Nu känner jag mig som världens sämsta och klantigaste matte. Vår lilla söta kanin Neville har fått tillbringa natten utstängd på balkongen. Tur att det inte var ännu kallare.  Det är väldigt viktigt för Neville att få studsa runt lös i lägenheten varje dag. Men jag gillar inte att han går ut på balkongen särskillt inte när det är kallt, vill inte att han ska bli förkyld och sen äter han upp växterna och mattan så han får inte ens vara där.

Han vet det, så oftast går han inte dit, men kaniner är värsta sortens ögontjänare och vet han att jag inte ser, kan han hitta på hur mycket bus som helst. Han är ute och inne lite hur som helst så ibland har jag ärligt lite dålig koll på min lilla rackare. Det har resulterat i lite trasiga saker förut bland annat en avbiten modemsladd. Men nu skäms jag verkligen. Trasiga saker är en sak, trasiga kaniner är värre.

Han ser tack och lov inte ut att ha tagit skada. Men han var jätte törstig och lite hungrig också. Sen har han rivit sönder soppåsana med burmock han hittade säkert lite mat där och han har roat sg med att totalt demolera dem, det kunde ha varit värre det kunde ha vatrit något annat än sopor han förstörde.

Det jag ska skriva nu känns lite knasigt, lite ockult så där. Jag kände igår kväll en brist på energi i lägenheten. Jag kollade katterna flera gånger att de var inne alltså. Kände ett litet obehag. Jag kände alltså att Neville inte fanns där, jag vet det låter knäppt och jag blir lite nervös när jag skriver det men jag är säker på att jag kände det.

Den här känslan är bekant för jag vet att energibristen, som jag vä'ljer att kalla den känner jag när något marsvin flyttat eller dött också. man känner inget när alla är på plats men när någon är borta blir det en skillnad. Energibristen känns rent fysiskt, en tomhet, som är extra stark när någon dött.

Tänk på det, visst känns en plats full med folk eller andra varelser annorlunda än ett tomt ställe. Tydligast är det om man är i en tom skola på kvällen, som man brukar vara i på dagen då det myllrar av folk. Det känns inte som samma plats när den är tom.

Konstiga funderingar jag vet, känner mig lite spooky just nu, men det var så tydligt i går kväll. Ja inte tillräckligt tydligt så jag fattade att det var kaninen som saknades, men ändå.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om någon undrade hur det gick med kattungarna Tommy och Annika så gick det bra. Annika heter numera Selma och bor på landet med en husse och en matte som älskar henne och dyrkar henne som en katt förtjänar. Tommy... ja hoppsan det blev lite kärlek. H...

I torsdags morse födde Eulalia sina ungar. På morgonen hittade jag två stora präktiga chocolate magpieflickor en pyttig chocolate magpieflicka och en liten svag och ämlig de white pojke. Glad över de båda större flickorna och orolig över de båda mind...

I morse hade Tuvstarr fått sin kull. Tre stora bjässar till söner. En av dem ser ut att vara lilac magpie. Liten risk att han är magpie fox som mamma vi får se. De är underbara! Pigga stora rörliga och söta som socker.             ...

Det var ett halvår sen jag skrev här. Har ingen aning om varför det blivit så faktiskt. har inte saknat att skriva här tills nyligen. Mycket har hänt och jag antar att jag inte riktigt haft tiden.    Liten kort resumé. det kommer mera. * Tre ka...

Ibland händer saker man inte riktigt räknat med. Kortfattat en livräddningsaktion som utvecklades till kärlek. Tommy och Annika kom till mig för några veckor sedan. Annika har hittat ett nytt fantastiskt hem. Jag tycker två katter är lagom många men ...