från Nougat tillbaka till tant kompisarna Poppy och Molly och stämningen de första dygnen där var lite otrevlig, det är möjligt att hon fått äta lite dåligt de sista dagarna. Nu är det som vanligt igen, lugnt och harmoniskt.

Ungarna växer, flickorna väger 119g var och Harry 122g och Hagrid lever upp till sitt namn han väger 130g. De är ju inte jättestora för att vara tio dagar men de är fyra om mjölken. Jag är inte orolig, de följer sina viktkurvor och är hur pigga som helst. Men ingen av dem har kommit upp i Fenrirs födelsevikt 141g de ni, en liten elefant var han!

Sonen åkte tidigt idag, ska tävla. Vet inte hur han ska orka simma fort när han varit sjuk men han vill inte missa tävlingen och han är ju bättre. Lycka till min lilla delfin! Jag fick flera timmar nu på morgonen i ensamhet med djuren HÄRLIGT! Snart ska jag dock åka och jobba på stormarknaden.

Mitt nya arbets schema kommer att göra mig personlighetskluven är jag rädd. Varannan vecka är jag nu konstnär och får styra min tid och mitt liv själv. Det är fantastiskt att få vara ensam och falla in i grubblerier. Och  varannan vecka ska jag vara fruktbärare på en larmig folkstinn stormarknad. Då måste jag passa tider och umgås med folk både arbetskamrater och kunder. Än då länge har jag inte tagit någon skada, kommer förhoppningsvis inte att göra det heller. Jag tror rent av att detta är modellen för mig, så här trivs jag att leva mitt liv, med starka kontraster.