Som jag redan nämt hatar jag sjukhus och förstår aldrig hur jag ska göra för att ens få komma dit. Den här gången var det dock inte svårt alls jag fick en kallelse med en tid och en plats, det klarade jag bra. Sen hamnade jag där i väntrummet bland alla tanter. På bordet och i hyllorna låg tanttidningar om hälsa och mode. Jag som bara är intesserad av marsvinsavel, akvaristik och konst kände mig besviken tills jag spanade in en heminredningstidning då kom jag på att det är ju lite kul, sen kunde jag sitta där anonym och läsa min tidning som resten av tanterna. Ingen pratade med någon ingen tittade på någon.

Väl inne i tuttklämmerirummet knuffade Syster Inger mig ganska omilt in i apparaten. Kanske tyckte hon att jag var en väldigt korkad patient som inte kunde skilja på höger och vänster, inte slappna av och inte förstod att den vita pinnen var handtaget hon skulle hålla i... Men hallå! Vem kan skilja på höger och vänster när man snart ska på sin tutte totalt mosad? Tillslut var Syster Inger nöjd och jag stod där med ett ömmande revben tryckt mot maskinen och såg hur en hotfull plastskiva sänkte sig mot min oskyldaiga stackars tutte men precis när jag tänkte att nu får den stanna för annars kommer det att göra ont så stannade den. Det gjorde faktiskt inte speciellt ont alls. Det var inte så farligt som jag hade trott. Skönt!

I kväll ska vi åka till Östhammar och sova där för att kliva upp i ottan och dra upp vår båt som ska få sova på land i vinter.