Jag trimmar. Semester är beviljad så nu ska jag åka till Järbo-stämman och ställa marsvin! Det är inte klokt vad jag längtar!

Äntligen ska jag ställa i ras fast gud vad rädd jag är att det inte kommer att bli av. Det är konstigt vad vissa marsvinsförluster sätter djupa spår. Fortfarande är jag helt förtvivlad över att jag miste både Trevor och Weasley i höstas, mina båda unga hanar som jag skulle spara och som jag på nolltid fäste mig vid så mycket. Jag kände det så tydligt idag när jag trimmade Alastor att jag inte tagit honom till mig, jag litar inte på honom. Jag är så rädd att han ska dö. Jag går hela tiden och kollar honom och letar efter fel , jag väger honom oftare än någon annan och kollar hans andning dagligen. Det finns ingen anledning Alastor är fullt frisk men jag buntar ihop honom med de andra två. Undermedvetet tror jag att alla fina hanar som jag själv fött upp kommer att dö plötsligt utan anledning. Jag måste komma över det och ta till mig Alastor han förtjänar det för han är verkligen ett fantastiskt marsvin!

Men jag har verkligen haft en sjuk otur med just hanar. Eller så känns det bara så för att jag förut tog dem för självklara jag såg dem som odödliga men så har det inte varit mina hanar har dött som flugor på sista tiden. Jag inbillar mig att jag gör fel och känner mig som en kass marsvinsmatte. Jag antar att jag överreagerar men faktum är att jag miste en vuxen och två unghanar innom en månad i höstas det sätter spår. Så har tre som jag tänkt spara till avel fått fatty eye och då tycker jag inte att jag kan ha dem kvar eftersom de tar så mycket plats... då säljer jag dem och även om de får det bra så mister jag ju dem ändå.. så jobbigt!

Jag sätter in en bild på Alastor när han var en liten bebis som jag stödmatade för jag var så rädd att mista honom. Han var så liten då och kanske lite vek. Men nu strålar han av hälsa jag måste slappna av...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om någon undrade hur det gick med kattungarna Tommy och Annika så gick det bra. Annika heter numera Selma och bor på landet med en husse och en matte som älskar henne och dyrkar henne som en katt förtjänar. Tommy... ja hoppsan det blev lite kärlek. H...

I torsdags morse födde Eulalia sina ungar. På morgonen hittade jag två stora präktiga chocolate magpieflickor en pyttig chocolate magpieflicka och en liten svag och ämlig de white pojke. Glad över de båda större flickorna och orolig över de båda mind...

I morse hade Tuvstarr fått sin kull. Tre stora bjässar till söner. En av dem ser ut att vara lilac magpie. Liten risk att han är magpie fox som mamma vi får se. De är underbara! Pigga stora rörliga och söta som socker.             ...

Det var ett halvår sen jag skrev här. Har ingen aning om varför det blivit så faktiskt. har inte saknat att skriva här tills nyligen. Mycket har hänt och jag antar att jag inte riktigt haft tiden.    Liten kort resumé. det kommer mera. * Tre ka...

Ibland händer saker man inte riktigt räknat med. Kortfattat en livräddningsaktion som utvecklades till kärlek. Tommy och Annika kom till mig för några veckor sedan. Annika har hittat ett nytt fantastiskt hem. Jag tycker två katter är lagom många men ...