Det tog ju ett litet tag, min skrivare har trasslat och det ska mycket till innan jag förnedrar mig så att jag går och ber mitt ex. att skriva ut dokumentet. Men nu är den skickad, vår uppfödarregistrering. Snart hoppas H och jag vara Chokladfabrikens marsvinsuppfödning. Härligt! Vårt mål var att bli det under 2009 och det ser ut som det kommer att bli så.

Den naffsar mig i hasorna arga ormen. Ringormen menar jag förståss. Det känns som det inte är frågan om om utan när man åker på det. Överallt drabbas folk i min närhet. Ännu har jag inte sett något på min kära marsvin. Igår kväll ryckte jag åt mig stackars förskräckta Galatea då jag tyckte mig se en fläck på hennes ena öra. Det var inget där, hon hade ingen annan fläck heller, tack och lov. Det är på ungarna och deras mammor i första hand jag förväntar mig att hitta något.

Ändå är jag lugnare nu. Det känns inte som om det skulle vara världens undergång längre. Jag har redan planerat saneringen och kommer på mig själv med att tänka -ska jag verkligen tvätta gardinen nu, nej det kan vänta tills jag får ringorm...