Nej, det slutade inte snöa. Jag tog bussen till jobbet idag. I morse gick det alldeles utmärkt kom i tid, dè ni! Jag trodde nästan jag inbillat mig att det är så hopplöst att åka buss. Men på vägen hem var det som vanligt igen, jag tror jag kallar min hemresa för ...hmm... ja, nu vet jag -bussresan från helvetet. Jag orkar inte beskriva hur mycket jag frös eller hur länge jag fick vänta vid varje bussbyte eller hur utebliven en av bussarna var eller hur högt jag råkade svära mitt i den tysta buttra folkmassan, när det stod 18 och inte 6 eller 7 på en anländande buss. Nej, imorgon blir det cykeln även om det skulle falla fyra meter snö i natt!

Jag var ju på stormarknaden och jobbade idag, det var ju därför jag fick lov att utsätta mig för bussar. Vi brukar ha PRAOsar på vår avdelning rätt ofta. De är för det mesta ganska tystlåtna och timida, men just nu har vi en kul typ som pratar massor. Han undrade hur länge jag jobbat på stormarknaden och jag blev lika chockad som han när jag berättade det. Jag försökte göra det lite mindre tragiskt för honom och berättade att jag gått en massa år på konstskola och var konstnär på halvtid. Det hjälpte inte, han tyckte synd om mig, helt ärligt. Jag hade ju inget vidare bra jobb enligt honom och jag hade utbildat mig till något jag inte skulle bli rik på.

Det fick mig att fundera på meningen med livet. Blir man som PRAO killen hävdade, automatiskt lycklig om man har ett bra jobb, läs ett som man får bra lön på? Skulle inte tro det! Jag försöker ju förverkliga mina konstnärsdrömmar, det blir jag faktiskt lite lycklig av men absolut inte rik på. Hur är det mina jobbarkompisar som jobbar mer eller mindre heltid på stormarknaden, är de jätteolyckliga och misslyckade människor? Självklart är de inte det! De har ju liv ju, liv utanför jobbet med fritidsintressen och familj och att möjligt. Rika är de inte men inte olyckliga heller. Jag tror de är lyckligare och lever ett rikare liv än de flesta som lever sitt liv genom sitt jobb.

Jag väntar fortfarande på marsvinskullen och mina djur gör mig lycklig.

Snön vräker ner, det är jättemysigt för jag behöver inte gå ut idag. Ska inte till jobbet, behöver inte handla jag borde gå ut med soporna men det tror jag att jag skiter i... Till ateljeen kan jag komma via källargången, vanligtvis går jag utevägen men inte idag.

Jobbar i ateljeen måste bli klar. Nu är jag uppe på lunch. Cous-cous med grönsaker och mycket chili, gott. Marsvinen mumsar på grönkål och katterna har gått i ide.

Lite orolig är jag för hur jag ska kunna cykla till jobbet i morgon. Ska vara där 07,00, vi får se om det slutar snöa idag.

Jag har lovat mig själv att jag inte behöver cykla i djup snö det är ju för jobbigt, jag blir ju trött. Så igår när jag insåg snödjupet bestämde jag mig för att ta bussen. Och jag väntade och väntade och när den äntligen kom var det fel på dörrarna. Vid varje busshållplats stod den och flaxade en lång stund med dem innan de stängdes, det tog tid. Så jag missade naturligtvis bussen jag skulle byta till. Dessutom satt det en stressad man på sätet bakom mig och drog mig i håret hela tiden. Det var väl inte meningen men jag har mycket hår och han ville hålla i mitt nacklstöd. Jag är ju håröm så efter ett tag var jag riktigt grinig. Tjugo minuter sen blev jag till jobbet. Det är ju omöjligt med bussar jag fattar inte hur folk klarar av att åka buss.

Idag cyklade jag, vad skönt! Halt var det och snö var det men det var jag och inte bussbolaget som hade makten över min tid, härligt! När jag cyklade hem var det snöstorm men det gjorde inget. Jag hade varma kläder och snön hade blåst bort från vägen så det gick riktigt bra.

Elie mår bra ungarna leverom där inne. Hon är inte öppen än. Inga tider är som väntans tider...

Episkey är nog dräktig för hon har inte brunstat om. Spännande!

Men det blev ingen guramilek. De är fortfarande ganska mörkblå och honan är romstinn. Men jag tror att de måste öva lite, så det kanske kommer. Hanen är rätt ung men han har verkligen uppvaktat honan intensivt. Men när det blev allvar och de skuller skaffa barn då drog han sig ur. Det är väl bara manligt förståss. Lite skönt är det att slippa också även om det är jätte roligt med Guramiyngel och det är många år sedan jag hade det. Dagliga vattenbyten och kläckning av artemina, sova i samma rum som bubblet och brummet från luftpumpen. Och hur är det med min lilla doppvärmare är den verligen hel? Ingen belysning har jag heller... Hm vi får se. Kanske några yngel rent av klarar sig i akvariet så gör jag ju med stänktetrorna, ancistrusarna och guppisarna, vi får se.

Svea har böjat löpa igen. Men har vi bestämt oss sonen och jag. Det blir inga kattungar, det blir kniven. Vi vill ju bara ha två katter så då måste vi ju fixa goda hem till hela kullen. Lite sorgligt känns det men det är det klokaste.

 Nyfikna Svea

 Gissa vem som är högdräktig?

 Min älskade svansnalle Sigrid

 Busen Galatea tänker ta mamma Elies grönkål. Tjocka Tiana har gömt sig med sin mat, det är bäst om man vill ha den ifred. Hon mår rätt bra nu jag är så glad. I mitten på bilden Elie och hennes jättemge, undrar så vilka som gömmer sig där inne, de kommer om en vecka... Alecto sitter och ser lite bortkommen ut på denna bild det är hon sällan i verkligheten. Hon mår utmärkt efter sin operation och ska nu flytta in med kompisarna i stora buren.

Kanske Elie är lite bred över rumpan... ?

I morse halv sju i mörkret och kylan och halkan tappade jag kedjan på min cykel. Då hade jag stått obehagligt länge för att få upp mitt igenfrusna lås. Någon hade lossat på bultarna på båda hjulen och troligen även hällt vatten i låset. Jag kan trösta mig med att jag inte var särskillt utvald eftersom det verkade vara isklumpar under flera cyklar... Men hallå! Hur kul är det att förstöra för andra, särskillt när man inta får se resultatet...

Alecto verkar vara sig själv igen, äter bra och så. Galateas sällskap har gjort henne gott. Jag kan andas ut ordentligt nu.

Alecto verkar må okej men har inte jättebra aptit så jag har plockat i henne lite critical care ändå för säkerhets skull. Nu när jag läst ditt inlägg N gjorde jag det som jag funderat på ett tag. Nämligen satte in kompisen Galatea i Alectos bur. Jag tror det är vad hon behöver nu. Galatea blev jätteglad när hon hittade Alectos lämnade godbitar. Högdräktiga Elie och tanten Tiana får sitta ensamna i stora buren några dagar tills jag tycker att Alectos sår tål spån. Såret ser riktigt bra ut hittills.

Idag har min balkong förvandlats till en lada. Min mamma kom med tre balar hö från mina släktingars gård och sen åkte vi till Granngården och köpte sex balar kutterspån! det är härligt att äga så mycket hö och spån jag känner mig så rik på något sätt!

Jag jobbar för fullt nere i ateljeen på mitt projekt. Det är mycket jobb kvar men det känns som det håller på att bli rätt bra. Kan äntligen koncentrera mig nu när Alecto är opererad. Om jag nu inte får för mig att oroa mig för Elie och ungarna som ska komma om en och en halv vecka förståss...

Jag tänkte att jag skulle skriva lite om Alecto som hyllning till henne efter allt hon fått vara med om. Knölen som opererades bort var tack och lov en ofarlig fettknöl ändå fast den inte riktigt betedde sig som en sådan. Den satt på baken precis vid ena höftknölen och blev stor som en vindruva innan den togs bort. Såret ser torrt och "helt" ut och inte alls svullet hoppas det fortsätter att vara så. Hon sitter nu i egen bur och är på ett förfärligt humör, jätte grinig är hon. Hoppas hon blir glad snart. Jag tror inte hon gillar att sitta själv. Men hon får nog lov att göra det några dagar. Äter gör hon även om det inte är med någon större aptit. Allehanda extragoda grönsker har hon fått och hon verkar äta bra med hö. Jag tycker att allt ser ut att vara under kontroll.

Vem är hon då Alecto som jag kostat på så mycket pengar och asträngning? Hon är ett av de sötaste marsvin jag någonsin sett. En nonself black magpie, ganska liten, ganska okej tecknad och med rätt kort nos för den rasen. Hon är en mycket skuttig glad och busig gris väldigt orädd och framåt på alla vis. En riktigt kul typ helt enkelt. Och hon har humör, som nu när hon är sur över att sitta själv och ha ont skulle jag tro. Hon var också sur på Nougat när de satt ihop, för att han var så hanig och jobbig. Jag gillar hennes kaxiga sida. Med sina tjejkompisar fungerar hon jättebra trots att hon är dominant till sin läggning men ändå näst yngst i buren.

Hon är ju kändis också omslagsflicka på marsvins Magazinet nr.2/08 Där är hon liten bäbis, det var när jag hämtade henne i Kallhäll i våras. Tog fram tidningen nu vad söt hon är där!

Jag är så glad och lättad att det här verkar ha gått bra. Hoppas verkligen att det fortsätter i denna stil. Hon är helt enkelt ett fantastiskt litet marsvin!

Tänk om jag åker till Västerås åndå... Jag har ju så svårt att bestämma mig jämt. H säger att han kan vara hemma själv hela dagen, det kan han säkert... men jag vet inte om det känns bra. Jag skulle ju kunna ta med Galatea och Fenrir i ras och Griphook i pet. Kanske någon ser storheten i dessa charmkillar och köper dem... det vore ju på tiden. Ju längre de blir kvar här desto svårare blir det skiljas från dem.

I morse satt Alecto och såg lite burrig ut. Det är väl helt naturligt skulle jag tro, såret gör nog ont. Hon hade säkert en massa smärtstillande i sig igår som börjar släppa nu. Men lite frukost har hon ätit. Slet åt sig frukost moroten och knaprade en stund, bet lite håglöst i vitkålen också sen satt hon och tuggade hö en lång stund. Man blir lurad när sjuka marsvin rycker åt sig grönsaker man tror lätt att de är jättehungriga men det är ju ett inlärt betende så man får kolla att de verkligen äter. Alecto gjorde det tack och lov men inte med någon större fart. Jag tror att jag slipper tvångsmata henne men det får bli en massa små extragoda matningar under dagen så hon triggas igång att äta. Jag har sått lite vete och havre som kommit upp nu, gissa vem som ska få beta först?

Det har druckits en massa vatten i Nougats och Episkeys bur. Undrar om det betyder att de ska bli föräldrar....?

Mina blå marmorguramis har blivit nästan svarta och hanen blåser bubblor för fullt. Undrar om de också ska bli föräldrar....?