En dumstrut hindrar inte insektsjakt i taket, var tog den vägen?

Svea och dumstruten i min loftsäng.

Som ni ser är det tratt som gäller för stackars Svea. Såret är vidrigt och att göra rent det är en kamp. Men hon verkar må rätt bra och det här ska nog bli så bra så.

En jobbarkompis till mig var här igår och hämtade två av grannens kattungar. Hon tog två små flickor. Den vita och sköldpaddan. Bra val L! Hoppas det går bra med dom, ja det är klart att det gör de ska få bo i ett hus på landet med två kattvana människor.

Den svarta hanen har också fått nytt hem. Kvar är creampojken och de tre röda honorna. Det börjar bli bråttom med dem snart. Den lilla ynkiga honan är inte alls bra, tror tyvärr att hon inte kommer att klara sig, något har varit fel från början. Men hon är så söt, man bara smälter. Hennes ynklighet triggar igång vårdande instinkterna hos vem som helst. Ja grannens katt problem är nu tre katter mindre, det är bra. Men det finns fortfarande tio katter i den lilla lägenheten...

Nougat har fått nos eller munsvamp rejält, vad fort det kom! Såg en liten fnasig prick en dag och dan efter var hela nosen angripen. Det kliar så han har kliat sönder det. Behandlar nu med lamisil, hoppas bara det hjälper. Nu ska han få morgonmorotter utan sur askorbinsyra på.

Arthurs tass såg förfärlig ut en dag, men är bättre nu. Jag har återgått till min ursprungsteori att han skadat den och det blev en infektion. Trodde ett tag att han fått den där tass sjukan, är det paddyfoot det heter? Eländig trampdyne infektion i allafall. Men nu verkar den läka så det ser rätt bra ut. Han får ha bandage och jag tvättar tassen och byter det varje kväll.

Min söta son har kommit till insikt. Han har i hela sitt liv, han är elva år, trott att giraffer har känselspröt på huvudet. Men det är ju horn! Han är besviken, känselspröt är ju mycket roligare. Typiskt en sån där rolig sak man lära sig/hittar på när man är liten. Som man tror på i åratal utan ifråga sätta det.

Precis som katten i Kattresan av Ivar Arosenius sprack min katt igår. Inte för att hon åt för mycket och inte var det heller magen som sprack men det var lika äckligt. Visst är bilderna härliga i den sagan och den har väl charm, men jag har aldrig klarat av den för att katten sprack. Det är samma sak med sagan om den lilla lilla gumman för att hennes katt sprang bort och kom aldrig igen. Riktiga skräck sagor för ett katt älskande barn.

På Svea var det naturligtvis bölden vid svansroten som sprack. Det var ju en stor böld och jag vill inte veta vart allt vidrigt stinkande var hade tagit vägen. Tyvärr tror jag att jag vet det, det kan inte ha varit gott att slicka i sig det!

Hela Svea stinker och hålet där varet runnit ut är en stor läskig krater. Jag fick rådet av djursjukhuset att raka runt såret, men det gick inte. Svea far omkring och vrålar när man är i närheten av såret. Är rädd att skära henne och pälsen är så mjuk at den är svår att raka. Tvätta måste jag ju göra två gånger om dagen. Sprutar in koksaltlösning i hålet och brottas våldsamt med min starka, hala, vassa och slingriga katt.

Naturligtvis måste hon ha dumstrut nu, så hon inte slickar på sitt sår. Det är ju ett äventyr i sig. Katter går ju alltid nära allting, stryker förbi stolsben och dörrposter. Hon fastnar i allt, dunsar i och blir ledsen. Hon kan inte tvätta sig hon kan inte klia sig, knappt äta med tratten på. Stackars, stackars Svea.

Svea katt hade nog lite feber igår kväll. Fick mata i henne en massa vatten. Idag på morgonen var hon piggare och hade riktigt god aptit. Nosen är fuktig och kall igen och hon ar ätit normalt, vilket är lite men hon är sånn. Hon verkar ju må bättre tack och lov, men såret är fortfarade jätte ömt, man får inte röra. Avvaktar lite till och hoppas det läker, är beredd på vartömning och i värsta fall vetreinär.

Som om det inte räcker med en trasig Svea så har jag fått en trasig Arthur marsvin också. Har klippt klorna på alla marsvin och smörjt deras tassar med helosansalva. När jag pysslade mad Arthur upptäckte jag att han hade en konstig skorpa under tassen. Den såg nästan ut som en förhårdnad men tassen verkade svullen. Jag pillade undersökande på den, inte hårt alls och då lossnade den, det bara sprutade blod, eller ja det kändes så. Skulle tro att han skadat tassen och fått en infektion och jag har inte sett det. Ändå höll jag på med honom jätte mycket i lördags när jag fotade honom. Det kan ju ha hänt senare föståss. Skäms lite att jag inte märkt det, men nu ska såret tvättas och pysslas om ordentligt så det blir bra. Det är nog inte så farligt blev bara så chockad av allt blod.

Lite trevligare och betydligt mer spännande nyhet nu. Elie verkar vara dräktig hon har inte brunstat om och är väldigt törstig. Hoppas att det går bra, jag är så ivrig. Det ska bli så spännande! Hoppas Alecto också blev dräktig nu på andra försöket.

Svea katt hade nog lite feber igår kväll. Fick mata i henne en massa vatten. Idag på morgonen var hon piggare och hade riktigt god aptit. Nosen är fuktig och kall igen och hon ar ätit normalt, vilket är lite men hon är sånn. Hon verkar ju må bättre tack och lov, men såret är fortfarade jätte ömt, man får inte röra. Avvaktar lite till och hoppas det läker, är beredd på vartömning och i värsta fall vetreinär.

Som om det inte räcker med en trasig Svea så har jag fått en trasig Arthur marsvin också. Har klippt klorna på alla marsvin och smörjt deras tassar med helosansalva. När jag pysslade mad Arthur upptäckte jag att han hade en konstig skorpa under tassen. Den såg nästan ut som en förhårdnad men tassen verkade svullen. Jag pillade undersökande på den, inte hårt alls och då lossnade den, det bara sprutade blod, eller ja det kändes så. Skulle tro att han skadat tassen och fått en infektion och jag har inte sett det. Ändå höll jag på med honom jätte mycket i lördags när jag fotade honom. Det kan ju ha hänt senare föståss. Skäms lite att jag inte märkt det, men nu ska såret tvättas och pysslas om ordentligt så det blir bra. Det är nog inte så farligt blev bara så chockad av allt blod.

Lite trevligare och betydligt mer spännande nyhet nu. Elie verkar vara dräktig hon har inte brunstat om och är väldigt törstig. Hoppas att det går bra, jag är så ivrig. Det ska bli så spännande! Hoppas Alecto också blev dräktig nu på andra försöket.

Svea katt hade nog lite feber igår kväll. Fick mata i henne en massa vatten. Idag på morgonen var hon piggare och hade riktigt god aptit. Nosen är fuktig och kall igen och hon ar ätit normalt, vilket är lite men hon är sånn. Hon verkar ju må bättre tack och lov, men såret är fortfarade jätte ömt, man får inte röra. Avvaktar lite till och hoppas det läker, är beredd på vartömning och i värsta fall vetreinär.

Som om det inte räcker med en trasig Svea så har jag fått en trasig Arthur marsvin också. Har klippt klorna på alla marsvin och smörjt deras tassar med helosansalva. När jag pysslade mad Arthur upptäckte jag att han hade en konstig skorpa under tassen. Den såg nästan ut som en förhårdnad men tassen verkade svullen. Jag pillade undersökande på den, inte hårt alls och då lossnade den, det bara sprutade blod, eller ja det kändes så. Skulle tro att han skadat tassen och fått en infektion och jag har inte sett det. Ändå höll jag på med honom jätte mycket i lördags när jag fotade honom. Det kan ju ha hänt senare föståss. Skäms lite att jag inte märkt det, men nu ska såret tvättas och pysslas om ordentligt så det blir bra. Det är nog inte så farligt blev bara så chockad av allt blod.

Lite trevligare och betydligt mer spännande nyhet nu. Elie verkar vara dräktig hon har inte brunstat om och är väldigt törstig. Hoppas att det går bra, jag är så ivrig. Det ska bli så spännande! Hoppas Alecto också blev dräktig nu på andra försöket.

Tror ni att det blev någon konst gjord för mig i dag då? Inte. Råkade ta en härlig promenad i höstsolen i stället. När jag är så här lat hela tiden kan jag nog inte kalla mig konstnär snart. Det är ju ett yrke som kräver massor av arbete och hängivenhet. Men jag vet att kommer jag bara igång är det svårt att få stopp på mig, om jag bara fick ro att komma igång...

Nu har jag dammsugit. Har äntligen bytt påse, det är så svårt att komma ihåg att köpa nya. Den var hård som en dräktig marsvinsmage i typ nionde veckan, ni som vet hur en sån känns fattar nog att det var dax för byte. Jag dammsög så där noga under allt, som man inte gör varje gång. Sen har jag dammat och bytt vatten i de två resterande akvarierna. Hur duktig får man bli! Det känns fräscht och lätt att andas nu, har svårt för damm.

Försökte titta på Sveas skada, det fick jag inte. Hon försvarade sig våldsamt och högljutt. Jag kunde inte annat än ta henne på allvar. Hon är en mycket vän och mild katt i vanliga fall och har aldrig tidigare visat sina vapen. Jag borde nog tvätta såren men är inte säker på att det hjälper i allafall. För det är ju sticksår, bett och rivsår vet inte vilket troligen både och. Jag tror ändå inte att man kan tvätta sånna sår så bra, så det är lika bra att inte bråka med henne när det gör så vansinnigt ont. Får hålla ögonen på det och kanske går det att tvätta, när såren mognat och varar. Problemet är att det sitter vid en massa leder, det kan bli farligt. Så blir det alltför infekterat får det bli veterinären. Stackars Svea.

Det här var min snälla nybörjar katt Svea och hon är underbar. Svea är oftast glad, livet leker hon är en snäll och lättsam katt.

Sigrid däremot är svårmodig. hon kan drabbas av något som närmast kan liknas vid depressoner, oftast vid dåligt väder. Hon kan också hetsa upp sig och få panik av vissa saker som hundar, dammsugare och åska. När hon var ungkatt var hon riktgt läskig hon gick till anfall med kolsvart blick och kunde knappt stoppas. Hon tog i ordentligt och jag fick rejäla rivsår. Hon skrämde många av mina vänner. Om jag inte haft kattvana och gett mig den på att få katt av henne, hade det aldrig gått. Hon kunde lika gärna hamnat hos någon som inte klarat av henne, då hade hon väl hamnat på blocket och man hade skyllt på det vanliga som allergi, utlandsresa eller ändrade familjeförhållanden. Sigrid är mycket katt. Hon har fler sidor. Hon är nog det gosigaste man kan ha, riktigt kramgo är hon, det är inte så vanligt men hon gillar att bli kramad. Pussig är hon det är Svea också.

Nu är Sigrid sju år och har lugnat ner sig massor. Men ibland ser jag vansinnet komma i hennes ögon, men nu kan jag säga till henne och det kommer bara en suck och hon lägger ner. Hon är så mycket Sigrid. Vi står varandra så nära hon och jag. Det är väldigt få personer människor inräknade som jag mött i mitt liv som betytt så mycket för mig som Sigrid. Ibland tror jag att krångliga djur ger mer för sin människa än de snälla medgörliga.

Nej, nu är min lunchpaus slut nu ska jag ner och göra konst.

Nu måste jag verkligen skärpa mig, jag är så förfärligt lat. Det är alldeles för kul att sitta och skriva och läsa bloggar. Dagens lita: Mata fiskarna. Har fortfarande två akvarium som jag måste byta vatten i för att undvika total ekolokisk katastrof. Jag ska ner i ateljeen och göra det som jag kom på igår och det är ju kul, så varför sitter jag här? Duscha och tvätta håret måste jag. Och det är fortfarande ingen som dammsugit denna äckliga svinstia till lägenhet. Nej, nu ska jag rycka upp mig, hejdå...