I dag slängde jag en stor hög gräs på golvet där marsvinen brukar motionera och släppte ut alla nio honorna. På sommaren har jag haft dem i betes hagar ihop utan problem. Men nu i sin invanda miljö gick det inte bra. Det blev en riktigt dålig stämning trots det goda gräset. Snart fick jag sätta in Alecto och Elie i sina burar, för om de är dräktiga, även om det är "nattagamalt" är det väl inte bra med stress, vill inte att de ska kasta sina kullar.

Snart fick jag ta in även Episkey, för hon var riktigt elak. Främst mot lilla Galatea. Jag gillar inte när fördomar besannas men nu börjar jag undra om det inte är sant att creamar är extra bitchiga.

De övriga sex funkade okej, men jag tror Galatea och Tiana som är lägst i rang inte hade direkt roligt. Det är synd för det vore praktiskt att kunna släppa alla samtidigt. Och de är så snygga ihop.

Funderar jättemycket på vilken hane som ska få den äran att umgås med bitchen Episkey. Vill ta ett par kullar på henne. Urvon är nog självskriven, då blir det en ren self kull, två creamar. Men Urvon är enorm och alla ungar han blivit pappa till har varit jättestora när de fötts. Och Episkey är rätt liten, trots att hon inte förstår det själv. Skulle vilja att hon får sin första kull med en mindre hane. Vet inte ens om det spelar någon roll men det skulle kännas bättre.

Är också sugen på att göra harlequin marsvin. Men är inte helt säker på om jag är inne på rätt spår, när jag tror att det blir det när man parar self cream och någon magpie. Det är därför jag behöver min omtalade genetikbok. Om Episkey inte är dold agouti, borde hon vara dold choklad och då blir det som jag vill. Men så har vi det där med sobel som följer med pe white anlaget. Det kan ju ploppa upp i senare generationer och det är kanske inte så lyckat att trassla in det i den så begränsade avelsbasen på magpie. Jag är rädd att jag förstör något. Om jag bara hade boken...

Det kanske ändå bara blir agoutivarianter som ändå inte kommer att användas i magpie aveln. Och de blir garanterat söta så det kan vara värt en test. Jag tror Nougat skulle bli glad över uppdraget, önske ungarna då skulle vara chokolate harliquin eller åtminstone nonself cream/chokolate.

Det finns sadistiska yrkesgrupper. Ja, lapplisor, tandläkare och chefer kanske ni tror jag menar och kanske inte vet jag. Men de jag tänker på nu är de verkligt onskefulla, nämligen akvariepumpskonstuktörerna. Ingen har sett en sådan konstruktör, inte jag iallafall och jag förstår att de håller sig undan.

Jag älskar verkligen att pyssla med världarna i mina akvarium. Det är min verision av Sims eller Spore. Men pumparna håller på att ta knäcken på min hobby. Det är inte kul när man får ont i halsen av att gorma över trassliga pumpar varje gång man ska göra rent dem.

Några exempel på pumpar jag ägt eller äger: Den billiga turbopumpen i mitt barb akvarium- Den funkar okej nu med så stora fiskar, men förut hade jag den till guppys. Den ÅT mina fiskar, för bra sug och för stora hål, filtret var glittrigt av fisk jämt, en riktig mördar pump. Hade en likadan men större i stora akvariet förut, det brummade så mycket att man nästan inte kunde sova. Den som jag har nu i stora akvariet är den pump som fick mig att flippa ur totalt idag. Måste ju göra rent den efter medicineringen mot vitaprick sjukan, som tack och lov verkar ha gått över. Den har dessutom så litet filter att man måste göra rent det ofta. Den är inte krånglig att göra rent, men nästan omöjlig att hänga upp på sin hållare, jag blir galen varje gång. Men värst av dem alla är juvelpumpen och här är jag övertygad om att konstruktören skrattat rått ur mungipan ända sen han kom på hur han skulle göra den. För att komma åt och göra rent rotorn, måste man bryta upp den med våld. Men det värsta med den är ändå att det är så himla bökigt att sätta tillbaka den i filterkammaren. Den måste sitta exakt rätt annars funkar den inte. Tar man i för hårt ramlar alla delar isär och man får börja om. Det stora problemet är att man inte ser någonting, allt detta pillrande ska göras långt ner i ett mörkt hål, som man ändå inte ser något i eftersom handen är i vägen. Alltså dumma dumma dumma pump. Dumma pumpar allehop.

Jag brukar ondgöra mig över folk som inte tror att jag kan skilja på mina djur. De är ju så lika och så många. Nej det är inga problem de har olika personligheter och så lika är de faktiskt inte, svarar jag då. detta har aldrig hänt förut och är inget jag är stolt över, men jag blandade ihop två av mina marsvin igår. Just dessa två är inte ens särskillt lika, även om de har samma färg, båda är self cream.

Varje kväll har häften av mina marsvin springtid på golvet, medan jag mockar och fixar deras burar och tittar på TV samtidigt. Igår var det gänget i de små burskåpens tur. Först släppte jag ut Fenrir, han hade varit ute en timme typ, när jag i första rekampausen i Idol (galen i Idol!) mockade hans  bur och kokade te samtidigt och sen slängde in honom i buren samtidigt som Idol började igen. Tittade inte noga men slogs av hur tung han blivt lillkillen. Hade knappt satt mig föränn jag for upp igen för att öppna Urvons bur så han fick springa runt till nästa reklam. Men den var redan öppen, oj vad vimsig jag är tänkte jag och satte mig i soffan.

Urvon som bor på golvplan går alltid in själv när buren är klar, men inte idag så jag fångar honom och slås av hur lätt han är och att pälsen känns så mjuk! Det var ju naturligtvis inte Urvon jag fångat utan Fenrir! Och Urvon satt och kände sig förvirrad i Fenrirs bur. Då hade de varit lösa på golvet ihop en timme, utan att bråka! Jag har inte tidigare vågat sätta ihop dessa killar då jag bedömer båda som mycket dominanta typer. Nu ska jag prova, hoppas det går för de skulle må bra av det och då sitter ingen själv här, det skulle verkligen kännas bra.

Matte tips nr.5

Om du vill titta på TV men måste mocka burarna, lugn det går att kombinera. Mocka då och då i reklam pauserna, då får marsvinen mer tid på golvet. Varning bli inte distraherad av roliga TV program så du sätter djuren i fel bur.

Vår lägenhet är en tvåa på 57 kvadrat, inte stor. Vi är rätt många två människor, 16 marsvin, en kanin, två katter och en trillion fiskar.

Att ha marsvinsuppfödning i en sån lägenhet är konstigt nog väldigt bra. De bor mitt i lägenheten, två burskåp i köket och ett i vardagsrummet. De är med hela tiden och vi plockar med dem och pratar med dem hela tiden. Man har jättebra koll på dem, ser snabbt om något är fel. Relationen med djuren blir mer spontan än om de sitter i ett eget rum. Jag tycker fördelarna överväger.

Naturligtvis finns det dåliga saker med det också. Utrymmet är begränsat, vi kan inte ha jättemånga marsvin de får helt enkelt inte rum. Det kan vara bra också att inte kunna skaffa för många djur, det är lätt att flippa ur och samla på sig massor om man har sådan läggning. En fördel för djuren är att man för att undvika lukt är tvungen att mocka jätteofta, det är ju jobbigt för mig. Det eviga sopandet är heller inte jättekul. Men det enda som är jobbigt med att ha marsvin i köket, är att man inte kan tjuväta. De har järnkoll på all mat och allt man gör. Man kan helt enkelt inte ta en frukt och äta själv utan att stora kören tar sig ton.

Har varit och vacinerat lilla Svea Svisisvej (hittar alltid på en massa larviga smeknamn på mina kära, detta såg extra löjligt ut i skrift) i dag. Hon tyckte att hela äventyret var skrämmande och oerhört onödigt. Och det är klart att det inte kan vara kul för henne att sitta i den obehagliga transportburen på mattes cykel, bara för att lite snabbt bli stucken i nacken tittad i munnen och ögonen och sen åka hem igen. Onödigt.

Alla katter kan ju inte vara som min Sigrid. Hon är inte heller förtjust i buren och transportsättet. Men veterinärer gillar hon, eller alla människor som tittar på henne och ger henne uppmärksamhet. Hon spinner och pussar den som håller i sprutan. Hon får alltid beröm och där står jag och pyser ut ånga av stolthet över min tok charmiga katt.

Sen åkte jag till biblioteket på Ulltuna Lantbruksuniversitet. Lite uppspelt lite ivrig, över den informaton jag längtade efter att finna. Själva biblioteket är ju skrämmande, det är ett mycket konstigt ställe. Ändå var jag säker på att boken/böckerna jag sökte fanns där.

Jag inser nämligen att mina kunskaper om marsvinsgenetik, inte på långa vägar räcker för mina behov. Jag måste förstå alla -ee B o-cc eller vad det heter, måste verkligen förstå. Det är klart att det finns litteratur som kan hjälpa mig. Problemet är att jag inte har någon titel eller författare, så naiva jag trodde att jag skulle få hjälp att hitta det jag sökte.

Men inte på konstiga Ulltuna biblioteket, inte. Jag började med att anfalla en dator. Den ville ha min kod, tveksamt tog jag upp mitt kort till detta bibliotek och börjar knappa in de enda siffror som står där, det var ingen kod... Jag vänder mig till infodisken med sin långa kö, den beter sig som köer gör när de blivit för långvariga. Vrider sig som en orm och suckar.

När det väl var mintur hade jag ont i både magen och käkarna och visste inte om jag skulle kunna vara så trevlig att jag förtjänade någon hjälp. Hon som satt där var trevlig, så då lyckades jag också. Vi sökte på det ena och det andra, ingenting. Jag kände hur kön vred sig i smärtor bakom min rygg och jag mindes hur det var att stå där.

Nej vi hittade inget på datorn. Nu till det konstiga med detta konstiga bibliotek. Alla kategorier är så breda, det finns ingen avdelning för genetik eller gnagare. Utan det jag sökte skulle finnas i kategorin friska djur, det var väl ca 16 hyllor typ! Jamen det är ju omöjligt att hitta något där. Tänker på Umberto Ecos underbara bok Rosens namn (även som film) om ett kloster med ett berömt bibliotek som också var uppbyggt i ett helt omöjligt komplicerat system. Alla böckerna känns lika på det här biblioteket, Ulltuna alltså. En typisk bok där, är i en tråkig nyans av grönt, rätt tjock och med tejpad rygg och verkar lite för gammal för att vara aktuell. Man får en känla av att alla de nyare omgjorda utgåvorna är utlånade redan. Behöver jag säga att jag gav upp och åkte hem, trots att jag vet att det jag sökte fanns i rummet. Besviken.

Ska försöka hitta titlar på nätet och åka tillbaka, vet att jag läst det någonstans, på en blogg tror jag...men var?

Fogskummet fortsätter att expandera en lång stund efter att man sprutat, rätt kul att titta på, men kanske lite för oprecist. Mina fogskumsskulpturer är rätt coola och har rätt roliga strukturer i materialet och så. Men hur är det med den där magiska, kittlande, spännande känslan men får i magen när man tittar på riktigt bra konst? Säger detta något till mig eller inte? Finns det något konstnärligt uttryck här eller leker jag bara nu igen? Ska man jobba med ren form, måste formen sitta, inget svaj. Ska fortsätta jobba i morgon och ska också försöka se mina skapelser med mina objektiva konstittarögon.

Gav avmaskningsmedel till alla kattbarnen, det gick bra. Två vuxna katter fick också, fast i piller form. En av ungarna är lite efter. En liten röd flicka hon är minst men tillhör den äldre kullen. Hon verkar inte ha ont eller vara dålig i magen eller något sådant. Jag har inte sett ungarna sedan de var nyfödda och nu är de älsta 14 veckor. Faktum är att hon var betydligt mindre än sina kullsyskon redan när de föddes och är lika pluttig fortfarande. Tyvärr verkar hon inte heller ha så mycket ork och blir lätt kall om tassarna. Kan det vara hjärtfel tro? Hon är väldigt lugn och medgörlig, man kan liksom bara gå och bära runt på henne utan att hon protestarar, förmodligen för att hon inte är helt okej. Hon är ju så hjärtskärande söt. Märklig instinkt vi människor har, att bli helt betagna i och vilja ta hand om de svagaste.

Har tänkt på det här med gräsplockning. Från maj till oktober går jag ingenstans utan påse att plocka gräs i. En kasse om dagen behövs minst, det kräver mina marsvin. Törs inte komma hem på eftermiddagarna utan gräs, då blir jag totalt utpipd.

Trots att jag alltid går omkring och plockar gräs när folk ser är det nästan aldrig någon som säger något om det. Frågan är varför. Jag borde väl se rätt knäpp ut, kan man tycka. Konstaterar de bara helt korrekt att jag plockar mat till marsvin och kaniner och tycker att det bara är naturligt. Eller tror de att jag är lite konstig bara? Eller är det bara så enkelt att folk aldrig säger något till någon om någonting överhuvudtaget.

Fick 8 burkar fogskum från mitt jobb, de är avskrivna och mer eller mindre mosade. Har provat att spruta lite, men det är helt omöjligt att styra, det går inte att göra något på fri hand, anade det. I dag sydde jag en påse och provade att spruta in skummet i den. Det är svårt att göra en bra form, den syns ju inte när den är en slapp påse, men jag lyckades sätta formen! Däremot var tyget för glest och fogskummet rinner rakt igenom. Skulpturen är liksom inte klar än, få se hur den ser ut när allt skum har runnit dit det ska och torkat. Ska göra en likadan påse i ett tätare tyg och testa det, kul! Men kladdigt är det oj, oj.

Är uppe och skriver på lunchen, maten står på spisen. Vad kan det bero på? Bloggberoende redan?

Ska snart ner och ge grannens katter avmaskningsmedel. Lite nervös faktiskt, fick en del rivsår igår när jag bara skulle kolla könen på dem.

Sen ska jag fortsätta med skulpterandet.

Ljusrampen fungerar fortfarande inte, hoppas det bara är lysröret. Har satt dit en annan lampa, den ger väldigt vackert ljus men jag vet inte om det är bra för växterna eller för bra för algerna. Ska fixa rampen, allt som går sönder är så ju jobbigt dyrt jämt.

Guppyakvariet blev så galet snyggt! Alltså jag är bäst! H berömde det, det är bra betyg han är annars måttligt untresserad av mina akvarium och ger heller inte gärna beröm till sin mamma. Jag är helt enkelt jättenöjd och har nu börjat snegla på barbakvariet...

Nu har Kinross och Elie parat sig, äntligen. När man väntar så länge inbillar man sig lätt att de redan gjort det och man bara missat det och att marsvinen varit  prydliga och inte kladdat. Såg inte parningen men kladdat har de gjort vill jag lova. 30 nvember kommer dom dà. Tre dagar efter Alecto. Kan inte ens skriva det utan att gardera mig med: om allt går bra man ju aldrig med marsvin... Ser så mycket fram mot detta, två magpie kullar att vänta, det är ju bara för bra!

Nu ska jag ner i ateljèn och göra lite konst...