ibland händer det saker i en människas liv som gör att man tappar fart. I mitt fall en olycka. Min pappa dödades i en trafikolycka för snart tre år sedan. Förutom en stor sorg och saknad gav det mig också en annan syn på livet. På både gott och ont. Jag insåg hur skört och kort ett människoliv är. Det gav mig inspiration att förverkliga saker jag drömt om, det största drömförverkligandet är ju att jag äntligen började föda upp marsvin som jag nog alltid velat göra. Det är ju faktiskt något positivt jag fick ut av detta elände. Annars har det mesta varit rätt jobbigt jag har varit snarstucken och argsint rätt ofta, vilket egentligen inte riktigt är min stil men det allra jobbigaste är att detta gett mig en förfärligt svår konstnärlig kris.

Jag har inte kunnat jobba med min konst något bra alls de senaste åren. Ibland är jag sugen och får ideér men jag lyckas aldrig hålla koncentrationen. Många utropar förtjust när jag säger att jag är konstnär -Åh va roligt jag önskar att jag kunde rita! Då vill jag alltid svara -Nej önska inte det, det är för mycket blod, svett och tårar och aldeles för lite pengar. Konst är svårt att göra men lätt att betrakta. Det här senaste projektet har varit jobbigt, riktigt jobbigt. Jag vet att jag behöver detta jag måste slita mig igenom krisen.

Igår kväll sa det klick! Jag förstod plötsligt att det största problemet med detta konstprojekt var min idé. Att bara göra en skulptur med häst och ryttare kan ju vara fint kanske, särskilt om allt stämmer med anatomin. Det där kan jag, hästar är min specialitet men jag kände att det inte räckte. Igår förstod jag plötsligt hur jag skulle kunna driva det hela ett steg till! Snabbt bytte jag ytmaterialet från betong till tygremsor och plötsligt betyder denna skulptur något! Det är tanken som är grejen det visste jag ju redan... DET ÄR TANKEN SOM ÄR GREJEN!

När det klickar, när konst fungerar är det en kick! Ni kära marsvinsmänniskor tänk er att det föds en kull ungar och det syns genast att alla fyra blir champions! Så känns det!

Ja jag är stressad det syns om inte annat på att jag lyckades skicka iväg en tom rubrik...

Lilla Merpe är tunn som bara den. Det kände jag redan när jag kände igenom henne efter hennes fall. Dumt nog vägde jag inte kullen på löragskvällen som jag tänkt, var helt slut efter utställningen och saneringen efteråt. Igår på förmiddagen då jag vägde gänget hade alla utom Merope gått väl över sin födelsevikt. Merope vägde 55g, när hon föddes vägde hon 63g inte bra alls. Förmodligen hade hon ont och hade väl inte ätit sedan hon ramlat ur buren och var uttorkad men jag blir fundersam om det kan vara något annat fel också. Igår matade jag henne med fortimell som hon gillar och suger i sig med god aptit. Nu på morgonen vägde hon 60g. Det såg ut som hon snuttade på mamma igår kväll och förmodligen har hon ätit i natt också. Kanske är det bara olyckan som sänkt henne isåfall borde det gå bra för hon ser inte lika stel och högbent ut längre så skadan var nog inte allvarlig. Bara det inte är något annat också, eftersom hon är så tunn undrar man ju. Ska fortsätta att mata ett tag till iallafall.

Elie får nu Bactrim mot den förmodade urinvägsinfektionen. Hon verkar må aldeles utmärkt men något är ju fel när magen är kissig hela tiden. Ja vi får se. Heja mysiga Elie-snällie bli bra nu! Jordan får också Bactrim för nu har jag tömt hennes enorma hakböld. Hon såg ut som en vrålapa som fyller hakpåsen med luft iför ett jättevrål! Hon såg inte klok ut nu hoppas jag det blir bra och hon blir söt igen. Jag tömde även Hepzibas böld men jag vågar inte ge medicin till henne när hon ammar. Det är konstigt det var ett halvår sedan minst det fanns sjuka djur här och plötsligt nu är det en hel bunt på en gång. Det är inga allvarliga åkommor så jag räknar med att de kryar på sig.

Min lägenhet ser ut som... men jag hinner inte bry mig. Nu är det sjuka marsvin och skulpturen i källaren som får ta all min tid. Oj vad jag kämpar med den där. Jag var inte nöjd med betongen på... så jag ändrade mig igen. Nu vet jag verkligen inte om jag kommer att hinna klart...