När jag vaknade i morse hade Elie precis fött fyra supersöta pojkar! Alla ser pigga och starka ut även om en är ganska liten. Elie mår bra och är hungrig men hon och buren var ganska nerblodade, gillar inte det. Jag är jätteglad att allt har gått bra och de är ju som sagt jättesöta, fina i typen och charmigt tecknade. Men skulle man kunna säga, en rasmässig katastrof och det blev fyra killar. Visst kan jag tänka mig att spara hanar men då ska det vara något aldeles extra, de här var inte det, jag tror ingen skulle ha blivit kvar även om de varit flickor. Jag känner mig lite snopen även om jag vet att detta är ett lyxproblem med tanke på att alla mår bra och att jag inte borde ha förväntat mig något annat med tanke på pappans stam.

Så har vi det stora zobelproblemet. Jag var ju så säker på att Jane i galateas kull var choklad men jag tycker hon har blivit allt gråare och blaskigare i färgen mer och mer zobel lik. Nu lutar det åt att hon trots allt är zobel precis som sin syster Jordan och två av Elies pojkar. När alla satt tillsammans såg man att det var samma ton i färgen på dem bara det att Jordan var ljusast och Jane mörkast. Zoblar gör mig så förvirrad! Tur att de är fina men jag vill ju inte ha dem egentligen.

Nu blev Elies kull en ren petkull. De kommer inte att reggas och är alla till salu. Jag ville ju så gärna spara en till unge efter Elie som antagligen ska få gå i pension nu efter fyra fina kullar. Jag har ju Galatea och Hepziba kvar efter henne men jag saknar den jag fantiserat fram som skulle ha kommit nu. Oj, vad jobbigt det är när verkligheten inte stämmer med drömmarna. Det låter gnälligt, jag vet...

Kull nr.13 Harry Potter K:

Krum 0,096g nonself zobel magpie, fin typ bara lite vita tecken. Jättesöt Hs favorit. Han ville nog gärna ha en crest tror vi, bara det att den hamnade på ryggen i stället för i pannan... roflolcopter.

Klonken 0,085g nonself zobel dutch. Där finns det nog hederlig gammal vitteckning inblandad, ingen magpie alls skulle jag tro. Söt förståss även om han har kullens länsta nos, om det inte hans prydliga bläs ger en synvilla. Fast den är inte lång ändå de är små kortnosar.

Stora präktiga Kingsly 0,109g crested black harlequin med en massa vita tecken på. Så charmigt tecknad och toksöt.

Lilla plutten Krake 0,066g crested black harlequin med vita tecken där också även om det inte är så mycket i hans fall. Liten men pigg. Sötast av alla tycker jag.

Bilder kommer snart.

 

Denise

12 juni 2009 12:55

Ett stort grattis till de fina killarna, väntar med spänning på bilder :D

http://novastardust.bloggagratis.se

 

Sophie

12 juni 2009 13:53

Grattis! :-) Känner igen känslan av besvikelse när det inte riktigt blev som man hade hoppats. Men man borde ju förstås bara vara glad att mamma och ungar mår bra. :-) Fast det var väldans vad små de var! 0,066 gram - det är inte mycket det... ;-)

http://www.luneas.bloggagratis.se

 

Gisela

12 juni 2009 14:23

Jag och siffror... och gram och kilo och... Öh, ja lite fel blev det ju. 66g väger Krake.

http://svinkonst

 

Karin F

12 juni 2009 20:36

Grattis att det gick fint! Jo, det är ju sådär - innan de fötts har man chansen på stjärnor men sedan sitter man där med en bunt "njaee" eller "vad synd..." Även om de är söta.

http://myosotis.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om någon undrade hur det gick med kattungarna Tommy och Annika så gick det bra. Annika heter numera Selma och bor på landet med en husse och en matte som älskar henne och dyrkar henne som en katt förtjänar. Tommy... ja hoppsan det blev lite kärlek. H...

I torsdags morse födde Eulalia sina ungar. På morgonen hittade jag två stora präktiga chocolate magpieflickor en pyttig chocolate magpieflicka och en liten svag och ämlig de white pojke. Glad över de båda större flickorna och orolig över de båda mind...

I morse hade Tuvstarr fått sin kull. Tre stora bjässar till söner. En av dem ser ut att vara lilac magpie. Liten risk att han är magpie fox som mamma vi får se. De är underbara! Pigga stora rörliga och söta som socker.             ...

Det var ett halvår sen jag skrev här. Har ingen aning om varför det blivit så faktiskt. har inte saknat att skriva här tills nyligen. Mycket har hänt och jag antar att jag inte riktigt haft tiden.    Liten kort resumé. det kommer mera. * Tre ka...

Ibland händer saker man inte riktigt räknat med. Kortfattat en livräddningsaktion som utvecklades till kärlek. Tommy och Annika kom till mig för några veckor sedan. Annika har hittat ett nytt fantastiskt hem. Jag tycker två katter är lagom många men ...