Jag har ju ingen bil och ibland får jag lov att frakta hö och spånbalar på cykeln. Det är en lång sned promenad men rätt okej, det är inte så synd om mig för det. I dag när jag gick förbi Svandammen, var det två mammor där med barnvagnar och en massa barn. En av ungarna rusade runt och skrämde änder. Precis när jag går förbi säger en av mammorna -vi sätter oss här på bänken, barnen tycker ju att det är så kul att jaga ankorna... Vadå ankorna, det jag såg var gräsänder! Jag fick stor lust att stanna och skälla ut puckot, men nöjde mig med att ge henne en mördande blick. Jag tror den lyckades för hon tystnade och såg rätt förskräckt ut. Hon trodde förståss att jag oroade mig för änderna, det behövdes inte de klarar sig utmärkt mot ett litet klantigt långsamt barn. Det var ju barnet som jag bekymrade mig över. Om man har föräldrar som är så konstiga att de tillåter ett sådant betende och till och med uppmuntrar det, kommer denna pojke aldrig att lära sig att respektera djur inte andra människor heller för den delen. Undrar hur han kommer att sluta. som chef för en stormarknad kanske.

Nu är jag sur och bitter, jag vet det. Men det där betendet är inte okej tycker jag. Jag vet varför jag är så grinig i dag. Det är ju alla sjuka djur förståss. Har ringt veterinären och har en tid till Alecto och Tiana på måndag. Först när jag ringt förstod jag hur allvarlig den här knölen på Alectos rygg kan vara. Det är möjligt att den inte är så farlig men om hon är dräktig är det ju inte så bra att operera bort den just nu skulle jag tro. Jag är verkligen inte beredd att mista min älskade Alecto, nu tar jag kanske i men jag är lite ängslig idag.

Men det värsta här är ändå Tiana, det här är lite av en ödes dom för henne. Är inte säker på om hon kommer med mig hem igen. Hon har inte mått riktigt bra på länge. Har nu fått tre medicinkurer mot sin urinvägsinfektion och den envisas att komma tillbaka. Hon är tjock som en boll inte för att hon äter så mycket, utan för att hon inte rör sig. Och hon rör sig inte för att hon inte mår bra. Jag måste ägna helgen åt att bestämma mig för om jag ska låta henne somna in eller om hon ska få en sista chans med ny medicin. Även om hon blir helt frisk nu är det ju ändå stor risk att hon får tillbaka det. Det är ju meningen att mina djur ska vara lyckliga och må bra. Jag skulle aldrig avliva ett friskt djur inte heller ett som har goda chanser att bli bra, men jag tror inte att Tiana har det tyvärr. Samtidigt är hon ju mitt djur och jag tycker om henne och vill ju inte mista henne. Oj oj oj det här är baksidan med husdjur.

Framsidan med husdjur är ju att de är så mysiga och gosiga. Svea är på goshumör, sitter  mellan mig och skämen. Hon kliver på tanjentbordet, sitter ivägen så jag inte ser vad jag skriver och hon trattatar på skämen(alltså hon puffar med sin tratt mot LCD skärmen), det får hon inte för husse. Nu sitter hon på datorn, hon har gett upp, matte var inte tillräckligt pussnödig just nu.

 

lotta

17 oktober 2008 18:45

Hej !!!

Vad kul att du bloggar, det jag gör också !

Kramar från Lotta i Bennebo

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om någon undrade hur det gick med kattungarna Tommy och Annika så gick det bra. Annika heter numera Selma och bor på landet med en husse och en matte som älskar henne och dyrkar henne som en katt förtjänar. Tommy... ja hoppsan det blev lite kärlek. H...

I torsdags morse födde Eulalia sina ungar. På morgonen hittade jag två stora präktiga chocolate magpieflickor en pyttig chocolate magpieflicka och en liten svag och ämlig de white pojke. Glad över de båda större flickorna och orolig över de båda mind...

I morse hade Tuvstarr fått sin kull. Tre stora bjässar till söner. En av dem ser ut att vara lilac magpie. Liten risk att han är magpie fox som mamma vi får se. De är underbara! Pigga stora rörliga och söta som socker.             ...

Det var ett halvår sen jag skrev här. Har ingen aning om varför det blivit så faktiskt. har inte saknat att skriva här tills nyligen. Mycket har hänt och jag antar att jag inte riktigt haft tiden.    Liten kort resumé. det kommer mera. * Tre ka...

Ibland händer saker man inte riktigt räknat med. Kortfattat en livräddningsaktion som utvecklades till kärlek. Tommy och Annika kom till mig för några veckor sedan. Annika har hittat ett nytt fantastiskt hem. Jag tycker två katter är lagom många men ...