ibland händer det saker i en människas liv som gör att man tappar fart. I mitt fall en olycka. Min pappa dödades i en trafikolycka för snart tre år sedan. Förutom en stor sorg och saknad gav det mig också en annan syn på livet. På både gott och ont. Jag insåg hur skört och kort ett människoliv är. Det gav mig inspiration att förverkliga saker jag drömt om, det största drömförverkligandet är ju att jag äntligen började föda upp marsvin som jag nog alltid velat göra. Det är ju faktiskt något positivt jag fick ut av detta elände. Annars har det mesta varit rätt jobbigt jag har varit snarstucken och argsint rätt ofta, vilket egentligen inte riktigt är min stil men det allra jobbigaste är att detta gett mig en förfärligt svår konstnärlig kris.

Jag har inte kunnat jobba med min konst något bra alls de senaste åren. Ibland är jag sugen och får ideér men jag lyckas aldrig hålla koncentrationen. Många utropar förtjust när jag säger att jag är konstnär -Åh va roligt jag önskar att jag kunde rita! Då vill jag alltid svara -Nej önska inte det, det är för mycket blod, svett och tårar och aldeles för lite pengar. Konst är svårt att göra men lätt att betrakta. Det här senaste projektet har varit jobbigt, riktigt jobbigt. Jag vet att jag behöver detta jag måste slita mig igenom krisen.

Igår kväll sa det klick! Jag förstod plötsligt att det största problemet med detta konstprojekt var min idé. Att bara göra en skulptur med häst och ryttare kan ju vara fint kanske, särskilt om allt stämmer med anatomin. Det där kan jag, hästar är min specialitet men jag kände att det inte räckte. Igår förstod jag plötsligt hur jag skulle kunna driva det hela ett steg till! Snabbt bytte jag ytmaterialet från betong till tygremsor och plötsligt betyder denna skulptur något! Det är tanken som är grejen det visste jag ju redan... DET ÄR TANKEN SOM ÄR GREJEN!

När det klickar, när konst fungerar är det en kick! Ni kära marsvinsmänniskor tänk er att det föds en kull ungar och det syns genast att alla fyra blir champions! Så känns det!

 

Eleni

9 september 2009 08:47

Vad roligt att det släppte lite, kan känna igen mig i den där sortens låstningar. Målar själv, främst hästar :)
Tre år är ju heller inte så lång tid, kanske tar det längre innan tankarna vänjer om sig vid en ny verklighet. Lycka till & tack för trevlig läsning :)

http://www.tidus.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om någon undrade hur det gick med kattungarna Tommy och Annika så gick det bra. Annika heter numera Selma och bor på landet med en husse och en matte som älskar henne och dyrkar henne som en katt förtjänar. Tommy... ja hoppsan det blev lite kärlek. H...

I torsdags morse födde Eulalia sina ungar. På morgonen hittade jag två stora präktiga chocolate magpieflickor en pyttig chocolate magpieflicka och en liten svag och ämlig de white pojke. Glad över de båda större flickorna och orolig över de båda mind...

I morse hade Tuvstarr fått sin kull. Tre stora bjässar till söner. En av dem ser ut att vara lilac magpie. Liten risk att han är magpie fox som mamma vi får se. De är underbara! Pigga stora rörliga och söta som socker.             ...

Det var ett halvår sen jag skrev här. Har ingen aning om varför det blivit så faktiskt. har inte saknat att skriva här tills nyligen. Mycket har hänt och jag antar att jag inte riktigt haft tiden.    Liten kort resumé. det kommer mera. * Tre ka...

Ibland händer saker man inte riktigt räknat med. Kortfattat en livräddningsaktion som utvecklades till kärlek. Tommy och Annika kom till mig för några veckor sedan. Annika har hittat ett nytt fantastiskt hem. Jag tycker två katter är lagom många men ...