Till mina första utställningar hade jag med mig bara rasdjur. Syftet med utställningar var tyckte jag då att få riktlinjer på min rasavel inget annat, utställningarna var ett verktyg. Fortfarande tycker jag att det är huvudsyftet men jag hade inte räknat med att det skulle vara så kul! Petutställningar tyckte jag var lite onödiga för mig som haft marsvin typ jämt och visste hur de skulle se ut när de mådde som bäst. Jag var inte intresserad av Pet utställningar alls i början även om jag tyckte att de var ett bra sätt att utbilda unga marsvinsägare i marsvinsskötsel och ett sätt att höja marsvinens värde. Men sonen ville ställa sina älskade agoutihonor i pet och det är klart att han fick det och det gick ju bra kan man säga!

Fortfarande känns ju rasutställandet som den tunga viktiga seriösa delen men Petutställandet har blivit viktigare för mig. Jag ser det numera som en kvalitetsstämpel. Att jag har många djur som håller Petclasskvalitet måste väl betyda att de är välskötta hoppas jag. Nu när vi fått vårt uppfödarnamn vill jag att folk ska se på vår uppfödning som seriös och att vi har god djurhållning. Det är faktiskt det viktigaste. Att man avlar för att nå en rasstandard är ju bara en kul grej som ger riktlinjer för en själv och en förevändning för att få hålla på med sin hobby. Så är det ju jätteintressant med genetik och så spännande att se om ungarna blir som man tänkt sig. Jag släpper inte heller drömmen om en egenuppfödd magpie champion eller ännu bättre en prisrosett!

Jag tror väl att vi kommer att fortsätta att ställa både i pet och ras. Jag är väl en Petmänniska som N utropade på senaste utställningen, visst är jag det! Men lite rasmänniska också. Så är det ju faktiskt så att det är himla kul att vinna rosetter, det kan inte hjälpas jag är löjligt förtjust i rosetter! Det är väldligt svårt att vinna finarosetterna om man envisas att ställaut nonself magpie jag måste ju ställa i pet för att få några överhuvudtaget!

 

Felicia

3 november 2009 22:18

Jag håller med dig och tycker att petutställande borde bli mer självklart för många av uppfödarna...

Har du fått lösenordet till min blogg? I alla fall: frideborgsblogg

http://grisenfrideborg.bloggagratis.se

 

Karin F

4 november 2009 08:33

Vi har hållit på precis som du: ställt massor i pet därför att vi har en "svår" ras som det är nästan omöjligt att konkurrera med i rasklass. Efter flera års avelsarbete har vi fått fram några utställningschampion, men inte heller dessa är bra nog att bli placerade i BIS-finaler. Numera ställer vi dock i pet enbart när det är något "speciellt", som SM, Nordiska eller klubbmästerskap. Och petutställandet är inte riktigt lika kul när inte döttrarna följer med längre...

http://www.myosotis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om någon undrade hur det gick med kattungarna Tommy och Annika så gick det bra. Annika heter numera Selma och bor på landet med en husse och en matte som älskar henne och dyrkar henne som en katt förtjänar. Tommy... ja hoppsan det blev lite kärlek. H...

I torsdags morse födde Eulalia sina ungar. På morgonen hittade jag två stora präktiga chocolate magpieflickor en pyttig chocolate magpieflicka och en liten svag och ämlig de white pojke. Glad över de båda större flickorna och orolig över de båda mind...

I morse hade Tuvstarr fått sin kull. Tre stora bjässar till söner. En av dem ser ut att vara lilac magpie. Liten risk att han är magpie fox som mamma vi får se. De är underbara! Pigga stora rörliga och söta som socker.             ...

Det var ett halvår sen jag skrev här. Har ingen aning om varför det blivit så faktiskt. har inte saknat att skriva här tills nyligen. Mycket har hänt och jag antar att jag inte riktigt haft tiden.    Liten kort resumé. det kommer mera. * Tre ka...

Ibland händer saker man inte riktigt räknat med. Kortfattat en livräddningsaktion som utvecklades till kärlek. Tommy och Annika kom till mig för några veckor sedan. Annika har hittat ett nytt fantastiskt hem. Jag tycker två katter är lagom många men ...